Anders Leander i MÖNSTERÅS

Alla inlägg under juni 2015

Av Anders Leander - 28 juni 2015 12:53



I teorin är länderna kring Östersjön tillsammans rika och motstånds­kraftiga. I verkligheten är de splittrade och därmed svaga.



  


Jämfört med varje nordiskt land runt Östersjön är Ryssland en jätte. Det är så vi är vana att se på grannen i öst.


 

Edward Lucas, på brittiska Economist, konstaterar i en av årets mest läsvärda rapporter att denna utvidgade nordiska grupp har en samlad ekonomi som är drygt 30 procent större än Rysslands. Dess totala befolkning är 70 miljoner – mer än Frankrikes. Tillsammans lägger länderna 270 miljarder kronor på försvar, vilket motsvarar mer än var tredje krona i den sammantagna svenska statsbudgeten.



Länderna har det mesta som en modern försvarsmakt behöver: ett flygvapen i världsklass, ubåtar, artilleri, avancerade underrättelseverktyg, specialförband med mera. Om gruppen vore ett enda land skulle dess militära förmåga betraktas som den kanske mest effektiva i världen vid sidan om kärnvapenstaterna. Så ser det ut i teorin. I verkligheten är bilden radikalt annorlunda.


I veckan fick Edward Lucas rapport uppmärksamhet, därför att den innehåller uppgifter om att Ryssland den 16–21 mars i år övade på att erövra nyckelområden i Norden.

Scenariot för uppskattningsvis 33.000 ryska militärer var att inta Bornholm, Gotland, Nordnorge och Åland – som svar på västliga försök att underblåsa ett slags Majdanprotest i  Moskva. Om aktionen genomfördes skulle det i praktiken bli omöjligt för Nato att försvara exempelvis Baltikum.


Om Ryssland skulle vilja undergräva Natos kollektiva försvarsgaranti, så är Östersjöregionen en obehagligt intressant testplats. Med relativt små medel kan dagens säkerhetsordning rubbas.

Det kan exempelvis ske kring den ryska enklaven Kaliningrad – militärt avgörande för Moskva – något som den svenske analytikern Johan Wiktorin häromåret pekade på i boken ”Korridoren till Kaliningrad.


Att ryssarna inkluderar Åland, Gotland och Bornholm i sina militära scenarier är ingen tillfällighet, eftersom dessa platser är strategiska i försvaret av Baltikum. Både Nato och Ryssland har ett intresse av dem.


Gotlands territorium blir en bricka för stormakternas behov av flygbaser, leveransvägar och mark för vapensystem med lång räckvidd. Ett land som Sverige kan alltså snabbt dras in i en militär konfliktett och ett fullskaligt krig, utan att de egna politikerna räknat med det.


Men Sverige står ju utanför Nato, invänder någon. Vi kommer inte att dras in i en konflikt mellan Ryssland och den västliga militäralliansen. Men det lilla problemet är vårt geografiska läge och att Ryssland uppfattat Sverige som en integrerad del av det västliga försvarssamarbetet.


Sveriges tidigare ambassadör i Moskva, påpekade i sin stora utredning om försvarssamarbete och att Sverige redan identifieras med den västliga militäralliansen. Med andra ord: vi har Natomedlemskapets tyngsta nackdel men inte dess viktigaste fördel.


Ingen vet hur Ryssland kommer att utvecklas. Men det är ett obestridligt faktum att makthavarna i Moskva gått in i Georgien, annekterat Krim och just nu agerar militärt för att söndra Ukraina. Man har också dramatiskt ökat sina militära övningar, genomfört cyberattacker, kränkningar, en högprofilerad kidnappning och för­beredelser för krig.


Hur vi ska skyddas oss mot detta hot och minska risken för en konflikt eller ett felsteg borde vara den centrala frågan i svensk utrikes- och säkerhetspolitik.



