Det kom två mejl! Brage Norin skriver: USAs statsskuld är nu 17,5 trillioner dollar‏!

BRICS-länderna har redan inlett ”avdollariseringen” i stor skala.

* Kina gör sig av med sina dollarberg på ett tusen olika sätt.

* Både Kina och Ryssland och en mängd andra stora ekonomier
i världen har slutat att köpa amerikanska skuldväxlar

* Amerikanska skuldväxlar kommer att bli värdelösa.

* Den sista militära supermakten på jorden är desperat.

USAs skuld är enorm. Det blir så när sedelpressarna tillåts gå dygnet runt och värdet som cirkulerar är luft. Luft som man sen tar ränta på! Halleluja vilken godispåse eliten har! Nu vill man gärna ha ett krig för att komma undan den röra som skapats.

Lär er om pengarna och därmed varför man startar krig.  Lincoln som driver bloggen Ett nytt penningsystem borde få Nobelpris i ekonomi! Läs detta inlägg åtminstone: DET FINNS INGEN HÖGER/VÄNSTER-POLITIK BARA FINANSPARASITISM:

Han skriver: ”För att förstå min argumentering måste man ha klart för sig hur ett skuldbaserat penningsystem, s.k kreditsystem fungerar. Det rådande systemet är i huvudsak ett rent skuldbaserat penningsystem med en liten svans av knappt existerande skuldfria pengar (kontanter).

Kanske är det lättast att snabbt kolla på den här korta filmen (på hans blogg min anm.) som förklara huvuddragen i ett skuld/kreditbaserat penningsystem och skillnaden till ett icke-skuldbaserat penningsystem.”

Bra mejl från Kalle: USA planerar krig mot Ryssland, förberedelserna sker via Ukraina (Irak är troligen en ”avledande manöver” för att vi ska förfäras över nåt annat?)……se denna video (åtminstone fram till 22:a minuten), den innehåller en mycket sanningsenlig beskrivning över tillvägagångssättet. Den visar också hur vår media används till att vilseföra oss om verkligheten, vi programmeras till att tro något annat än vad som verkligen sker.

Varning för mycket otäcka bilder men också mycket välformulerad fakta, se denna video och sprid…. Detta borde påtvingas alla våra politiker och de skulle sedan utfrågas om deras ställningstagande!

https://www.youtube.com/watch?v=mJuBSf9VscY

Läs även detta: The roots of evil in Jerusalem by Jerry Golden.

Källa & Länk:  Parnassen

Linnea Hylén: "Hur kan kritiken mot en trosåskådning, så som Islam, ses som hets mot folkgrupp när den precist kritiserar tron som sådan och inte en enskild grupp?".

Linnea Hylen

I den svenska debatten finns en nyttig självkritik och ett ifrågasättande av västerländska traditioner och trosåskådningar. Kristendomen och liknande samfund får utstå en svidande kritik när de inte följer de liberala värderingar, till exempel om HBTQ-frågor, som i dag ses som självklara i vårt allt mer toleranta samhälle.

LÄS MER: "Nej, inte ens Marcus Birro förtjänar att bli mordhotad"

Sedan upplysningstiden har rörelser för ett mer humanistiskt, sekulärt och tolerant samhälle haft kritik mot förlegade värderingar och dogmer som en central kärna. Detta är grunden för ett mer upplyst samhälle som granskar både nya och gamla ideal som inte följer den humanistiska bild som bygger på vetenskap, förnuft och jämställdhet.

Denna process är central och måste få rum att fortsätta. Därför ser jag med tveksamhet och besvikelse inför den motsatta utvecklingen i svensk debatt. Vi är duktiga på att ifrågasätta västerländska religioner och trosåskådningar, den sortens kritik är accepterad, men när en debattör öppet ställer samma fråga till icke-västerländska åskådningar, läggs locket på.

Att kritisera till exempel islam på samma sätt som vi gör med kristendom är ofta tabu. Att ifrågasätta dess ideal, normer och traditioner utifrån ett humanistiskt perspektiv sker sällan, utan att debattören möts med mothugg och anklagelser om rasism. När ifrågasättandet, som banade väg för vårt sekulära västerländskt samhälle, är tabubelagt och indirekt "förbjudet" saknar vi verktygen för att fortsätta med denna utveckling.

