Den internationella konsortium av undersökande journalister (ICIJ), som organiserar 376 journalister i 100 olika medieorganisationer över hela världen, säger att alla namn på personer och företag med anknytning till Panama-papper, kommer att publiceras i början av maj.

 

De 11,5 miljoner dokument som läckte ut från advokatfirman Mossack Fonseca.

Företaget är världsledande i att skapa skalbolag, företagsstrukturer som kan användas för att dölja ägande eller värden. De läckta dokument från företaget som innehåller information om 214.488 offshore enheter och som är närstående till människor i mer än 200 länder och territorier.

 

ICIJ publicerar en fullständig förteckning över företag och privatpersoner i samband med dem i maj, skriver ICIJ.

 

Cacheminnet på 11,5 miljoner skivor visar hur en global industri av advokatbyråer och stora banker säljer finansiella sekretess till politiker, bedragare och narkotikahandlare liksom miljardärer, kändisar och idrottsstjärnor.

 

 

 

Källa:     speisa

 

 

Här är en komplett lista över familjen Rothschild banks. Eftersom sanningen är att, alla sociala problem som existerar är en blek jämförelse med denna tragedi.

Rothchilds styr med andra ord så gott som hela världen, vilket är mycket skrämmande.

 

 

USA har en Centralbank. En Centralbank, som i själva verket är vår diktator. Vi som vill undvika tyranni, men vi är våra egna vakter vår egen slav. Centralbanker som olagligt har gjort något för att äventyra världens värsta överträdelse av deras väsen: De Rothschild.

Detta innebär att Rothschilds så gott som reglerar nästan varje regering i världen (förvisso alla kända modern). Och det är utan begränsningar.

Federal Reserve är ett perfekt exempel. De manipulerar vår ekonomi för sina egna dolda och skändlig ändamål. De skapar fördjupningar och trycker ut oändliga mängder av bedräglig, dollar sedlar. Och vem tror du äger den?   Jo familjen Rothschilds!!!

 

Här är en komplett lisa över vilka banker familjen Rothchilds äger:

Afghanistan: Bank of Afghanistan

Albania: Bank of Albania

Algeria: Bank of Algeria

Argentina: Central Bank of Argentina

Armenia: Central Bank of Armenia

Aruba: Central Bank of Aruba

Australia: Reserve Bank of Australia

Austria: Austrian National Bank

Azerbaijan: Central Bank of Azerbaijan Republic

Bahamas: Central Bank of The Bahamas

Bahrain: Central Bank of Bahrain

Bangladesh: Bangladesh Bank

Barbados: Central Bank of Barbados

Belarus: National Bank of the Republic of Belarus

Belgium: National Bank of Belgium

Belize: Central Bank of Belize

Benin: Central Bank of West African States (BCEAO)

Bermuda: Bermuda Monetary Authority

Bhutan: Royal Monetary Authority of Bhutan

Bolivia: Central Bank of Bolivia

Bosnia: Central Bank of Bosnia and Herzegovina

Botswana: Bank of Botswana

Brazil: Central Bank of Brazil

Bulgaria: Bulgarian National Bank

Burkina Faso: Central Bank of West African States (BCEAO)

Burundi: Bank of the Republic of Burundi

Cambodia: National Bank of Cambodia

Cameroon: Bank of Central African States

Canada: Bank of Canada – Banque du Canada

Cayman Islands: Cayman Islands Monetary Authority

Central African Republic: Bank of Central African States

Chad: Bank of Central African States

Chile: Central Bank of Chile

China: The People’s Bank of China

Colombia: Bank of the Republic

Comoros: Central Bank of Comoros

Congo: Bank of Central African States

Costa Rica: Central Bank of Costa Rica

Côte d’Ivoire: Central Bank of West African States (BCEAO)