ANNONS
Av Anders Leander - 26 juni 2015 12:30



På fredagsmorgonen kraschade en bil med två män i en fabrik i den franska staden Saint-Quentin-Fallavier, nära Lyon.
Strax efter detonera en eller flera bomber, och flera medier, bland annat AFP och Le Dauphine, rapporterar att ett antal människor skadats. En halshöggs och kroppen hittades liggande på marken några meter från huvudet, som var kopplad till en grind till fabriken.



  



Enligt uppgift ska arabiska tecken, och en islamisk stat flagga ha setts. Enligt DR attackerade och hyllades de av IS med stöd av sociala medier.


Hittills har en 30-årig man gripits och polisen jagar också andra påstådda gärningsmän.
De franska myndigheterna utreder händelsen som en terrorist attack, och Frankrikes president Francois Hollande som vid en presskonferens uppgav att det rör sig om en terroristattack.

"Det är en terroristattack, är det ingen tvekan om det", sade han.


  



Enligt Le Dauphin sade en fransk källa att det har förekommit flera tecken på en förestående terroristattack på fransk mark. Det finns som ett resultat av attacken hade beställt extra bevakning på utsatta ställen i närheten av Rhône-Alpes.


Fabriken, som kallas Air Products, ger bland annat gas och kemikalier till den närliggande flygplatsen i Lyon-Saint Exupery.



  



Den franske inrikesministern, Bernard Cazeneuve, har rapporterat att den gripna 30-åringen har varit under bevakning på grund av radikalisering.

President Hollande har avbrutit sitt deltagande i EU: s toppmöte i Bryssel, där även Helle Thorning-Schmidt (S) är närvarande, för att åka tillbaka till Frankrike.


Detta vet vi om attacken:


• Två män, är en 30 år gammal, kom allegedly med bil till fabriken Air Products, som ligger nära fanske staden Lyon.


• De bar banderoller med arabisk skrift, och flera vittnen har hävdat att ett antal medier observerade IS flaggan, och hyllade detta.


• Att fabriken, bland annat levererar gas och kemikalier, detonerade de en rad mindre bomber.


• Explosioner har rapporterats med dödsfall - Halshuggning har utförts och att den dödes huvud hittades fäst vid dörren till fabriken, medan kroppen låg några meter bort.


• Polisen grep den 30-åriga av de två män, som redan är kända för myndigheterna.


• Premiärminister Manuel Valls har beordrat att stärka säkerheten ett antal kritiska områden.

• Det är mindre än ett halvt år sedan, Frankrike drabbats av en attack när tidningen Charlie Hebdo attackerades.




ANNONS
Av Anders Leander - 21 juni 2015 14:00



SD fortsätter med en stadig uppgång i opinionen, nu senast noterar partiet 22,1 procentenheter i en opinionsundersökning. Partiet ligger nu farligt nära både S och M i storlek och kommer, om inte trenden bryts, att kunna bli riksdagens största parti i nästa val. Det danska systerpartiet Dansk Folkeparti fick i torsdagens val 21 procentenheter och blev landets näst största parti.
 
 
  
 
 

Den här utvecklingen med uppstickande nya partier är missnöjet med Europas politiska etablissemang och EU:s brist på folkligt inflytande, som är grundorsaken. Etablissemangets försök att möta det ökande folkliga missnöjet runt om i Europa med politisk isolering, har hittills haft motsatt effekt. Om utvecklingen tillåts fortsätta kommer den att leda till en destabilisering av hela EU-området.


De politiska partierna i Sverige har gradvis förvandlats från folkrörelser till exklusiva yrkesföreningar för den nya politiska yrkesklassen. Denna klass består av karriärister som i stort sett saknar yrkeserfarenhet och någon betydande bildning. Man går för det mesta direkt från skolan till politiska befattningar.


Politikerna har tagit över alla de ledande befattningarna inom stat och kommun samtidigt som tjänstemannaansvaret avskaffats. Resultatet har inte uteblivit, offentliga myndigheter fungerar allt sämre under ledning av numer inkompetenta chefer.


