Direktlänk till inlägg 7 december 2014
Många svenska debattörer verkar förvånade över den våldsamma och odemokratiska vänsterns metoder som inför valåret 2014 har visat sig i skandaler, odemokratiska attacker och fällande domar. Ändå fullföljer Revolutionära Fronten, Anti-Fascistisk Aktion, Ung Vänster, 365 dagar, Ungsyndikalisterna med flera svenska vänstergrupper konsekvent en tydlig europeisk vänsterfascistisk tradition.
Under 1900-talet har våld och demokratiförakt varit grundläggande delar i den vänster som existerar till vänster om den organiserade reformistiska arbetarrörelsen och socialdemokratin. Fram till 1917 kunde våldsagitatorerna och de så unghinkarna finnas runt Brantings parti, men sedan dess har socialdemokratin försökt hålla rent vänsterut med stor framgång till IB-affären 1973. Samtidigt har den radikala vänstern irriterat och förvirrat så till den milda grad att dagens revolutionselände inte rätt kan förstås. Ändå finns konsekvens och rötter till vänsterfascismen.
Lås oss blicka tillbaka till Sydeuropa vid 1900-talets början. Där fanns två personer som blandade våldsromantik med vänsterideologi, fransmannen George Sorel och italienaren Benito Mussolini. Från teoretikern Sorel lärde sig Mussolini att revolutionära myter kan vara nog viktiga som handling, men även att politiskt våld mot meningsmotståndare och oskyldiga har sitt berättigande. Vänstermannen Sorel blandade liksom Mussolini och Hitler friskt idéer från höger och vänster, men gemensamt var fascination för massornas våld och försök att bygga upp icke-demokratiska strukturer som skulle ersätta den representativa demokratin.
Sorel var i första hand anarko-syndikalist och trodde att arbetarstyrda råd skulle bygga upp ett nytt samhälle utan demokratiska val, precis som dagens svenska syndikalister i SAC vill idag och vänsterfascisten Mussolini ville då. Att skapa råd där arbetare, arbetsgivare och intresseorganisationer kommer överens utanför demokratiskt valda representanter kallas korporativism, ett ideal som italienska fascister såg förverkligat i Per Albin Hanssons socialdemokratiskt förvaltade folkhem.
Den hårdföre socialisten Benito Mussolinis dröm om samarbete mellan arbete och kapital realiserades alltså snarare i svenska bruksorter än i italienska fascistiska korporationer. Sverige var aldrig fascistiskt men med mäktiga kollektivavtal mellan icke-statliga parter och en konstitutionell rättighet för icke statliga organisationer att involveras i riksdagens utredningar genom remisstvång var och är de svenska korporativa dragen starka med få större skillnader mellan storföretagen, den offentliga förvaltningen och de välorganiserade särintressena.
I avhandlingen Ett folk av mänsklig granit. Sverige i den italienska utrikespolitiken 1932-1936 från 1995, av Marcos Cantera Carlomango, refereras beundrande brev från statsminister Hansson till diktatorn Mussolini och tillbaka. Vår ordning och styrka lockade de italienska fascisterna till det finaste vi kunde visa upp 1936, bruksorten Surahammar. Där styrde socialdemokraterna från Folkets Hus, folket dansade i Folkets Park och arbetade i bruket. Ordning och reda, inga individualister och bråkmakare som tjatade om demokrati och rättigheter.
Innan Hitler tillträdde som rikskansler i Tyskland 1933 hade hans egna våldsgrupper utkämpat strider med vänstergrupper. Där slogs nazistiska Sturmabteilungen med stalinistiska Proletarische Hundertschaften för glatta livet. Högervåld och vänstervåld kunde styra debatter medan Weimardemokratin förföll. Efter dess kollaps steg Hitlers diktatur fram i Tyskland och Stalins diktatur befästes i öst. Att bryta upp möten var kommunistisk rätt och plikt.