Croatia: Croatian National Bank

Cuba: Central Bank of Cuba

Cyprus: Central Bank of Cyprus

Czech Republic: Czech National Bank

Denmark: National Bank of Denmark

Dominican Republic: Central Bank of the Dominican Republic

East Caribbean area: Eastern Caribbean Central Bank

Ecuador: Central Bank of Ecuador

Egypt: Central Bank of Egypt

El Salvador: Central Reserve Bank of El Salvador

Equatorial Guinea: Bank of Central African States

Estonia: Bank of Estonia

Ethiopia: National Bank of Ethiopia

European Union: European Central Bank

Fiji: Reserve Bank of Fiji

Finland: Bank of Finland

France: Bank of France

Gabon: Bank of Central African States

The Gambia: Central Bank of The Gambia

Georgia: National Bank of Georgia

Germany: Deutsche Bundesbank

Ghana: Bank of Ghana

Greece: Bank of Greece

Guatemala: Bank of Guatemala

Guinea Bissau: Central Bank of West African States (BCEAO)

Guyana: Bank of Guyana

Haiti: Central Bank of Haiti

Honduras: Central Bank of Honduras

Hong Kong: Hong Kong Monetary Authority

Hungary: Magyar Nemzeti Bank

Iceland: Central Bank of Iceland

India: Reserve Bank of India

Indonesia: Bank Indonesia

Iran: The Central Bank of the Islamic Republic of Iran

Iraq: Central Bank of Iraq

Ireland: Central Bank and Financial Services Authority of Ireland

Israel: Bank of Israel

Italy: Bank of Italy

Jamaica: Bank of Jamaica

Japan: Bank of Japan

Jordan: Central Bank of Jordan

Kazakhstan: National Bank of Kazakhstan

Kenya: Central Bank of Kenya

Korea: Bank of Korea

Kuwait: Central Bank of Kuwait

Kyrgyzstan: National Bank of the Kyrgyz Republic

Latvia: Bank of Latvia

Lebanon: Central Bank of Lebanon

Lesotho: Central Bank of Lesotho

Libya: Central Bank of Libya

Lithuania: Bank of Lithuania

Luxembourg: Central Bank of Luxembourg

Macao: Monetary Authority of Macao

Macedonia: National Bank of the Republic of Macedonia

Madagascar: Central Bank of Madagascar

Malawi: Reserve Bank of Malawi

Malaysia: Central Bank of Malaysia

Mali: Central Bank of West African States (BCEAO)

Malta: Central Bank of Malta

Mauritius: Bank of Mauritius

Mexico: Bank of Mexico

Moldova: National Bank of Moldova

Mongolia: Bank of Mongolia

Montenegro: Central Bank of Montenegro

Morocco: Bank of Morocco

Mozambique: Bank of Mozambique

Namibia: Bank of Namibia

Nepal: Central Bank of Nepal

Netherlands: Netherlands Bank

Netherlands Antilles: Bank of the Netherlands Antilles

New Zealand: Reserve Bank of New Zealand

Nicaragua: Central Bank of Nicaragua

Niger: Central Bank of West African States (BCEAO)

Nigeria: Central Bank of Nigeria

Norway: Central Bank of Norway

Oman: Central Bank of Oman

Pakistan: State Bank of Pakistan

Papua New Guinea: Bank of Papua New Guinea

Paraguay: Central Bank of Paraguay

Peru: Central Reserve Bank of Peru

Philippines: Bangko Sentral ng Pilipinas

Poland: National Bank of Poland

Portugal: Bank of Portugal

Qatar: Qatar Central Bank

Romania: National Bank of Romania

Russia: Central Bank of Russia

Rwanda: National Bank of Rwanda

San Marino: Central Bank of the Republic of San Marino

Samoa: Central Bank of Samoa

Saudi Arabia: Saudi Arabian Monetary Agency

Senegal: Central Bank of West African States (BCEAO)