På femtio år har partierna gjort sig av med nästan alla sina medlemmar och verksamheten har gått över från medlemsavgifter till att finansieras med skattepengar som politikerna beviljat sig själva. Konsekvensen av den här utvecklingen är att den tidigare folkligt förankrade idédebatt som formade partipolitiken har tystnat.


De partiaktiva ser mest politiken som en enkel karriärväg till feta skattefinansierade maktpositioner. Förflyttandet av den politiska tyngdpunkten till EU har skapat ett bekvämt avstånd till väljarna. I den här miljön gäller det att minimera riskerna som skulle uppstå om man tillät vanligt folk att påverka politiken. De politiska adelsmännen har numer starkare gemensamma intressen över partigränserna att bevaka, än de intressen som är folkets.


Resultatet av den här utvecklingen är att politikerklassen format vad de kallar den demokratiska värdegrunden. Låt er inte förledas av namnet, detta har inget med demokrati att göra. Det handlar istället om att begränsa den politiska spelplanen till den riskfria politik som de här makthavarna har eget intresse av, och att tysta andra åsikter än de som släpps fram i den s.k åsiktskorridoren.


Debatten mellan partierna handlar inte längre om idéer hur samhället bäst skall formas. Den begränsas stegvis till en allt tunnare fasad, där man bjuder någon enstaka procent upp och ner för att ge sken av olika ståndpunkter. I vissa frågor gör man inte ens det, utan där tystats alla med avvikande åsikter.


Skapandet av en för den politiska adeln gemensam politisk doktrin har kommit att helt diktera det politiska livet. Folkets möjlighet att öva inflytande över politiken har smält ihop och demokratin dör. Den här olyckliga utvecklingen är ett resultat av en noga vald politisk strategi från politikerklassens sida för att ostört kunna försörja sig på välarvoderade politiska uppdrag.


Det handlar även om att föra en politik som passar överstatliga organ som EU, FN m.fl där politikerna senare kan komma ifråga för lukrativa uppdrag. En grundpelare i det tidiga folkstyret var en yrkeskår av kritiskt granskande journalister som symboliskt kallades den tredje statsmakten.


Vi som är gamla minns med saknad de tre O:na (Ortmark, Orup och Olivecrona) inom Public Service. Deras politiska bevakning avspeglade väl folkopinionen. Dagens Public Service har tagits över av vänsteraktivistiska krafter och den kritiska bevakningen har ersatts av ren vänsterpolitisk propaganda. Nästan tre av fyra journalister inom Public Service har vänsterextrema politiska sympatier (Mp och V).


Obalansen mellan journalisternas sympatier och väljarnas framgår tydligt av att uppåt tio gånger så stor andel av journalister sympatiserar med Mp som andelen bland väljarna.

Precis som folkrörelsepartierna finansierades dagstidningarna ursprungligen av läsarna. Och precis som med partierna klippte politikerna av banden med läsarna genom att göra tidningarna beroende av politiskt styrd skattefinansiering.


De etablerade medierna i form av Public Service och de stora papperstidningarna SvD, DN, Aftonbladet, Expressen och GP har på detta sätt förvandlats till megafoner för den politiska adeln som aldrig vågar ifrågasätta värdegrunden. Detta gör man så nitiskt att man utan skam använder sig av flagranta lögner och uppdiktade historier för att försvara den. Den tredje statsmakten befinner sig i ett beklämmande förfall.


Folkstyret är satt ur spel, här genomför den politiska adeln en långsam statskupp där de målmedvetet steg för steg sätter folkstyret ur spel. Den folkligt förankrade idédebatten är död och politiken cementerad till yrkespolitikernas gemensamma värdegrund som man är överens om att inte ifrågasätta. I en rad för väljarna viktiga frågor gömmer man sig bakom EU. Det slutliga belägget för denna kupp som berövat folket dess demokratiska inflytande var den s.k Decemberöverenskommelsen – kallad DÖ.


