Alliansen vill utnyttja nyvalet för att snabbändra grundlagen – så att de kan styra landet utan att ha majoriteten av väljarna bakom sig. Ändringen innebär att SD helt förlorar budget­inflytande – om de inte blir Sveriges största parti. 

 ”Med nya regler kan vi göra minoritetsregerande möjligt”, skriver alliansledarna på DN Debatt.

Anna Kinberg Batra föreslår NY GRUNDLAG MOT SD

I sin debattartikel föreslår alliansen att grundlagen ändras så att man kan regera trots att man inte har folkmajoriteten bakom sig. En lösning som, trots att den står i strid med det traditionella demokratibegreppet, anses nödvändig för att upprätthålla den generösa invandringspolitiken.

Sverigedemokraterna har meddelat att man inte kommer att släppa fram någon regering som inte är beredd att stoppa massinvandringen. Och nu sätter alltså de borgerliga invandringspartierna hårt mot hårt genom att föreslå en ändring av demokratin.

”Med nya regler kan vi göra minoritetsregerande möjligt”, skriver alliansledarna på DN Debatt.

Politikerna kräver att förändringar görs i riksdagsordningen så att den nuvarande vågmästarrollen avskaffas, samtidigt som man gör överenskommelser för att förhindra att ett läge som liknar dagens uppstår igen.

 "Vi är beredda att före nyvalet göra upp om ­reglerna för regeringsbildning och budgetomröstning" skriver alliansledarna i DN.

Alliansen kommer inte att delta i en blocköverskridande regering, men bjuder samtidigt in Socialdemokraterna och Miljöpartiet till förhandlingar om att låta en minoritetsregering leda landet med hjälp av den nya och skräddarsydda grundlagen.

Källa & Länk:  FriaTider

Granskning Sverige ringer till hovet och frågar om hur Kungen ser på Nobelstiftelsens agerande mot Sverigedemokraterna, ett folkvalt parti med nästan en miljon väljare bakom sig. Svaret är att han tydligt markerar mot Nobelstiftelsen.

                                                                                                                       Foto: Leif R Jansson

Granskning Sverige har avslöjat hur nobelkommittén, som anordnar nobelfesten, konsekvent vägrar ta avstånd från socialismen och kommunismen, historiens mest blodiga ideologi, med mer än 80 miljoner människoliv på sitt samvete. Granskning Sverige har visat hur samma kommitté inte ser några som helst problem med mångkultur, passbedrägeri, bidragsfusk och människosmuggling.

Nobelfestens huvudattraktion är Kungafamiljen. Vi ringer hovet och frågar varför Kungahuset gynnar en stiftelse som leder mobbningen av nästan en miljon svenskar.

Hovets informationschef Margareta Thorgren svarar att Kungen markerar genom att bjuda in alla folkvalda på sina politikerträffar.

Några av socialismens kärnvärde är nedbrytandet av västerländska traditioner, daltande med riktiga brottslingar, systematiserat lögnande, hyllningar av det objektivt fula och ett ofattbart hat mot svenska folket. Det visar sig att Kungen idag, står upp som en stark och vacker representant för vanliga människors längtan efter rent spel och stolthet över tradition och ursprung. Den västerländska civilisationens hövlighetskodex, påbjuder dock att man inte bufflar runt, utan att man markerar sin hyllning till folkviljan med värdighet.

Kommunister och socialister, som vissa i Nobelstiftelsen hyllar, pratar ofta om demokrati. Men historien och nutiden visar att socialister aldrig respekterar folkviljan. Istället vill de, genom strategiskt maktövertagande, dupera folket att följa socialismens vilja. Kungahuset, som lämnade över sin nästan 1000-åriga mattradition till folket, visar sig alltså vara mer ärlig i sin tro på demokratin, än dom karriärister, som utnämnt sig själva till maktpersoner inom t ex nobelstiftelsen.

Alla dessa röda politiker och journalister, som med hjälp av personer ur maffian, försökt förinta kungahuset, ofta med argument, som att Kungen inte skulle vara demokratiskt vald. Verkligheten visar dock att Kungen verkar vara betydligt mer värdig att representera alla svenskar, än dom märkliga stadsministrar, som fått sina chanser sedan 1970-talet. Kanske är det den värdigheten som åsyftas i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och som svenska politiker, inklusive nobelkommittén, har missuppfattat, både översättningsmässigt och innehållsmässigt.