Serbia: National Bank of Serbia

Seychelles: Central Bank of Seychelles

Sierra Leone: Bank of Sierra Leone

Singapore: Monetary Authority of Singapore

Slovakia: National Bank of Slovakia

Slovenia: Bank of Slovenia

Solomon Islands: Central Bank of Solomon Islands

South Africa: South African Reserve Bank

Spain: Bank of Spain

Sri Lanka: Central Bank of Sri Lanka

Sudan: Bank of Sudan

Surinam: Central Bank of Suriname

Swaziland: The Central Bank of Swaziland

Sweden: Sveriges Riksbank

Switzerland: Swiss National Bank

Tajikistan: National Bank of Tajikistan

Tanzania: Bank of Tanzania

Thailand: Bank of Thailand

Togo: Central Bank of West African States (BCEAO)

Tonga: National Reserve Bank of Tonga

Trinidad and Tobago: Central Bank of Trinidad and Tobago

Tunisia: Central Bank of Tunisia

Turkey: Central Bank of the Republic of Turkey

Uganda: Bank of Uganda

Ukraine: National Bank of Ukraine

United Arab Emirates: Central Bank of United Arab Emirates

United Kingdom: Bank of England

United States: The Dirty Nasty Stinky Fed, Federal Reserve Bank of New York

Uruguay: Central Bank of Uruguay

Vanuatu: Reserve Bank of Vanuatu

Venezuela: Central Bank of Venezuela

Vietnam: The State Bank of Vietnam

Yemen: Central Bank of Yemen

Zambia: Bank of Zambia

Zimbabwe: Reserve Bank of Zimbabwe

 

 

 

Källa:    truthkings

 

 

De västerländska mediernas fokus på Putin om han finns med i Panama Papers. Det är ganska talande när den ryska presidenten inte ens vid namn finns med en enda gång bland de 11,5 miljoner dokument. Det borde ge människor en aning om denna typ av "läcka".

 

 

 

Rysslands president Vladimir Putin sade torsdagen att han inte nämns i de så kallade Panama Papers på offshoreverksamhet, så diskussionen om det är meningslöst.

 "Din ödmjuka tjänare är inte där, så det finns inget att prata om," Sa Putin vid ett medieforum.

 Musiker Sergej Roldugin, som anges i Panama Papers läcka, har försökt att driva ett företag, men inte en miljard dollar företag, sade Vladimir Putin.

 "När det gäller Sergei Pavlovich Roldugin ... han är en mycket kreativ person. Många kreativa människor i Ryssland, jag vet inte, kanske en i två om man tittar in i det, försöker att göra affärer. Såvitt jag vet, så gjorde Sergej Pavlovich.

 "Men vilken typ av verksamhet är det här? Han är en minoritetsägare i ett av våra företag och tjänar lite pengar där, men absolut inte miljarder dollar. Detta är nonsens, osant", tillade presidenten.

På söndagen, då den tyska tidningen Süddeutsche Zeitung avslöjade påstådda inblandning av ett antal tidigare och nuvarande världsledande inom offshore system genom att publicera material som den hävdade kom från Panama redo att samarbeta i Potential Mossack Fonseca Legal Probe.

 Mossack Fonseca har vägrat att bekräfta uppgifterna i läckorna och anklagade reportrar att vinna obehörig åtkomst till sina egna handlingar.

 

 

Källa:    sottnet

 

 

Ryssland, Kina, Indien och andra aktivt utvecklande stater främjar skapande av en multipolär värld. Samtidigt är USA, före detta envåldshärskare, maktlöst att stoppa dem. USA är på väg att förlora sin inflytelse och är redan de facto bankrutt.

 

 

© AP Photo/ Pablo Martinez Monsivais

 

 

Ryssland och Kina blir sakta men säkert av med sitt beroende av den amerikanska dollarn. Ryssland tänker bland annat sälja sin olja för rubel.

 

Detta främjar världsekonomins "avdollarisering", sade William Engdahl i en intervju med Sputnik.

 

Detta steg skulle också bli ett dramatiskt slag mot den amerikanska ekonomin som dessutom undergräver USA:s politiska hegemoni. Det är USA självt som förvärrar situationen ytterligare, påpekar experten.

Då kommer även resten av världen så småningom att inse att USA i själva verket är bankrutt, sade Engdahl.