För att behålla skenet av folkstyre använder man det raffinerade systemet med korrumperade medier och lobbyorganisationer förklädda till folkrörelser som iscensätter en påstådd folkopinion som inte finns i verkligheten. Sven Hagströmmer har träffande beskrivit denna skamliga överenskommelse med följande ord: Uppgörelsen är bland det värsta som har hänt i svensk politik. Det är ett otroligt övertramp mot de parlamentariska spelreglerna. Demokrati handlar om majoritetslösningar, inte om en politisk elit som ger sig själva minoritetslösningar.


Problemet för de svenska yrkespolitikerna är att ur folkdjupet har det vuxit fram en ny politisk folkrörelse – Sverigedemokraterna. Ursinnet från yrkespolitikerna över detta folkliga tilltag är inte att ta miste på, men rädda är de! Och de gillar inte vad folk tycker. Plötsligt börjar det dock gå att på allvar diskutera delar av den cementerade värdegrunden. Men eftersom förtroendet redan är raserat lär denna nya öppenhet komma för sent, SD verkar snarast växa ännu fortare nu.


Som väljare måste man fråga sig om man längre kan rösta på de partier som leds av de personer som varit med och undertecknat DÖ. Den fråga man som väljare måste ställa sig är om man med sin röst skall legalisera dessa partiledares statskuppsliknade åsidosättande av såväl demokratins som parlamentarismens principer. Framför allt så hade absolut inte ledarna för allianspartierna något som helst mandat för sitt agerande från sina väljare.


Självklart måste alliansväljarna inför nästa ordinarie val få besked från sina partier, hur man tänker fortsätta sitt vänsterstöd om man blir mindre än de rödgröna. Får man inte ett nekande besked skall man givetvis avstå från att rösta alliansen eller rösta på ett annat parti. Med en fortsatt svikande allians och en vänsterregering som bryter alla löften är ett säkert stalltips; det största partiet i Sverige efter nästa val blir SD.


Vi får hoppas att alliansens ledare tar sitt förnuft tillfånga och byter strategi och börjar föra en substantiell opposition istället för plakatpolitik via meningslösa tillkännagivanden. Det innebär att man måste erkänna Riksdagens tredje största parti som en del i ett tänkbart parlamentariskt underlag.




Källa:   antropecene




Av Anders Leander - 21 juni 2015 13:45



På en engelsk hemsida finns ett antal detaljer om mordet på Lisa Holm som svenska PK-media som av händelse valt att undanhålla från allmänheten. De båda misstänkta är invandrare från mellanöstern som kommit till Sverige via Polen.



  



http://www.donehealth.com/?s=lisa


Man citerar källor inom polisen och det finns väl ingen anledning att tro att dessa skulle undanhålla allmänheten fakta, till skillnad från PK-media.


Nu får det fan i mig snart vara nog. Det är dags att vi i Sverige börjar att kalla en spade för en spade.

 

Och för övrigt anser jag att svensk invandringspolitik i grunden behöver förändras och antalet arbetskrafts- och anhöriginvandrare kraftigt reduceras.



Källa:   Petterssonblogg



Av Anders Leander - 21 juni 2015 13:30



Ska vi bevara Sverige svenskt, eller låta landet uppgå i något nytt? Det måste den som vill vinna val ta ställning till, skriver Björn Werner.



  


 

Det är det som politiken handlar om just nu, även om diskussionerna förs över olika ämnen och med realpolitikens sega tempo. Den förlorade kontrollen över svensk politik, till Bryssel och till starka ekonomiska krafter, den ökade invandringen, EU-migranterna.


Den som vill vinna val måste ta ställning till detta. Ska vi bevara Sverige svenskt, eller låta landet som vi känner det uppgå i något nytt. Något större. Och vad är detta nya, i så fall?  Både konservativa och liberaler har tydliga svar i denna fråga. Socialdemokratin och vänstern har det inte.


För nationalstaten kämpar Sverigedemokraterna med sin bekanta retorik. En förvriden zombie av 50-talets socialdemokrati med löften om att allt blir bra i gult och blått, stängda gränser och sill på midsommar. En rosig framtid med välfärd och trygghet åt alla svenskar.


