Tidigare okända dokument som Ekot tagit del av avslöjar två uppseendeväckande affärer som det utskällda PPM-bolaget Allra gjort.

Affärerna genomfördes under åren då bolaget hette Svensk Fondservice och ska ha resulterat i att företaget betalade så mycket som 40 procent i överpris för finansiella tjänster. Affärer som i slutändan drabbat kunderna.

Per Strömberg, professor i finansiell ekonomi, tror att det antingen handlar om ”ett väldigt klantigt, tjänstefel eller någon typ av skumraskaffär”, säger han till Ekot.

”Den omedelbara känslan är att svenska pensionssparare blivit blåsta på 150 miljoner kronor”, säger han.

Affärerna, som nu avslöjas av Ekot, ska ha omfattat värdepapper för 430 miljoner kronor från ett annat bolag. Samtidigt gick 40 procent, 170 miljoner kronor, till bolaget Oak Capital som agerade mellanhand.

Oak Capital ska i sin tur ha personliga kopplingar till Allra då tidigare toppchefer och vd i dag har höga positioner i Allra. Under året för affärerna ska dessutom 160 miljoner kronor ha betalats ut till ägarna, uppger Ekot.

Allras vd Alexander Ernstberger säger sig inte ha någon anledning att ifrågasätta transaktionerna som han menar blev en ”bra investering” för pensionsspararna som han påstår fått tillbaka 130 kronor för varje hundralapp.

”Jag har inte den kunskapen, utan jag litar på att mina medarbetare, förvaltarna där inkluderade, gör ett bra jobb och en bra research till de investeringar som de gör.”

Källa:   dagensps

Nyligen beskrivna mejl visar att Libyens plan att skapa en guld-stödd valuta att konkurrera med euron och dollarn var motivet för NATO: s ingripande och att Muammar al-Gaddafi mödades av Obama och Hillary Clinton.

Libyan leader Muammar al-Gaddafi, murdered by Western-backed rebels on October 20, 2011, planned to create a gold-backed African currency to compete with the dollar and euro. (Photo: Jesse B. Awalt/US Navy)

Frisättning av över 3000 nya email, från Hillary Clinton och utrikesdepartementet. CNN undrar över textmeddelanden som, "vem får åka med Hillary" urvalsprocess som inrättats av hennes personal. Men historien från 2011 då Natos krig i Libyen kommer med explosiva bekräftelser i de nya e-postmeddelanden.

Antagning rebell krigsbrott, speciella ops utbildare inne Libyen började av protester, al-Qaida involverade i den USA stödda oppositionen, västvärlden tävling för att få tillgång till libyska oljan, och den skändliga oron över Gaddafis guld och silver reserver som hotade europeiska valutan.

Hillarys dödsskvadroner från 27 Mars, 2011 Libyen, nära rådgivare till Clinton och hennes inofficiella intelligens samlare, Sidney Blumenthal, har klara bevis för krigsbrott på den del av Nato-stödda rebellerna. Värdera en rebellisk commander källa "tala konfidentiellt" Blumenthal rapporterade till Hillary Clinton.

Under en attack från allierade Air och sjöstridskrafter, deserterade libyska trupper till rebellsidan i allt fler och fler. Rebellerna gjorde en insats med att hälsa dessa trupper som andra libyer och att försöka att uppmuntra till ytterligare avhoppare. I ett tal i strikt förtroende, uppgav en rebellisk commander att hans trupper fortsatte att summariskt avrätta alla utländska legosoldater som fångats i striderna.

Olaglighet utomrättsliga avrättningar är lätt att känna igen (grupper som ägnar sig åt sådan konventionellt kallas "dödsskvadroner"). Även under årtionden var Gaddafi känd för att använda sig av EU och andra internationella säkerhets och infrastrukturleverantörer, finns det inget som tyder på att dessa var måltavla för de libyska rebellerna.

Det finns dock gott om dokumentation från journalister, akademiker och människorättsgrupper som visar att svarta libyska civila söder om Sahara var kontraktsanställda , en population gynnas av Gaddafi i hans pro-Afrikanska unionens politik, de var måltavlor för "ras rensning" av rebeller som såg svart libyer som anhängare och stå nära regimen.

Svarta libyer stämplades som "utländska legosoldater " av rebell opposition för deras upplevda allmänna lojalitet till Gaddafi och utsattes för tortyr, avrättningar och deras städer "befriade" av etnisk rensning. Detta visas i den mest väldokumenterade exempel på Tawergha, en hel stad på 30.000 svarta och "mörkhyade" libyer som försvann i augusti 2011 efter övertagandet av NATO-stödda NTC Misratan brigader.