 

Det handlar både om den blivande avdollariseringen samt om att den amerikanska ekonomin lider förluster på flera håll.

 

Tillverkningen har i mångt och mycket flyttats till andra länder, arbetslöshet är hög medan statsskulden utgör miljarder dollar.

 

Analytikerna vid JP Morgan är mindre dramatiska än Engdahl, men instämmer ändå med att den amerikanska ekonomin löper en stor rik av tillbakagång. Världsekonomin väntas stiga 2,6 procent år 2016 medan USA:s näringsliv är in för recession.

Källa:      sputnik

 

 

Topp 400 rikaste personer i världen, enligt Bloombergs miljardärindex, har förlorat cirka 194 miljarder dollar under årets första vecka 2016.

 

Bill Gates som under många år toppat Bloomberglistan har förlorat 4,5 miljarder dollar, det vill säga 4,5 procent av sin förmögenher.

Inditex grundare Amancio Ortega som är tvåa på listan har förlorat 3,4 miljarder dollar (4,7 procent av förmögenheten). Inditex omfattar stora klädeskedjor så som Zara och Massimo Dutti.

Mexikanen Carlos Slim som äger stora telekommunikationsnätverk har förlorat 10,8 procent av sin förmögenhet.

Totalt har miljardärerna förlorat 4,8 procent av den sammanlagda förmögenheten.

 

Källa:     sputnik

Nästan tio miljoner kronor. Så mycket har betalats ut i statsrådspension till före detta ministrar de senaste åren. Det trots att många av dem är långt ifrån pensionärer – och trots att de har egna inkomster på minst 40 000 kronor i månaden.

 

foto:    TT

Dagens ETC berättade 12 november att många tidigare riksdagsledamöter har fått riksdagspension många år efter att de har avgått – även de som har långt kvar till pensionsåldern. Har de inga andra inkomster kan de som mest få drygt 470 000 kronor om året.

 

Men för statsråd kan ersättningen bli ännu högre. Förra året fick till exempel före detta kulturminister Leif Pagrotsky (S) drygt 670 000 kronor, och i år får han 35 000 kronor i månaden. Det trots att han räknar med att tjäna en halv miljon.

 

– Det är de regler som gäller. Jag arbetar heltid och sitter i styrelser som inte ger särskilt högt arvode, och då fyller inkomstgarantin upp till en viss nivå. Att det blev mer 2013 beror på att jag då nyss slutat som riksdagsledamot och höll på att starta upp min egen verksamhet, säger han.

 

Före detta miljöminister Andreas Carlgren (C) är en annan av dem som får statsrådspension. Trots att han har uppgett en lön på 570 000 kronor i år får han drygt 30 000 kronor i månaden i statsrådspension. Pengar han inte ens vill ha.

 

– Både muntligt och skriftligt har jag frågat om jag kan slippa pensionsutbetalningen, jag har ju heltidsinkomst från ett förvärvsarbete, men har fått beskedet att jag det är en rättighet jag inte kan avsäga mig, säger han.

 

Ulrica Messing har fått mest

Totalt uppfyller elva tidigare statsråd kraven för att få statsrådspension. Vissa av dem har haft så höga inkomster sedan de avgick att de aldrig har fått några pengar, medan andra har fått det under många år. Tillsammans har statsråden kostat staten 9,2 miljoner kronor sedan 2007.

 

Mest pengar har tidigare infrastrukturminister Ulrica Messing fått. Hon lämnade riksdagen 2006, och efter ett år med avgångsvederlag har hon fått statsrådspension. Det trots att hon bara var 38 år gammal när hon avgick. Orsaken är att när Ulrica Messing tillträdde som statsråd i regeringen Persson 1996 fanns ingen åldersgräns – den som hade varit statsråd i sex år hade rätt till pension.