När kom vi till den punkt att det är indirekt ”förbjudet” att kritisera religion och föråldrade ideal som kan vara motsatsen till den humanistiska värdegrunden? Hur kan kritiken mot en trosåskådning ses som hets mot folkgrupp, när den precist kritiserar tron som sådan och inte en enskild grupp? Den största frågan kvarstår dock: hur kan vi tillåta denna utveckling?

För att nämna en aktuell händelse, twittrade Marcus Birro om att religionen islam på ett eller annat sätt är en del av majoriteten av all världens terrorism. Uttalandet möttes av en harang av åsikter som menade att Birro var en rasist och att hans uttalande var hets mot folkgrupp. Han blev även mordhotad ett flertal gånger, vilket ledde till att han valde att lämna debatten och skrivandet på obestämd tid.

Man kan fråga sig om hans åsikter stämmer överens med verkligheten, men en sak kvarstår: hans ifrågasättande av en icke-västerländsk religion, islam, var inte accepterat av etablissemanget. Att ifrågasätta kristendomen sker öppet utan problem och anti-demokratiska metoder som hot. Vi ser att kritiserande av religionen islam är en så tabubelagd fråga att debattörer blir mordhotade och uthängda som kvinnor under häxprocessen.

I ett sekulärt och demokratiskt samhälle kan vi omöjligen tolerera och acceptera bristen på kritik mot vissa religioner, medan andra får utstå den. Utelämnandet av kritik försvaras med att det är rasistiskt att kritisera en (icke-västerländsk) religion. Att ifrågasätta åskådningar som vi alltid gjort tidigare, måste även ske mot alla sorters påfund som kanske inte håller måttet utifrån humanistiska värderingar. Att ens påstå att en så elementär del av den sekulära tankeverksamheten skulle vara rasistisk är befängd, då det motsätter sig uppfattningen om att alla religioner och åskådningar ska behandlas på lika villkor.

Detta är vårt misslyckande att upprätthålla ett sekulärt och demokratiskt samhälle, och i framtiden vår bittert intjänade verklighet när vi försummat debattens fundament. Åsiktskorridoren är trång, men inte omöjlig att vidga. Det är med spänning som jag söker efter en vändning som står fast vid de sekulära principerna. Vi står härmed inför ett av de stora hindren mot en fortsatt progressivt, sekulär och förnuftsbaserad samhällsutveckling, dock kvarstår frågan: varför är vi inte kvar där än i dag?

Linnea Hylén

Källa  & Länk:   Nyheter24

Många svenska debattörer verkar förvånade över den våldsamma och odemokratiska vänsterns metoder som inför valåret 2014 har visat sig i skandaler, odemokratiska attacker och fällande domar. Ändå fullföljer Revolutionära Fronten, Anti-Fascistisk Aktion, Ung Vänster, 365 dagar, Ungsyndikalisterna med flera svenska vänstergrupper konsekvent en tydlig europeisk vänsterfascistisk tradition.

Under 1900-talet har våld och demokratiförakt varit grundläggande delar i den vänster som existerar till vänster om den organiserade reformistiska arbetarrörelsen och socialdemokratin. Fram till 1917 kunde våldsagitatorerna och de så unghinkarna finnas runt Brantings parti, men sedan dess har socialdemokratin försökt hålla rent vänsterut med stor framgång till IB-affären 1973. Samtidigt har den radikala vänstern irriterat och förvirrat så till den milda grad att dagens revolutionselände inte rätt kan förstås. Ändå finns konsekvens och rötter till vänsterfascismen.

Lås oss blicka tillbaka till Sydeuropa vid 1900-talets början. Där fanns två personer som blandade våldsromantik med vänsterideologi, fransmannen George Sorel och italienaren Benito Mussolini. Från teoretikern Sorel lärde sig Mussolini att revolutionära myter kan vara nog viktiga som handling, men även att politiskt våld mot meningsmotståndare och oskyldiga har sitt berättigande. Vänstermannen Sorel blandade liksom Mussolini och Hitler friskt idéer från höger och vänster, men gemensamt var fascination för massornas våld och försök att bygga upp icke-demokratiska strukturer som skulle ersätta den representativa demokratin.

