Den tidigare Pennsylvania justitiekansler Kathleen Kane, är en demokrat, som vanärat får nu lära sig en läxa och får gå den hårda vägen. Kane dömdes till 10-23 månader i federalt fängelse för att ha olagligt avslöjat detaljerna i en grand jury undersökning för att genera sin politiska rival.

Kane dömdes också till ytterligare 8 års skyddstillsyn. Domare kommer övervaka fallet, domaren Wendy Demchick-legering sade den långa prövotiden är nödvändigt på grund av Kanes uppenbara motivation att begå brottet - hennes ego.

Domare Wendy Demchickon anklagade förre justitieministern att anta en "off head" "av med era huvuden" mentalitet när hon sprang för statens toppbrottsbekämpande organ, och kallade Kane en politisk "NYOMVÄND" som misslyckats med att göra övergången från förkämpe som tjänsteman efter att hon tillträdde posten som justitieminister.

"Detta fall handlar om vedergällning och hämnd mot de som hon uppfattade som fiender, som hade generad henne i pressen."Kanes advokater har kommenterat till allmänheten att när hon betalat $ 75.000 borgen, kommer hon att överklaga domen. Kane och hennes advokater hävdar också att hon redan har uthärdat tillräckligt straff för hennes brott, utanför rättsväsendet, genom att förlora sin karriär, lag licens, och anseende.

Det är problemet med dessa korrupta regeringstjänstemän, oavsett om det är någon i toppen, som typ Hillary Clinton, eller till och med en liten-leaguer som Kathleen Kane - Så tror de, att de är för smarta och listiga för att någonsin åka fast och fängslas. Kanske något för våra svenska politiker och domare att tänka på. Rättvisan hinner ikapp, även om det går trögt.

Källa:     uschronicle

Debatten pågår om höjd skatt, sänkt skatt och vad vi ska beskatta. Men hur används de här 1600 miljarderna av våra skattepengarna egentligen?

I den här filmen från Slöseriombudsmannen Martin Borg kommer du får se en mängd kommunala projekt som är fullständigt katastrofala och där miljontals kronor lika gärna kunnat spolats ner i avloppet.

Det är som om politikerna tänker: det är ändå inte mina pengar. Men det är faktiskt deras pengar också – för det är allas pengar. Dina och mina.

Det är en film som många politiker från alla läger inte vill att du ska se. Men det är en viktig film för alla så se till att sprida den. Det är viktigt att alla politiker tänker på det här.
(Ja, den är ganska lång men det är värt det! Lägg ett bokmärke och kom tillbaka. Ska du tjuvkika, kolla in 47.37 till 49.10, mindre än två minuter viktig info).

I den sista partiledardebatt utmärkte sig vår statsminister Stefan Löfven igen, Om Stefan Löfven kan man kan inte direkt säga att det är någon gudsgåva till Sverige och svenskarna. Det finns snarare anledning att skämmas över Sveriges högsta offentliga befattningshavare om vi bortser från kungen och talmannen är högre.

I stället för att diskutera politik med Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson försöker Löfven med ett karaktärsmord. Hans stab hade förberett honom väl med invektiv och han tog i från tårna för att spotta ut sin galla mot Åkesson. Varför hade Åkesson gått med i ett parti som hyste nazister och rasister? Hur var det nu med Löfvens morfar och mamma????  Undrar om  fadern var en fullblods Nasse???

Det var den fråga som upprepades av statsministerns hela tiden. Det är nu 20 år sedan Åkesson gick med i SD och han kom sedan att ta över som partiledare och har sedan dess rensat kraftfullt i ledena. Vidare har Åkesson på kort tid byggt upp ett parti som är ett av de största partierna och mycket talar för att partiet i framtiden kan komma att tävla med socialdemokraterna och moderaterna om att vara Sveriges största parti.

En remarkabel prestation. Vad har Löfven åstadkommit? "just det INGET" Man får tro och hoppas att han var en bättre svetsare på verkstadsgolvet än han är ledare, ty en mer pinsamt dålig statsminister har vi väl aldrig haft i Sverige?
De svenska politiska partierna har alla ett brunt och rasistiskt förflutet där riktiga rötägg tagit sig fram i partihierarkin och skott sig själva.

Jag tror inte att Löfven har så stora historiska kunskaper då han saknar bildning. Men han borde åtminstone känna till sin egna och sitt partis historia även om myter och förljugenhet är dess ständiga följeslagare

Socialdemokraternas Nazistiska rötter, Rasbiologiska institutet 1922-1958

SOCIALDEMOKRATEN Arthur Engberg var riksdagsman, landshövding och chefredaktör för den socialdemokratiska tidningen Arbetet. Engberg var en hängiven antisemit. I en famös ledare i tidningen Arbetet med rubriken ”Juden” uttalade Engberg att judar var parasiter som underminerade alla övriga raser. Han drog vidare paralleller till häst- och hundaveln för att understryka sin tes att vi måste bevara vår egen folkstam!