På globaliseringens sida står Alliansen, som med skattesänkningar och avregleringar flitigt verkat för att underlätta för det gränslösa kapitalet att flyta smidigare inom och utanför våra gränser. Med en svagare stat får individen istället själv större ansvar att efter egen förmåga tackla globaliseringens för- och nackdelar.


Ett val för det nationella kollektivet, och ett för den ensamma individen mot världen.

Och så har vi socialdemokratin. I regeringsställning för att alliansen i höstas gjorde ett dåligt val, inte för att de gjorde ett bra. Vad erbjuder de egentligen? Inte är det


Sverigedemokraternas hermetiskt förslutna Sverige i alla fall. I så fall hade man inte under ett kvarts sekel slagits med näbbar och klor för att bli medlem i både EU och EMU. Inte heller är Socialdemokraterna för en långsam nedmontering av välfärdsstaten.


Men som opinionen skvallrar om kan S inte längre fortsätta med sin varken-eller politik. Det är dags att välja, precis som de andra. Nationalism eller globalism?


Just nu verkar det förra ligga närmast till hands. Den vi-skapande konservatismen osar när Stefan Löfven pratar om plikt och ansvar mot landet. På Aftonbladets ledarsidor förra månaden tyckte både Daniel Swedin och Katrine Marcal att Socialdemokraterna borde snegla mot nationalismen, som man på 30-talet gjorde när man vred folkhemmet ur högerns händer.


Det är ett val. Väcka zombien ur graven. En återgång till gamla tiders politik och en axelryckning åt de senaste 25 årens framsteg vad gäller nedmonterade gränser, handelshinder och ökad humanism i flyktingfrågor.


Ett annat val vore att gräva djupare i socialdemokratins historia. Kanske finns lösningen där, i tiden innan nationalstaten blev norm. När socialismen var ett gränslöst projekt och välfärd skulle gälla överallt, för alla. EU-migranter borde självklart ha den välfärd de förtjänar också hemma.


EU borde ha starka mekanismer för att fördela flyktingar över Europa. Bryssel borde vara ett självklart politiskt centrum, inte ett diffust störningsmoment. Och socialdemokratin borde leda vägen dit.


Det skulle bli snårigt. Inte alls väljarvänligt. Men det vore en egen väg. Inte någon annans.



Av Anders Leander - 21 juni 2015 12:15




Vi har tidigare avslöjat att integrationsminister Erik Ullenhag är av zigensk härkomst, att han förfalskade sin kandidatexamen samt är förståndshandikappad, att han smugglade khat för att köpa somaliska röster, att han är produkten av inavel samt att han låg med sin syster av misstag.




  




Nu sällar sig ännu ett avslöjande till listan, för vi har nämligen funnit att vår integrationsminister går på starka psykofarmaka på grund av sina psykiatriska diagnoser, och många frågar sig om han ens borde få vistas ute i samhället!


En anonym källa inom Stockholms landsting tipsade oss tidigare i veckan om något vi inte känt till förrän nu. Det är nämligen så att Erik Ullenhag går på tung psykofarmaka, den sort som vanligtvis bara ges schizofreniker och andra grava psykfall! Även om många av oss har frågat oss om inte Ullenhag nog är lite galen trots allt, har den allmänna uppfattningen ändå varit att han är psykiskt frisk.


Den uppfattningen måste nu revideras, för vi har kommit över ovedersägliga bevis som klart visar att Erik Ullenhag är allvarligt psykiskt sjuk och att han därför går på läkemedel för detta.


Det kanske inte kommer som någon överraskning för er läsare. För att vara ärliga så har vi själva också misstänkt detta rätt länge, men har inte gått ut med misstankarna då vi ser mycket allvarligt på det här med förtal. På redaktionen skulle vi inte ens drömma om att påstå något vi inte kan backa upp med fakta! Och dessa fakta har nu ramlat i våra knän, fakta som svart på vitt bevisar att Erik Ullenhag är psykiskt otillräcklig.