                    Länk till: YouTube

Källa & Länk:  Exponerat

Granskning Sverige gör en koll med VD Michael Sohlman som ombeds besvara några enkla frågor om värdegrund, och som till slut slänger på luren i örat på reportern.

Länk till: YouTube

Granskning Sveriges genomlysning av Nobelstiftelsen går vidare. Den här gången är det stiftelsens förre VD Michael Sohlman som ombeds besvara några enkla frågor, exempelvis hur man tolkar och tillämpar principen om alla människors lika värde när man å ena sidan åberopar denna princip för att utestänga Sverigedemokraternas partiledare och riksdagstalman från att bevista prisutdelning och festiviteter men å andra sidan bjuder in representanter för diktaturer som Nordkorea och Saudiarabien.

Granskning Sverige skriver:

Det dröjer knappt 5 minuter innan Nobel-VD:n slänger på luren i örat på Granskning Sverige. På dessa fem minuterna har Michael Sohlman lyckats spela okunnig, hänvisat till dåligt minne och uppenbart ljugit Granskning Sverige rakt upp i ansiktet. Lyssna på hur åter en i Nobelstiftelsen trampar i klaveret.

2010 kom SD in i riksdagen. Samma höst beslutade Nobelkommittén att Sverigedemokraterna inte var välkomna på Nobelfesten, eftersom man hävdade att SD inte trodde på det felöversatta uttrycket ”allas lika värde”. Detta uttalande gjorde att t o m dom stora medierna ifrågasatte varför man då bjuder in t ex Nordkorea eller Saudiarabiens ambassadörer. Granskning Sverige ringer till Nobelstiftelsens pressekreterare Annika Pontikis och frågar varför man bara ger sig på SD, men släpper in islamska och kommunistiska diktaturer i värmen.

Enligt Annika Pontikis har man ofta diskuterat kommunistiska Nordkoreas medverkan. Dock utan att någon åtgärd vidtagits.

Vi ringer till Michael Sohlman, f d socialdemokratisk politiker, som var långvarig VD för nobelkommittén och som år 2010 och tog det första beslutet att porta SD.

Michael Sohlman låtsas vara helt okunnig och oskyldig. Han har aldrig ens hört talas om att Nordkoreas ambassadör blir inbjuden på Nobelfesten. Är detta möjligt? Skulle alltså Nobelkommitténs VD ha missat all den offentliga och interna debatt, som varit kring inbjudandet av Nordkoreas ambassadör och dessutom inte ha koll på sin inbjudningslista efter 19 Nobelfester.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/art…

Michael Sohlman fortsätter att hävda att man aldrig någonsin bjudit in några kommunister på Nobelfesten. Michael Sohlman ljuger om Lars Werner, som var ledare för VPK, Vänsterpartiet kommunisterna innan dom putsade fasaden och tog bort K:et i partinamnet. Han påstår, helt taget ur luften, att Werner blev inbjuden eftersom “alla som vi bjudit har tagit avstånd från kommunism”

Ungefär så här såg samtalet ut:
Tar nobelstiftelsen avstånd från kommunism?
Nej! Nobelstiftelsen tar inte avstånd från några ideologier!
Tar ni inte heller avstånd från nazism?
Ehhh Jo!

Kanske har socialister problem med verkligheten, vilket gör att dom gång på gång flyr samtalet som kommunikationsform. Kanske kan deras demagogi bara fungera i ett diktaturliknande homogent medielandskap, där ingen opolitisk demokratirörelse, som Granskning Sverige, ställer kritiska, avslöjande frågor.

Källa & Länk:  Avpixlat

De svenska journalisternas branschtidning Medievärlden har postat en artikel som påstås avslöja Sverigedemokraternas "lögner" om invandringen.

Men när nationalekonomen Tino Sanandaji tittade närmare på tidningens uppgifter så visade det sig att det som vanligt istället var journalisterna som ljög och förvanskade fakta för läsarna.

I sin artikel, "SD:s lögner – och svaren alla journalister bör ha koll på", påstår Medievärlden att SD levererade en lång rad "lögner" under partiets presskonferens inför budgetomröstningen förra veckan.