 

Därmed har Ulrica Messing kunnat få pension i sju år. Totalt har hon fått 2,2 miljoner kronor under de här sju åren. Det samtidigt som hon har haft inkomster från andra håll. Hon har bland annat grundat inredningsföretaget Porthouse, hon är vd i Kosta Förlag, sitter i en rad styrelser och arbetar sedan drygt ett år tillbaka som seniorkonsult på pr-byrån Prime. I år räknar hon med att få 700 000 kronor i lön. Men det räcker inte – hon får ändå ungefär 250 000 kronor i statsrådspenion.

 

”Pensionär vid 50 är orimligt”

Thomas Bodström skulle även han kunna få statsrådspension, men han tjänar för mycket. Han tycker att systemet är galet.

 

– Det är mycket med det som är helt sjukt. Som att det går att ha företag där man gör stora vinster, men man låter bli att plocka ut lön och kan då få en rejäl statsrådspension i flera år. Eller att man inte kan avstå pengarna även om man vill. Jag kan inte förstå att systemet inte görs om, säger han.

 

Själv har Thomas Bodström bara fått 537 kronor de senaste åren. Då handlande det om en felaktig utbetalning, menar han. Han har fått anstränga sig för att inte få mer än så.

 

– Första året, 2007, hade jag advokatbyrå och skulle skriva en bok. Jag visste att jag skulle tjäna pengar på den i efterhand och ringde och sa att jag inte ville ha någon pension. Men det räckte inte. Jag var tvungen att ta ut lön i förskott för att slippa, säger han.

 

”Upp till den nya regeringen”

Thomas Bodström tycker att statsrådens förmåner mer borde likna vanliga löntagares. Det ettåriga avgångsvederlaget tycker han visserligen är bra – då finns tid att hitta nytt jobb – men att kunna bli pensionär redan vid 50 menar han är orimligt. I en utredning som presenterades 2012 föreslogs också att åldern skulle höjas till 61 år. Men utredningen ligger fortfarande hos regeringskansliet.

 

– Det är inget beslut fattat i frågan, man kan säga att beredning pågår. Nu är det upp till den nya regeringen vad den vill göra, säger Claes Lindgren, departementsråd och chef för enheten för statens arbetsgivarpolitik.

 

Här är ex-ministrarna som dragit in miljoner

Ulrica Messing

2 209 494 kronor i pension (2007–2014)

Mona Sahlin

1 142 535 kronor i pension 2012–2014 (haft rätt till pengar sen 2007)

Gunilla Carlsson

144 731 kronor i pension (haft rätt till pengar sedan september 2014)

Leif Pagrotsky

1 646 000 kronor i pension (2007–2014)

Andreas Carlgren

952 284 kronor i pension (2012–2014)

Per Nuder

833 086 kronor i pension (2007–2012)

Ylva Johansson

1 424 624 kronor i pension (2007–2014)

Marita Ulvskog

11 019 kronor i pension under 2011 (haft rätt till pengar sedan 2004)

Thomas Östros

832 374 kronor i pension (2007–2012)

Thomas Bodström

537 kronor i pension under 2013 (haft rätt till pengar sedan 2007)

Margot Wallström

0 kronor i pension (haft rätt till pengar sedan 1999)

Statsrådspension

• Statsråd som har suttit i minst sex år, och är 50 år eller äldre när de avgår, har rätt till inkomstgaranti tills de blir 65 år.

 

• För full statsrådspension krävs tolv år i regeringen.

 

• Pensionens storlek avgörs av hur många år de har suttit, och hur mycket de har i inkomst i övrigt.

 

• Nästa år kommer ytterligare sju ministrar från alliansregeringen uppfylla kraven för statsrådspension: Lena Adelsohn Liljeroth, Maria Larsson, Beatrice Ask, Eskil Erlandsson, Göran Hägglund, Eva Björling, Jan Björklund.

 

• Första året efter att ett statsråd avgått får hen avgångsvederlag. Det motsvarar den tidigare lönen.

Statsrådens arvoden

• I år höjdes arvodena så att en minister tjänar 124 000 kronor i månaden. Det är en höjning med 35 000 kronor på tio år. Hade höjningen följt inflationen skulle statsråden ha tjänat 99 000 kronor idag.