Sorel var i första hand anarko-syndikalist och trodde att arbetarstyrda råd skulle bygga upp ett nytt samhälle utan demokratiska val, precis som dagens svenska syndikalister i SAC vill idag och vänsterfascisten Mussolini ville då. Att skapa råd där arbetare, arbetsgivare och intresseorganisationer kommer överens utanför demokratiskt valda representanter kallas korporativism, ett ideal som italienska fascister såg förverkligat i Per Albin Hanssons socialdemokratiskt förvaltade folkhem.

Den hårdföre socialisten Benito Mussolinis dröm om samarbete mellan arbete och kapital realiserades alltså snarare i svenska bruksorter än i italienska fascistiska korporationer. Sverige var aldrig fascistiskt men med mäktiga kollektivavtal mellan icke-statliga parter och en konstitutionell rättighet för icke statliga organisationer att involveras i riksdagens utredningar genom remisstvång var och är de svenska korporativa dragen starka med få större skillnader mellan storföretagen, den offentliga förvaltningen och de välorganiserade särintressena.

I avhandlingen Ett folk av mänsklig granit. Sverige i den italienska utrikespolitiken 1932-1936 från 1995, av Marcos Cantera Carlomango, refereras beundrande brev från statsminister Hansson till diktatorn Mussolini och tillbaka. Vår ordning och styrka lockade de italienska fascisterna till det finaste vi kunde visa upp 1936, bruksorten Surahammar. Där styrde socialdemokraterna från Folkets Hus, folket dansade i Folkets Park och arbetade i bruket. Ordning och reda, inga individualister och bråkmakare som tjatade om demokrati och rättigheter.

Innan Hitler tillträdde som rikskansler i Tyskland 1933 hade hans egna våldsgrupper utkämpat strider med vänstergrupper. Där slogs nazistiska Sturmabteilungen med stalinistiska Proletarische Hundertschaften för glatta livet. Högervåld och vänstervåld kunde styra debatter medan Weimardemokratin förföll. Efter dess kollaps steg Hitlers diktatur fram i Tyskland och Stalins diktatur befästes i öst. Att bryta upp möten var kommunistisk rätt och plikt.

Efter krigsslutet dök åter vänstern fascistiska metoder upp i de statskupper som genomfördes efter att de kommunistiska partierna förlorat i demokratiska val. I Polen, Ungern, Tjeckoslovakien och östra Tyskland tog revolutionärer över radioutsändningar, bröt upp politiska församlingar, tog över scoutkårer och ideella föreningar – ja alla delar i samhället där de kunde utöva påtryckningar trots att de var i minoritet.

Anne Appelbaums bok Bakom järnridån: det kommunistiska maktövertagandet i Östeuropa 1945 – 1956 (2013 på svenska) berättar om hur kommunistpartierna lyckades ta över makten trots att de inte valts. Våld och hot var naturliga medel för att de östeuropeiska kommunisterna men även lögner och manipulationer. Revolter som kom i varje land minst en gång per årtionde slogs ned brutalt, som i Ungern 1956, Tjeckoslovakien 1968, Polen 1970 och 1981.

Under 1960-talet växte en ny våldsinriktad vänster fram; Baader-Meinhof i Västtyskland, Röda Brigaderna i Italien, Tupamaros i Uruguay, Sendero Luminoso i Peru, FARC i Colombia och en mängd terroristgrupper i Mellanöstern men där var inte vänsterideologi lika stark (PFLP, PKK). Terroristen ”Schakalen”, Ilich Ramírez Sánchez, band samman våldsattacker och vänsterextremister mellan kontinenterna, men även med Al-Qaida.

Vid sidan av våldromantik förekom samma teorier som tidigare om att ta makten utan att väljas i allmänna val. Arbetarråd fördes på nytt fram under 1970-talet av västerländska anarko-syndikalister och anhängare till studentupproret 1968 som inte ansåg att val vart tredje år och marknadsekonomi var tillräckligt. Arbetarråd heter sovjet på ryska och en sammanslutning av sovjeter kan kallas en union av sovjeter. Makes sense.