I samarbete med den vänsterradikala publicisten Johan Ehrenberg från ETC listar tidningens skribent Mikael Marklund de "grova felaktigheter" som Karlsson ska ha gett uttryck för.

Tino Sanandaji, som tidigare har avslöjat hur journalister på framför allt Dagens Nyheter har ljugit om och förvridit fakta kring invandringspolitiken, konstaterar på sin blogg att det rör sig om samma typ av fenomen även den här gången.Han listar fem punkter där tidningen gör felaktiga tolkningar eller hittar på fakta – bland annat genom att hänvisa till en OECD-rapport som felaktigt påstås visa att invandringen till Sverige är lönsam.

"Det finns fler faktafel i artiklarna som jag orkar inte ta nu. Jag mailade Mediavärlden igår om bad om en rättelse, men de har inte svarat", skriver Sanandaji.

Han konstaterar också att det är illa att en branschtidning används för att utbilda journalister att sprida lögner om invandringen.

"Om svenska journalister ljuger om plus och minus, hur ska allmänheten lita på de i komplexa frågor som invandringens effekt på ekonomin? Inga andra journalister har ifrågasatt ETC och Mediavärldens inkompetenta lögner. Många journalister, som Aftonbladets Pernilla Ericson fortsätter att okritiskt sprida ETCs (guide för journalister att ljuga om invandring) guide för journalister att granska lögner om invandring", konstaterar Tino Sanandaji.

Källa & Länk:  FriaTider

Länk:  Norsk media: Fakta om invandring som svensk media mörkar

Rasisten Hillevi Larsson (S) poserar stolt med Palestinapris där Israel är utraderat från kartan. Undrar vilka som är rasister, om inte socialdemokraterna.

 

Socialdemokraten rasisten Hillevi Larsson har fått pris för sitt engagemang i Palestinafrågan! Plaketen består av en karta där Israel är utraderat från jordens yta, vilket Larsson glatt poserar med! Snyggt!

Källa & Länk:  Exponerat

Tidningen Arbetarbladet, som erhåller drygt 20 miljoner kronor i presstöd från skattebetalarna, deklarerar nu att man inför extravalet till riksdagen i mars vägrar efterrätta sig de demokratiska spelreglerna.    

Tidningens chefredaktör Daniel Nordström deklarerar att man inför det utlysta extra valet till riksdagen i höst helt kommer att neka Sverigedemokraterna annonsutrymme.

Daniel Nordström har tidigare profilerat sig som så vänsterradikal och SD-fientlig att t o m vanligtvis släpphänta Sveriges Radio inför valet i höstas tvingades sätta honom på avbytarbänken tillsammans med andra kända SD-hatare som Soran Ismail.

Nordström har även tidigare nekat SD annonsplats men då hävdat att han gjort det med bedömningar från fall till fall. I EU-valet i våras nekade han publicering av samtliga SD:s annonser med motiveringen att de allihop var rasistiska.

Nu tar Nordström steget fullt ut och säger nej till all annonsering från SD. Nordström menar att Sverigedemokraternas proklamerande av extra valet som ett slags folkomröstning om Sveriges extrema invandringspolitik legitimerar ett sådant beslut.

Trots att Sverige har 10 gånger så hög tärande asyl- och anhöriginvandring jämfört med snittet i EU och trots att asylmottagandet i Sverige nu fullständigt håller på att braka ihop, anser Nordström att frågan, precis som vid tidigare val, inte bör finnas på agendan när svenska folket går till valurnorna. Det multikulturalistiska massinvandringsexperimentets sociala ingenjörskonst skall fortsätta att implementeras utan att svenskarna ges möjlighet att ta ställning. Den som hävdar något annat ska stämplas som fascist och rasist och hindras att nå ut med sitt budskap till väljarna, bl.a som här genom att nekas annonsutrymme i media.

Arbetarbladet är tydligt S-märkt med påtaglig slagsida åt partiets radikala vänsterfalang. Tidningen kritiserades i valrörelsen 2014 för att samtliga journalister på order från Nordström tvingades lägga till det förklenande prefixet “rasistiska” i varje sammanhang där Sverigedemokraternas partinamn nämndes i nyhetsrapporteringen.

Troligen är Nordströms beslut samordnat med Socialdemokraternas nya policy att benämna SD som “nyfascistiska”. Det är oklart om detta förklenande epitet nu ska ersätta det tidigare “rasistiska” i Arbetarbladets politiska nyhetsrapportering.