SOCIALDEMOKRATEN Ragnar Ericsson var en av grundarna till den fascistiska organisationen Förbundet Det Nya Sverige. Föga förvånande bytte denne Ragnar efternamn till det mer ädelt klingande Edenman varefter han gjorde en lysande karriär i det socialdemokratiska partiet.

SOCIALDEMOKRATEN Per Engdahl var under sin studietid i Uppsala djupt engagerad i antidemokratiska och rasistiska organisationer. Denna mörka bakgrund hindrade inte att Engdahl blev sakkunnig i regeringskansliet under Tage Erlanders tid som regeringschef samt senare ecklesiastikminister. Karriären kröntes med ordförandeskapet i en utredning angående polisens roll i samband med mordet på Olof Palme.

SOCIALDEMOKRATEN Ragnar Linnér var med i Sveriges Socialistiskt Parti och SNF och dessutom, uppseendeväckande nog, frivillig i Waffen SS! Denna förgripelse hindrade inte en framgångsrik facklig karriär som kröntes med kanslichefsjobbet för barnavårdsnämnden i Stockholm. En svart ironi i sammanhanget är att det var den judiske Hjalmar Mehr som utsåg denne ”nasse” till den fina posten.

SOCIALDEMOKRATEN Gunnar Myrdal – partiets och folkhemmets gunstling och akademiske hjälte – uttryckte bland annat att han i nazismen trodde sig se en ungdomlig rörelse och en förnyelse av socialismen!
Det finns mycket, mycket mer att säga om våra etablerade politiska partiers nazianstrykning och rasism. Endast några ytterligare korta påpekanden;

Vår nuvarande kungs mamma, prinsessan Sibylla, var dotter till hertigen av Sachsen-Koberg och Gotha, en av de tyska aristokrater som tidigt stödde Hitler. Den svenska diplomatin lade ned stora resurser efter kriget på att den nazistiske hertigens stora förmögenhet skulle kunna kvarbli i familjens ägo.

Folkhemmets fader, Per Albin Hansson, bildade under kriget en koalitionsministär där flera ministrar var nazianstrukna och antisemiter, bland andra justitieministern K.G Westman och utrikesministern Christian Günther. Regeringen vägrade bland annat judar som fått uppehållstillstånd i England och annorstädes att resa via Sverige. Günther gjorde tappra försök att få Bonnier att sälja Dagens Nyheter som var Sveriges största tidning och dessutom mycket lönsam.

Ledande medlemmar av den judiska Bonnierfamiljen samt Torgny Segerstedt stod högt på tyskarnas lista över vilka som skulle likvideras vid en eventuell invasion. Efter kriget förordnades Günther som svensk ambassadör i Köpenhamn. Pinsamt nog vägrade danskarna att ta emot honom så han fick nöja sig med Rom.

Försvaret var, liksom nu, i botten 1938-39 då de totala försvarsutgifterna endast uppgick till MSEK 200 p.a När Tyskland angrep Polen 1939 med 2 000 plan förfogade det svenska försvaret över 30 jaktplan.

När socialdemokraterna gjort ett bra val 1940 kände sig Per Albin Hansson stark nog att införa sträng censur av tidningar, nyhetsbyråer och böcker. När två norska fackföreningsmän arkebuserades av tyskarna protesterade svenska LO och gick ut med pressinformation om händelsen. Per Albin Hansson gjorde allt som stod i hans makt för att stoppa att allmänheten skulle få vetskap om illdådet i Norge.

En av de få modiga och rakryggade inom media var Torgny Segerstedt, chefredaktör för Göteborgs handels- och sjöfartstidning. Han vägrade att skriva några vänligheter om nazityskland och uttryckte att Hitler var en förolämpning. Per Albin Hansson var inte sen att dra in tidningens utgivningstillstånd.

Segerstedt angreps av såväl regeringen som kungen och ”Segerstedtare” var ett skällsord 1940. 1945 var motsvarande epitet ett hedersbegrepp som många med glömskan som redskap instämde i. Regeringens justitieminister, K.G Westman framförde den häpnadsväckande tesen att Segerstedts judiska älskarinna förvirrat Segerstedts själ och ersatt den med en ”judesjäl”!

Och så har vi den så kallade transiteringstrafiken som beskrevs som något ganska harmlöst där tyskarna skulle få ta hem skadade soldater från Norge. I praktiken var det fråga om gigantiska såväl järnvägs- som fartygstransporter av krigsmaterial och ammunition.

Sveriges regering fick i ett tidigt skede information om vad som var på gång i Nazityskland. Det var framför allt den svenske diplomaten Sven Grafström som försåg regeringen med korrekt information. Grafström stångade dock sin panna blodig då regeringen inte reagerade utan mörklade hans depescher.

Grafström, sanningssägaren, blev en belastning för den räddhågsna Hanssonregeringen och man gjorde allt för smutskasta och misstänkliggöra honom. Bland annat att han var gift med en tyska som var dotter till en framstående tysk diplomat. Grafströms liv ändades då han iklädd pyjamas ”föll” ut från ett tågfönster på väg mellan Paris och Nice. Ett problem mindre!