Visserligen kan man fråga sig om Ullenhags psykiska sjukdom får honom att stå ut vidare mycket i mängden. Liksom, om man skulle hårdgranska våra riksdagsledamöter så skulle säkerligen minst 300 av dem ges allvarliga psykiatriska diagnoser. Vi har psykopater, narcissister, paranoida personligheter, hypokondriker, bipolära hysteriker och mycket annat.


En normal person måste känna sig rätt marginaliserad i den psykakut vi kallar Riksdagen! Men dessvärre har vi bara ledamöternas uppträdande att gå på, vi har inte tillgång till mer ingående information än så.


Sann vår journalistheder kan vi helt enkelt inte gå ut med påståenden om att en viss individ skulle lida av en viss psykisk störning, hur mycket personens beteende än övertygar oss om detta. I detta fall har vi dock nu bevis, varför vi väljer att offentliggöra det hela.


För den som är obekant med olanzapin och haldol så är de i alla fall neuroleptika – mycket kraftfulla läkemedel som ges till de mest psykiskt sjuka av oss. Personer med diagnoser som paranoid schizofreni, manodepressivitet och så vidare. Vi har inte fått ut någon journalföring om Ullenhags psykiska hälsa, men då han bevisligen fått dessa medel utskrivna kan han inte vara annat än mycket psykiskt sjuk.


Som kan ses refereras det också till en psykos på receptet. Kan detta möjligtvis vara Ullenhags vanföreställning att det svenska samhället behandlat zigenarna och andra parasitära minoriteter illa? Det skulle inte förvåna oss, för man måste vara bra verklighetsfrånvänd om man får för sig det.


Vi ska bestämt gräva mer i detta ärende och se om vi kan få fram Ullenhags läkarjournal, information om om och när han blivit tvångsinlagd i psykvården och liknande saker. För det kan helt enkelt inte tolereras att vi har psykpatienter i Riksdagen, än mindre i regeringen!




Källa:    Hänt i Sverige




Av Anders Leander - 21 juni 2015 10:00



Vikarien vägrade ta sina kvinnliga kolleger i hand. Nu stämmer han företaget för diskriminering och kräver 20 000 kronor i ersättning för kränkning. "Idioti"



  



"Han stämmer företaget för han ville inte ta sina kvinnliga kollegor i hand. Sverige är riktigt jävla sjukt."


Skånskan berättade om ärendet i januari. Mannen är muslim och åberopade religiösa skäl ( Islam är ingen religion utan en politisk ideologi ) när han vägrade skaka hand med två kvinnliga medarbetare som skulle visa honom hur maskinerna på Eslövsföretaget fungerade. I stället ska han ha nickat mot dem.


Mannen, som var inhyrd via ett bemanningsbolag, hävdar att han därefter ignorerades av de kvinnliga kollegerna och därför fick svårt att komma in i sina arbetsuppgifter.


När han sedan inte fick fler inhopp på företaget drog han slutsatsen att han blivit utsatt för diskriminering, och vände sig till Diskrimineringsombudsmannen, DO.


DO har inte gått vidare med ärendet, men med hjälp av föreningen Malmö mot diskriminering har mannen nu stämt Eslövsföretaget vid Lunds tingsrätt. Han kräver 20 000 kronor i ersättning för kränkning.



Av Anders Leander - 21 juni 2015 09:30



Muslimsk högtid kan bli helgdag, det är dags att tillsätta en utredning och se över de svenska helgdagarna, anser svensk förrädaren partisekreterare Carin Jämtin (S). Sverige är ett ”multi­kulturellt” samhälle, och hon öppnar nu för att införa en muslimsk helgdag.



  




Carin Jämtin gillar första maj, det är en jätte-jätteviktig dag. En symbol för rättvisa och frihet, i Sverige och i världen, för barn, för gamla, för alla människor. Själv firade hon arbetar-rörelsens egen högtidsdag i Örebro med att tala på Olof Palmes torg.