I Paris fanns runt 1968 vänsterstudenter som kallade sig situationister och skapade happenings, skojfriska upptåg och gatuteater. Deras spektakulära aktioner skulle rycka det passiviserade folket ur dess förtryckande konsumtion men folket skakade på huvudet. Samma provokationer men mycket mer våldsamma låg bakom terrorgruppen Baader-Meinhofs taktik att bränna ned varuhus.

Journalisten Ulrike Meinhof publicerade till och med 1969 ett intellektuellt försvar för revolutionärt motiverade bränder. Under 1990-talet och efter 2000 har den radikala vänstern i västvärlden främst ägnat sig åt anarkistiska och situationistiskt inspirerade kulturevenemang som ibland går överstyr. En picknick mitt på gatan av Reclaim the Street kanske blir till glasskross eller slagsmål med poliser.

Situationen kan spontant leda till våld, men har på senare år varit led i en genomtänkt strategi där vänstervåldet ska förändra lokala förhållanden. Man vill ta över stadsdelar eller kvarter, men knappast staten. Denna ska enligt den svenska vänsterterroristiska gruppen Revolutionära Fronten ersättas med självständiga arbetarkollektiv som styrs genom direkt demokrati.

Vägen dit ska nås genom husockupationer och offentliga spektakel som går snett och urartar i våld och skadegörelse är planen. Detta försökte den italienska vänsterrörelsen Autonomia skapa på 1970-talet utan större framgång, men namnet lever kvar i beteckning de ”autonoma” och ”autonom marxism” (som lärs ut vid Södertörns Högskolas filosofiinstitution).

Samma odemokratiska strävan att med våld skapa arbetarkollektiv och korporationer som italienaren Benito Mussolini drömde om på 1920-talet. Cirkeln är sluten. Vänsterfascismen är tillbaka. Inga fascister på våra gator!

Källa & Länk:  Samtiden

Både vänstern och socialdemokraterna borde sopa rent framför sina egna dörrar innan dom hackar på andra partier! 

Vilken ideologi har Vänsterpartiet fötts ur och byggt sin människosyn och politik på? Folks minnen är ibland skrämmande kort..

Lagen om informationsplikt för HIV-smittade bör slopas – så att det inte längre blir olagligt att uppsåtligen smitta någon med HIV. Det säger Svetsloppan S-ledaren Stefan Löfven i ett utspel i samband med Pride.

Foto: Flickr/Socialdemokrater

Det var under en "grilling" med sexorganisationen RFSL på onsdagen som Löfven kom med beskedet om den nya socialdemokratiska linjen för HIV-spridning.

Enligt nuvarande lagstiftning gäller informationsplikt, vilket innebär att HIV-smittade är tvungna att meddela sina sexpartners att de bär på den livsfarliga sjukdomen. Den lagen säger sig Stefan Löfven nu vilja riva upp.

– Som lagstiftningen ser ut så är den förknippat med ett straff. Vi har trott att det skulle fungera i preventivt syfte, men de senaste åren har vi sett en ökning av antalet smittfall. Det finns forskning som säger att lagen kan motverka sitt syfte och då måste vi se över lagen, sa Stefan Löfven till Aftonbladet.

Löfven lät dock meddela att han fortfarande personligen tycker att det kan vara en bra idé att berätta för sina sexpartners att man är HIV-smittad.

Även Aftonbladets ledarredaktion gick förra veckan ut med samma krav på att HIV-lagen skulle slopas. Tidningen menar att lagen leder till att många drar sig för att göra HIV-test.

Kraven på att medveten spridning av den dödliga sjukdomen ska legaliseras kommer efter flera års lobbyarbete från tunga sexorganisationer i Sverige, däribland statsfinansierade RFSU och RFSL.

Även Smittskyddsinstitutet (SMI), den myndighet som i det gamla Sverige hade till uppgift att skydda riket från farlig smitta, har nu ändrat inställning och kämpar istället för motsatsen.

– Vi anser numera att spridning av HIV inte bör vara kriminaliserat, sade professor Jan Albert vid SMI redan 2008 till Dagens Medicin.

Källa & Länk:  FriaTider

VAD HÅLLER DOM PÅ MED??