Efter krigsslutet dök åter vänstern fascistiska metoder upp i de statskupper som genomfördes efter att de kommunistiska partierna förlorat i demokratiska val. I Polen, Ungern, Tjeckoslovakien och östra Tyskland tog revolutionärer över radioutsändningar, bröt upp politiska församlingar, tog över scoutkårer och ideella föreningar – ja alla delar i samhället där de kunde utöva påtryckningar trots att de var i minoritet.
Anne Appelbaums bok Bakom järnridån: det kommunistiska maktövertagandet i Östeuropa 1945 – 1956 (2013 på svenska) berättar om hur kommunistpartierna lyckades ta över makten trots att de inte valts. Våld och hot var naturliga medel för att de östeuropeiska kommunisterna men även lögner och manipulationer. Revolter som kom i varje land minst en gång per årtionde slogs ned brutalt, som i Ungern 1956, Tjeckoslovakien 1968, Polen 1970 och 1981.
Under 1960-talet växte en ny våldsinriktad vänster fram; Baader-Meinhof i Västtyskland, Röda Brigaderna i Italien, Tupamaros i Uruguay, Sendero Luminoso i Peru, FARC i Colombia och en mängd terroristgrupper i Mellanöstern men där var inte vänsterideologi lika stark (PFLP, PKK). Terroristen ”Schakalen”, Ilich Ramírez Sánchez, band samman våldsattacker och vänsterextremister mellan kontinenterna, men även med Al-Qaida.
Vid sidan av våldromantik förekom samma teorier som tidigare om att ta makten utan att väljas i allmänna val. Arbetarråd fördes på nytt fram under 1970-talet av västerländska anarko-syndikalister och anhängare till studentupproret 1968 som inte ansåg att val vart tredje år och marknadsekonomi var tillräckligt. Arbetarråd heter sovjet på ryska och en sammanslutning av sovjeter kan kallas en union av sovjeter. Makes sense.
I Paris fanns runt 1968 vänsterstudenter som kallade sig situationister och skapade happenings, skojfriska upptåg och gatuteater. Deras spektakulära aktioner skulle rycka det passiviserade folket ur dess förtryckande konsumtion men folket skakade på huvudet. Samma provokationer men mycket mer våldsamma låg bakom terrorgruppen Baader-Meinhofs taktik att bränna ned varuhus.
Journalisten Ulrike Meinhof publicerade till och med 1969 ett intellektuellt försvar för revolutionärt motiverade bränder. Under 1990-talet och efter 2000 har den radikala vänstern i västvärlden främst ägnat sig åt anarkistiska och situationistiskt inspirerade kulturevenemang som ibland går överstyr. En picknick mitt på gatan av Reclaim the Street kanske blir till glasskross eller slagsmål med poliser.
Situationen kan spontant leda till våld, men har på senare år varit led i en genomtänkt strategi där vänstervåldet ska förändra lokala förhållanden. Man vill ta över stadsdelar eller kvarter, men knappast staten. Denna ska enligt den svenska vänsterterroristiska gruppen Revolutionära Fronten ersättas med självständiga arbetarkollektiv som styrs genom direkt demokrati.
Vägen dit ska nås genom husockupationer och offentliga spektakel som går snett och urartar i våld och skadegörelse är planen. Detta försökte den italienska vänsterrörelsen Autonomia skapa på 1970-talet utan större framgång, men namnet lever kvar i beteckning de ”autonoma” och ”autonom marxism” (som lärs ut vid Södertörns Högskolas filosofiinstitution).
Samma odemokratiska strävan att med våld skapa arbetarkollektiv och korporationer som italienaren Benito Mussolini drömde om på 1920-talet. Cirkeln är sluten. Vänsterfascismen är tillbaka. Inga fascister på våra gator!
Källa & Länk: Samtiden
Både vänstern och socialdemokraterna borde sopa rent framför sina egna dörrar innan dom hackar på andra partier!
Vilken ideologi har Vänsterpartiet fötts ur och byggt sin människosyn och politik på? Folks minnen är ibland skrämmande kort..
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 | 5 |
6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 |
|||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
|||
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 | 28 |
|||
29 |
30 | 31 | |||||||
|
Alla bidrag är välkommna, stora som små, så att bloggen kan hållas igång!
Swisha till: 0730708892