Det är ju valrörelse. Och jag tycker om Örebro, min man kommer därifrån och jag träffade honom där. Men att första maj är rödmärkt i kalendern är inte oomtvistat. Det faktum att demonstrationstågen har glesnat gör att helg- dagen kan slopas, skrev Malin Löfsjögård (M) i en motion till riksdagen 2009.


”Det kan också tyckas märkligt att i en demokrati ha en helgdag som har sin grund i enskilda politiska partiers historia”, fortsätter hon. Socialdemokraternas partisekreterare värnar förstås sin högtidsdag, som infördes 1939.


Jag tycker att första maj ska vara kvar som helgdag, så att man ser till att människor har en möjlighet att vara med. Det är en viktig dag att manifestera grundläggande viktiga saker i det svenska samhället.


Däremot tycker Carin Jämtin att det är dags för en översyn av de svenska allmänna helgdagarna.


Det var länge sedan vi tittade över det. Nästan alla våra helgdagar, förutom midsommar och första maj, är religiöst kristet betingade. Sverige är i dag ett multikulturellt samhälle, och det är verkligen värt att titta på hur man kan göra.


Det är en ”väldigt grannlaga uppgift” att ta ställning till vilka dagar i almanackan som ska vara röda, betonar Carin Jämtin. Men hon ger ändå ett konkret exempel:


Man kan fundera över om inte eid, muslimernas julafton, borde vara en helgdag. Eftersom Sverige är heterogent borde helgdagarna faktiskt spegla någon slags känsla av att vi är olika. Det gör de inte i dag.


Eid al-fitr – eller kort och gott eid – är den årliga högtid som avslutar den muslimska fastemånaden ramadan. Firandet pågår i tre eller fyra dagar, och den första dagen är viktigast.

Eid, som betyder ”en återkommande lycka eller festglädje”, är i grunden en religiös högtid, men firas även av muslimer som inte är aktivt troende, och av stora delar av befolkningen som helhet i länder och regioner där islam är majoritetsreligion.


Vill du har fler helgdagar i almanackan eller ska någon tas bort?


Jag tror inte att man kan ha fler. Men det här är en rätt komplicerad fråga, som kräver en egen utredning, säger Carin Jämtin. Lagen om allmänna helgdagar ändrades senast 2005, efter en intensiv politisk debatt. Då blev nationaldagen, den sjätte juni, en ny helgdag. Samtidigt förvandlades annandag pingst från röd dag till en vanlig måndag.


De allmänna helgdagarna i Sverige, och när de infaller:


•Nyårsdagen, den 1 januari.
•Trettondedag jul, den 6 januari.
•Första maj.
•Långfredagen, fredagen närmast före påskdagen.





Presentation


Anders Leander i Mönsterås

INFO OM BLOGGEN

Detta är en Nationalistisk blogg och inget annat, oavsett vad tidningar och media skriver "en blogg som återskapar artiklar som media och tidningar inte vill att du ska läsa"
scriptkoder.com

Translate blogg

Här kan du fråga mig

40 besvarade frågor

Skicka ett email till mig!

Kalender

Ti On To Fr
1
2 3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2015 >>>

Sök på Google

Guldkanalen 102,6

Läsvärda Bloggar

Kommentera eller fråga mig!

Skriv gärna på kommentarsfältet eller ställ en fråga till mig...
scriptkoder.com

Sök i bloggen

Inlägg

Feedjit live traffic

Senaste kommentarerna

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ Anders Leander i MÖNSTERÅS med Blogkeen
Följ Anders Leander i MÖNSTERÅS med Bloglovin'

Gästbok

MediaCreeper

MediaCreeper

Creeper

Creeper

Sveriges Kung

 

 

 

 

 

 

Bidrag till bloggen

Alla bidrag är välkommna

Swisha till:  0730708892

President Donald Trump

 

 45th President of United States

President Vladimir Putin

             Президент России 

Marine Le Pen

 

Geert Wilders

 

Nigel Farage

 

SWEXIT

           SVERIGE UT UR EU 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se