 

• Statsministern tjänar 156 000 kronor i månaden i år. 2004 var lönen 111 000 – det motsvarar 124 000 i dagens penningvärde.

Källa:    etc,   spv, statens tjänstepensionsverk

 

 

Kampanjen Vollgeld initiative i Schweiz har samlat in över 120 000 underskrifter för en folkomröstning som kan förbjuda privata banker att skapa pengar ur tomma intet.

 

 

 

 

 

Detta rapporterar The Telegraph. Den schweiziska regeringen bekräftade på torsdagen att en folkomröstning ska äga rum i frågan, efter att mer än 120 000 personer har skrivit under en ansökan om att den schweiziska centralbanken ska ha all makt att skapa pengar i det finansiella systemet.

 

Kampanjen – som leds av Swiss Sovereign Money Movement – mera känd som Vollgeld initiative – bildades för att förhindra finansiella spekulationer. Detta genom att kräva att privata banker har 100 procents täckning för utlåning.

 

”Bankerna kommer inte att kunna skapa pengar själva längre, de kommer bara att kunna låna ut pengar som de har från sparare eller från andra banker eller till och med, om det behövs, pengar som den schweiziska centralbanken har gett dem”, skriver kampanjorganisationen i ett pressmeddelande på sin hemsida.

 

Enligt den schweiziska modellen för direktdemokrati kan en folkomröstning äga rum om en ansökan samlar in minst 100 000 signaturer inom en 18-månadersperiod. Om privata banker förbjuds att skapa pengar, kommer den schweiziska nationalbanken att få monopol på fysiskt och elektroniskt skapande av pengar i framtiden.

 

”Men frågan om hur nya pengar förs in i ekonomin ligger hos regeringen”, menar Vollgeld initiative.

 

Att begränsa skapande av pengar till centralbankerna föreslogs redan på 1930-talet. Idén stöddes av den välkände amerikanske ekonomen Irving Fischer som menade att det var ett sätt att stoppa lånebubblor och förhindra att privata banker ägnar sig åt oansvarig utlåning.

 

Inom modern marknadsekonomi har centralbanker endast makt över skapandet av sedlar och mynt, men inte skapandet av alla pengar i det finansiella systemet, vilket gör att privata banker kan skapa pengar när en lånekredit beviljas. I det nuvarande finansiella systement kan centralbanker påverka pengamängden genom penningpolitik och regleringar.

 

Den schweiziska centralbanken, SNB, etablerades 1891 med exklusiv rätt att skapa pengar genom sedlar och mynt. Men över 90 procent av de pengar som cirkulerar i Schweiz existerar numera genom ”elektroniska pengar” skapade av privata banker – inte genom den schweiziska centralbankens försorg.

 

 

 

 

 

”På grund av uppkomsten av elektroniska betalningstransaktioner har bankerna återfått möjligheten att skapa sina egna pengar. Det beslut som fattades av folket 1891 har fallit i glömska”, menar Vollgeld initiative.

 

Att hålla folkomröstningar om penningsystemet är ingen ny företeelse i Schweiz. Förra året ägde en folkomröstning rum i landet där mer än 78 procent av väljarna röstade emot en lag om att centralbanken skulle öka sina guldreserver från nuvarande 7 procent till 20 procent.

 

Till skillnad från folkomröstningen om guldreserverna – som mera betraktades som sätt att återinföra guldstandarden i Schweiz – har ekonomer stött tanken på att pengar ska skapas av centralbanken, som ett sätt att stabilisera den schweiziska ekonomin och förhindra allt för hög kredittillväxt.

 

2008 kraschade banksystemet på Island efter att privata banker skapat sina egna pengar – därefter lämnade Island det finansiella system där privata banker tillåts att skapa pengar ur tomma intet – och satte därmed punkt för det som kallas “fractional reserve banking”.

Den schweiziska regeringen har ännu inte fastställt något datum för folkomröstningen.