I en kommentar till Avpixlat säger Nordström att han inte anser att 20 miljoner i presstöd från skattebetalarna förpliktar till att ta publicistiska beslut inför ett riksdagsval som ger alla partier samma möjlighet att nå ut till väljarna. Nordström vill inte svara på följdfrågan huruvida Nordström står upp för alla partiers lika värde eller anser att detta borde vara ett grundläggande krav för en publikation som ges ut på skattebetalarnas bekostnad.

Källa & Länk:  Avpixlat

VISST ÄR DET FANTASTISKT ATT VI HAR DEMOKRATI I SVERIGE!

Linnea Hylén: "Hur kan kritiken mot en trosåskådning, så som Islam, ses som hets mot folkgrupp när den precist kritiserar tron som sådan och inte en enskild grupp?".

Linnea Hylen

I den svenska debatten finns en nyttig självkritik och ett ifrågasättande av västerländska traditioner och trosåskådningar. Kristendomen och liknande samfund får utstå en svidande kritik när de inte följer de liberala värderingar, till exempel om HBTQ-frågor, som i dag ses som självklara i vårt allt mer toleranta samhälle.

LÄS MER: "Nej, inte ens Marcus Birro förtjänar att bli mordhotad"

Sedan upplysningstiden har rörelser för ett mer humanistiskt, sekulärt och tolerant samhälle haft kritik mot förlegade värderingar och dogmer som en central kärna. Detta är grunden för ett mer upplyst samhälle som granskar både nya och gamla ideal som inte följer den humanistiska bild som bygger på vetenskap, förnuft och jämställdhet.

Denna process är central och måste få rum att fortsätta. Därför ser jag med tveksamhet och besvikelse inför den motsatta utvecklingen i svensk debatt. Vi är duktiga på att ifrågasätta västerländska religioner och trosåskådningar, den sortens kritik är accepterad, men när en debattör öppet ställer samma fråga till icke-västerländska åskådningar, läggs locket på.

Att kritisera till exempel islam på samma sätt som vi gör med kristendom är ofta tabu. Att ifrågasätta dess ideal, normer och traditioner utifrån ett humanistiskt perspektiv sker sällan, utan att debattören möts med mothugg och anklagelser om rasism. När ifrågasättandet, som banade väg för vårt sekulära västerländskt samhälle, är tabubelagt och indirekt "förbjudet" saknar vi verktygen för att fortsätta med denna utveckling.

När kom vi till den punkt att det är indirekt ”förbjudet” att kritisera religion och föråldrade ideal som kan vara motsatsen till den humanistiska värdegrunden? Hur kan kritiken mot en trosåskådning ses som hets mot folkgrupp, när den precist kritiserar tron som sådan och inte en enskild grupp? Den största frågan kvarstår dock: hur kan vi tillåta denna utveckling?

För att nämna en aktuell händelse, twittrade Marcus Birro om att religionen islam på ett eller annat sätt är en del av majoriteten av all världens terrorism. Uttalandet möttes av en harang av åsikter som menade att Birro var en rasist och att hans uttalande var hets mot folkgrupp. Han blev även mordhotad ett flertal gånger, vilket ledde till att han valde att lämna debatten och skrivandet på obestämd tid.

Man kan fråga sig om hans åsikter stämmer överens med verkligheten, men en sak kvarstår: hans ifrågasättande av en icke-västerländsk religion, islam, var inte accepterat av etablissemanget. Att ifrågasätta kristendomen sker öppet utan problem och anti-demokratiska metoder som hot. Vi ser att kritiserande av religionen islam är en så tabubelagd fråga att debattörer blir mordhotade och uthängda som kvinnor under häxprocessen.

I ett sekulärt och demokratiskt samhälle kan vi omöjligen tolerera och acceptera bristen på kritik mot vissa religioner, medan andra får utstå den. Utelämnandet av kritik försvaras med att det är rasistiskt att kritisera en (icke-västerländsk) religion. Att ifrågasätta åskådningar som vi alltid gjort tidigare, måste även ske mot alla sorters påfund som kanske inte håller måttet utifrån humanistiska värderingar. Att ens påstå att en så elementär del av den sekulära tankeverksamheten skulle vara rasistisk är befängd, då det motsätter sig uppfattningen om att alla religioner och åskådningar ska behandlas på lika villkor.