Jag har skrivit om socialdemokratiska ikoner som Per-Albin och Gunnar Myrdal. En ytterligare ikon är naturligtvis Olof Palme. Palmes mor hette Elisabeth Sophie von Knierem och var född i Lettland på godset Skangal. Hennes släkt var tysk-lettisk lågadel. Mammans bror, Otto von Knierem, och således Palmes morbror var bankir och nazist och arbetade för Dresdner Bank.

Han var bland annat instrumentell när nazisterna lade beslag på Tjeckoslovakiens nationella resurser. Morbrodern dömdes till 7 års fängelse i Nürnbergrättegångarna. Palmes syssling, juristen August von Knierem, stod också åtalad i Nürnberg men frikändes. Nazism genomsyrade således Olof Palmes släkt på mammans sida. Detta kan vara en förklaring till att USA var misstänksam mot Palme.

Löfven hårdkörde mot Åkesson med den ytterst tveksamma metoden; ”guilt by association”. Om nu denna metod ändå skall tillämpas måste den retoriska frågan ställas till Löfven; Hur kan Du vara medlem i ett politiskt parti som Socialdemokraterna som har en sådan nazistanfrätt och rasistisk bakgrund. Det är för mig oförstårligt?

Förtjänar inte vi svenskar bättre än duon Stefan Löfven (S) –  Gustav Fridolin (MP) och Jonas Sjöstedt (V)?

Tjänstemannaansvar innebär att en tjänsteman i offentlig förvaltning har ansvar för beslut, och kan bli föremål för disciplinåtgärder eller avsked vid förseelser. Man kan nästan dagligen i media läsa om offentliga myndighetsutövare som begår fel i tjänsten, utan att behöva stå till svars för sitt handlande.

 Två av de ansvariga Löfven och Reinfeldth

Sverige brukar listas som ett av världens minst korrupta länder när Transparency International gör sina årliga kartläggningar. Likaså har vi en hög grad av social tillit, kort sagt människor litar på varandra. Detta förenklar affärer och avtal vilket samhället i stort tjänar på.

Men detta stämmer inte. Det är lika mycket korrupta politiker, tjänstemän, affärsmän i Sverige som vilket annat land som helst i världen. Sverige är inget undantag från mutor och korruption. Den godtrogna svensken måste få upp ögonen så vi får bort dessa kriminella politiker, tjänstemän och affärsmän i Sverige.

Det är av stor vikt att medborgare, media och myndighetsutövare är vaksamma mot mutor och korruption. Det är också viktigt att värna den höga graden av social tillit. Om vi får ett samhälle där vi inte tror att offentliga tjänstemän och myndighetsutövare försöker agera rättvist och efter lagens bokstav så urholkas även den sociala tilliten.

Några av de ansvariga, tyvärr finns det många många fler som borde straffas

Därför är det också betydelsefullt att medborgarna upplever att offentliga myndighetsutövare som begår fel i tjänsten får ta sitt ansvar. Om man upplever motsatsen riskeras både förtroendet och det som bygger den sociala tilliten. Det sänder dessutom fel signaler när fel begångna i tjänsten inte får några konsekvenser och straff för sitt handlande.

De nuvarande bestämmelserna fick sin utformning vid 1975 års ämbetsansvarsreform. Reformen innebar en avkriminalisering. Före den hade offentligt anställda tjänstemän ett straffrättsligt ansvar som medförde att de kunde dömas för tjänstefel i väsentligt fler situationer än idag. Vid sidan av vanliga straff kunde de dömas till de särskilda ämbetsstraffen avsättning och suspension.

För statstjänstemän gällde utöver detta bestämmelser om disciplinansvar i den numera upphävda statstjänstemannalagen. Den innebar att tjänstemannen kunde få disciplinstraff såsom varning, löneavdrag, suspension eller i särskilda fall avsättning för förseelser som i princip var desamma som de som ingår i brottet tjänstefel.

Idag ser det betydligt annorlunda ut. I samband med den offentliga sektorns kraftiga expansion på 1970-talet blev reglerna för privata och offentliga anställningar allt mer lika och en stor del av tjänstemannaansvaret som tidigare hanterats av rättsväsendet överfördes till arbetsrätten. Arbetsgivarens verktyg för att hålla disciplinen reducerades till varning.

Tjänstefelet har i linje med detta på det hela taget avkriminaliserats och tjänstefel som bedöms som ringa är idag straffria. Vi ser idag en utveckling där allt fler anställda inom offentlig förvaltning anmäls för brottet tjänstefel men där allt färre döms.

I Brottsbalken står det visserligen att den som ”uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år.” Det är dock ovanligt att någon döms efter brottsbalken för detta. 

På grund av ovanstående borde man se över lagstiftningen så att tjänstemannaansvaret i betydligt högre grad än idag åter hanteras av rättsväsendet. Myndighetsutövare beslutar om människors liv. Om det begås fel bör samhället sända en signal som kan återupprätta offren och inskärpa vilken betydelse uppgiften har.