 

Det där med att bankirer skall kunna fängslas om de bedrar nationer och dess folk är självklart. T o m aktieägarna bör kunna straffas på något sätt, d v s i varje fall deras representanter, alltså bankens styrelseledamöter. Är banken ett dotterbolag, så bör självklart ägandekedjan uppåt kunna ställas till svars (styrelseledamöterna). 

 

 

 

Källa:     d-intel

 

 

Tusentals svenskar skänker pengar till Rädda Barnen varje år. De hoppas bidra till en bättre tillvaro för utsatta barn runtom i världen. ”Jag ger inga pengar till Rädda Barnen längre. Om någon frågar mig avråder jag”, säger Elisabet Brunnberg Johnsson som var organisationens chef i Mellanöstern fram till 2007.

 

 

Jemen är ett land längst ner på den arabiska halvön. När Elisabet Brunnberg Johnsson som nybliven chef för Rädda Barnens Mellanösternkontor anlände till huvudstaden Sana år 2002 fann hon en verksamhet som gett sig själv fria tyglar.

 

Jag fick en chock. Man hade två kontor med jättemånga anställda. Man hade en massa Toyota landcruisers och laptops, alla hade mobiltelefoner hemma som de kunde göra som de ville med. Pengar betalades direkt ur ett kassaskåp. Det fanns sexuella trakasserier. Där fanns allt.

Tusentals svenskar skänker pengar till Rädda Barnen. De hoppas att det ska bidra till en bättre tillvaro för fattiga, utsatta barn. Frågan är alltid: hur mycket når fram? En annan lika aktuell fråga är: varför märks Rädda Barnen så lite i debatten om barns rättigheter i Sverige? Avståndet mellan de 88 000 betalande medlemmarna och ledningen för organisationen, som deltar i en process för att jämka samman all utlandsverksamhet under en hatt, har blivit uppenbar.

 

I Rädda Barnens verksamhet finns flera frågetecken kring hur de nästan 700 miljoner som årligen kommer in från bidragsgivarna förvaltas. När en inhyrd byggare i Darfur plötsligt försvinner med fordon, material och förskottsbetalning låtsas man i bokföringen som om det regnar och till och med som om den planerade skolan faktiskt har blivit byggd. Vid ett annat tillfälle förlorade organisationen tiotals miljoner kronor för att kanslianställda inte följt styrelsens beslut om hur kapitalet skulle förvaltas.

 

I grund och botten har svenska Rädda Barnen stor insamlingsgoodwill och 234 lokalföreningar på traditionellt folkrörelsemanér. Svenska Rädda Barnen kommer att stänga många av sina egna lokalkontor i Afrika, Asien och Latinamerika  Mycket få Rädda Barnen-kontor kommer framöver att ha en svensk chef. Här uppstår både trovärdighets- och säkerhetsproblem med svensk biståndspersonal som uppfattas negativt.

 

 

 

 

 

Kort uttryckt är det okontroversiellt att bygga skolor åt fattiga barn. Det är däremot utmanande att ge sig på de strukturer som förtrycker barn. Åtskilliga av motionerna till Rädda Barnens senaste riksmöte andades misstro mot ledningen och generalsekreterarens lön ifrågasattes.

 

Cancerfonden, Världsnaturfonden och Röda Korset tillhör välgörenhetsorganisationerna med högst chefslöner. Generalsekreteraren på Cancerfonden toppar listan med en lön på 1 190 000 kronor om året. Minst tjänar chefen för Frälsningsarmen med en årslön på 412 000 kronor.

Lönerna kan jämföras med medianlönen för chefer i företagsledande ställning på 852 000 kronor i om året, enligt Ledarnas rapport om chefslöner 2013.

Alla givarorganisationer med90-konto står under översyn av Svensk insamlingskontroll, en ideell förening. Kraven för att kunna få och behålla ett 90-konto är bland annat att maximalt 25 procent av intäkterna får gå till insamlingskostnader och administration, såsom löner. "Men variationen är stor."

På Läkarmissionen går 24 procent av intäkterna till kostnader för insamling och löner. På Radiohjälpen är motsvarande andel 6 procent.