Detta är vårt misslyckande att upprätthålla ett sekulärt och demokratiskt samhälle, och i framtiden vår bittert intjänade verklighet när vi försummat debattens fundament. Åsiktskorridoren är trång, men inte omöjlig att vidga. Det är med spänning som jag söker efter en vändning som står fast vid de sekulära principerna. Vi står härmed inför ett av de stora hindren mot en fortsatt progressivt, sekulär och förnuftsbaserad samhällsutveckling, dock kvarstår frågan: varför är vi inte kvar där än i dag?

Linnea Hylén

Källa  & Länk:   Nyheter24

Många svenska debattörer verkar förvånade över den våldsamma och odemokratiska vänsterns metoder som inför valåret 2014 har visat sig i skandaler, odemokratiska attacker och fällande domar. Ändå fullföljer Revolutionära Fronten, Anti-Fascistisk Aktion, Ung Vänster, 365 dagar, Ungsyndikalisterna med flera svenska vänstergrupper konsekvent en tydlig europeisk vänsterfascistisk tradition.

Under 1900-talet har våld och demokratiförakt varit grundläggande delar i den vänster som existerar till vänster om den organiserade reformistiska arbetarrörelsen och socialdemokratin. Fram till 1917 kunde våldsagitatorerna och de så unghinkarna finnas runt Brantings parti, men sedan dess har socialdemokratin försökt hålla rent vänsterut med stor framgång till IB-affären 1973. Samtidigt har den radikala vänstern irriterat och förvirrat så till den milda grad att dagens revolutionselände inte rätt kan förstås. Ändå finns konsekvens och rötter till vänsterfascismen.

Lås oss blicka tillbaka till Sydeuropa vid 1900-talets början. Där fanns två personer som blandade våldsromantik med vänsterideologi, fransmannen George Sorel och italienaren Benito Mussolini. Från teoretikern Sorel lärde sig Mussolini att revolutionära myter kan vara nog viktiga som handling, men även att politiskt våld mot meningsmotståndare och oskyldiga har sitt berättigande. Vänstermannen Sorel blandade liksom Mussolini och Hitler friskt idéer från höger och vänster, men gemensamt var fascination för massornas våld och försök att bygga upp icke-demokratiska strukturer som skulle ersätta den representativa demokratin.

Sorel var i första hand anarko-syndikalist och trodde att arbetarstyrda råd skulle bygga upp ett nytt samhälle utan demokratiska val, precis som dagens svenska syndikalister i SAC vill idag och vänsterfascisten Mussolini ville då. Att skapa råd där arbetare, arbetsgivare och intresseorganisationer kommer överens utanför demokratiskt valda representanter kallas korporativism, ett ideal som italienska fascister såg förverkligat i Per Albin Hanssons socialdemokratiskt förvaltade folkhem.

Den hårdföre socialisten Benito Mussolinis dröm om samarbete mellan arbete och kapital realiserades alltså snarare i svenska bruksorter än i italienska fascistiska korporationer. Sverige var aldrig fascistiskt men med mäktiga kollektivavtal mellan icke-statliga parter och en konstitutionell rättighet för icke statliga organisationer att involveras i riksdagens utredningar genom remisstvång var och är de svenska korporativa dragen starka med få större skillnader mellan storföretagen, den offentliga förvaltningen och de välorganiserade särintressena.

I avhandlingen Ett folk av mänsklig granit. Sverige i den italienska utrikespolitiken 1932-1936 från 1995, av Marcos Cantera Carlomango, refereras beundrande brev från statsminister Hansson till diktatorn Mussolini och tillbaka. Vår ordning och styrka lockade de italienska fascisterna till det finaste vi kunde visa upp 1936, bruksorten Surahammar. Där styrde socialdemokraterna från Folkets Hus, folket dansade i Folkets Park och arbetade i bruket. Ordning och reda, inga individualister och bråkmakare som tjatade om demokrati och rättigheter.

Innan Hitler tillträdde som rikskansler i Tyskland 1933 hade hans egna våldsgrupper utkämpat strider med vänstergrupper. Där slogs nazistiska Sturmabteilungen med stalinistiska Proletarische Hundertschaften för glatta livet. Högervåld och vänstervåld kunde styra debatter medan Weimardemokratin förföll. Efter dess kollaps steg Hitlers diktatur fram i Tyskland och Stalins diktatur befästes i öst. Att bryta upp möten var kommunistisk rätt och plikt.

Efter krigsslutet dök åter vänstern fascistiska metoder upp i de statskupper som genomfördes efter att de kommunistiska partierna förlorat i demokratiska val. I Polen, Ungern, Tjeckoslovakien och östra Tyskland tog revolutionärer över radioutsändningar, bröt upp politiska församlingar, tog över scoutkårer och ideella föreningar – ja alla delar i samhället där de kunde utöva påtryckningar trots att de var i minoritet.

Anne Appelbaums bok Bakom järnridån: det kommunistiska maktövertagandet i Östeuropa 1945 – 1956 (2013 på svenska) berättar om hur kommunistpartierna lyckades ta över makten trots att de inte valts. Våld och hot var naturliga medel för att de östeuropeiska kommunisterna men även lögner och manipulationer. Revolter som kom i varje land minst en gång per årtionde slogs ned brutalt, som i Ungern 1956, Tjeckoslovakien 1968, Polen 1970 och 1981.

Under 1960-talet växte en ny våldsinriktad vänster fram; Baader-Meinhof i Västtyskland, Röda Brigaderna i Italien, Tupamaros i Uruguay, Sendero Luminoso i Peru, FARC i Colombia och en mängd terroristgrupper i Mellanöstern men där var inte vänsterideologi lika stark (PFLP, PKK). Terroristen ”Schakalen”, Ilich Ramírez Sánchez, band samman våldsattacker och vänsterextremister mellan kontinenterna, men även med Al-Qaida.

Vid sidan av våldromantik förekom samma teorier som tidigare om att ta makten utan att väljas i allmänna val. Arbetarråd fördes på nytt fram under 1970-talet av västerländska anarko-syndikalister och anhängare till studentupproret 1968 som inte ansåg att val vart tredje år och marknadsekonomi var tillräckligt. Arbetarråd heter sovjet på ryska och en sammanslutning av sovjeter kan kallas en union av sovjeter. Makes sense.

I Paris fanns runt 1968 vänsterstudenter som kallade sig situationister och skapade happenings, skojfriska upptåg och gatuteater. Deras spektakulära aktioner skulle rycka det passiviserade folket ur dess förtryckande konsumtion men folket skakade på huvudet. Samma provokationer men mycket mer våldsamma låg bakom terrorgruppen Baader-Meinhofs taktik att bränna ned varuhus.

Journalisten Ulrike Meinhof publicerade till och med 1969 ett intellektuellt försvar för revolutionärt motiverade bränder. Under 1990-talet och efter 2000 har den radikala vänstern i västvärlden främst ägnat sig åt anarkistiska och situationistiskt inspirerade kulturevenemang som ibland går överstyr. En picknick mitt på gatan av Reclaim the Street kanske blir till glasskross eller slagsmål med poliser.

Situationen kan spontant leda till våld, men har på senare år varit led i en genomtänkt strategi där vänstervåldet ska förändra lokala förhållanden. Man vill ta över stadsdelar eller kvarter, men knappast staten. Denna ska enligt den svenska vänsterterroristiska gruppen Revolutionära Fronten ersättas med självständiga arbetarkollektiv som styrs genom direkt demokrati.

Vägen dit ska nås genom husockupationer och offentliga spektakel som går snett och urartar i våld och skadegörelse är planen. Detta försökte den italienska vänsterrörelsen Autonomia skapa på 1970-talet utan större framgång, men namnet lever kvar i beteckning de ”autonoma” och ”autonom marxism” (som lärs ut vid Södertörns Högskolas filosofiinstitution).

Samma odemokratiska strävan att med våld skapa arbetarkollektiv och korporationer som italienaren Benito Mussolini drömde om på 1920-talet. Cirkeln är sluten. Vänsterfascismen är tillbaka. Inga fascister på våra gator!

Källa & Länk:  Samtiden

Både vänstern och socialdemokraterna borde sopa rent framför sina egna dörrar innan dom hackar på andra partier! 

Vilken ideologi har Vänsterpartiet fötts ur och byggt sin människosyn och politik på? Folks minnen är ibland skrämmande kort..