Dessa attacker blev kända så sent som 2012 och ofta filmade, efter en rapport från The Telegraph som bekräftar:

Efter Muammar Gaddafi dödades, hundratals migrantarbetare från grannländerna fängslades av soldater allierade till de nya övergångsmyndigheterna. De anklagade de svarta afrikanerna att ha varit legosoldater för Gaddafi. Tusentals sub-Saharan afrikaner har mördats sedan Gaddafi föll. Det verkar som om Clinton blev personligen informerad från sina älskade anti-Gaddafi kämpar långt innan några av de värsta av dessa folkmordsbrott ägde rum.

Al-Qaida och västra Special Forces Inside Libyen, fick samma e-post från Sydney Blumenthal bekräftas också. Vad som blivit ett välkänt tema var att specialstyrkor utbildade en milis som samtidigt är misstänkta för kopplingar till al-Qaida. Blumenthal avser att "en extremt känslig källa" bekräftade att brittiska, franska och egyptiska specialenheter var med i utbildningen av libyska militanta, längs den egyptiska-libyska gränsen, liksom i Benghazi förorterna.

Medan analytiker har länge spekulerats att den västra mark truppnärvaron i den libyska kriget, använde denna e-post som fungerar som definitiva bevis för att specialstyrkor var på plats bara inom en månad av de tidigaste protester som bröt ut i mitten till slutet av februari 2011 i Benghazi.

I mars 27 började det som ett allmänt enkelt "folkligt uppror" externa speciella agenter redan "övervaka överföring av vapen och förnödenheter till rebellerna" inklusive "en till synes oändligt utbud av AK47 gevär och ammunition." Men bara några stycken efter detta gjort ett erkännande, försiktighet om de västerländska specialstyrkor var att de tränade dem på grund av oro för att "radikala / terroristgrupper såsom libyska stridande grupper och Al Qaida i islamiska Maghreb (AQIM) är infiltrera NLC och dess militära kommandot. "

Hotet av Libyens olja och guld till franska intressen. Även den franska föreslagna FN: s säkerhetsråds resolution 1973 hävdade flygförbudszon genomförts över Libyen var för att skydda civila, i April 2011 skickades e-post till Hillary med ämnesraden "Frankrike klient och Gaddafis guld" emailet berättar om mindre ädla ambitioner.

E-postmeddelandet identifierar Frankrikes president Nicholas Sarkozy som leder attacken mot Libyen med fem specifika syften i åtanke: att erhålla libyska oljan, se franska inflytandet i regionen, öka Sarkozys rykte inom landet, hävda den franska militärens makt, och för att förhindra Gaddafis inflytande i vad som anses "fransktalande Afrika."

Mest häpnadsväckande är hur den långa sektionen avgränsade det enorma hot som Gaddafis guld och silver reserver gjorde, det beräknades att uppgå till "143 ton guld, och ett liknande belopp i silver," poserade till den franska francen (CFA) som cirkulerar som ett utmärkt afrikansk valuta.

Detta guld ackumulerades dagen före upproret och var avsett att användas för att upprätta en panafrikansk valuta baserat på den libyska gyllene dinar. Denna plan har utformats för att ge fransktalande afrikanska länder med ett alternativ till den franska francen (CFA).

Enligt kunniga personer var denna mängd guld och silver värderat till mer än $ 7 miljarder. Franska underrättelsetjänstemän upptäckte denna plan strax efter den aktuella upprorets början, och detta var en av de faktorer som påverkade president Nicolas Sarkozys beslut att gå till attack mot Libyen.

Även om detta interna e syftar till att sammanfatta de motiverande faktorer som driver Frankrike (och underförstått Natos) intervention i Libyen, är det intressant att notera att rädda civila liv är påfallande frånvarande från information.
I stället är den stora rädslan rapporterade att Libyen skulle kunna leda Nordafrika till en hög grad av ekonomiskt oberoende med en ny panafrikansk valuta.

Franska intelligens "upptäckt" var att libyskt initiativ, för att fritt konkurrera med europeiska valutan genom ett lokalt alternativ, och detta måste undermineras genom militär aggression.
Tidigt i den libyska konflikten anklagade utrikesminister Hillary Clinton formellt Gaddafi och hans armé att använda massvåldtäkter som ett verktyg för krig. Även ett stort antal internationella organisationer, som Amnesty International, snabbt hade dessa påståenden nåtts av västerländska politiker och stora medierna.

Konspirationsteorin, målade Gaddafi och hans anhängare som monster, och så länge som det tjänade orsaken till långvariga militära insatser i Libyen, ansågs det trovärdigt av Network News.
Två främsta exemplen refereras i den senaste omgången av e-post: det uppseendeväckande påståendet att Gaddafi utfärdat Viagra till sina trupper för massvåldtäkter, och påståendet att kroppar "iscensatts" av den libyska regeringen på Natos bombningar, för att ge intryck av väst koalition att bomba civila.

Sent i mars 2011 erkänner Blumenthal i ett e-post till Hillary att, de kommunicerade mer än en vecka denna berättelse-Qaddafi placera organ för att skapa PR-stunts om förmodade civila offer till följd av allierades bombningar-men understryker att det var ett rykte. Men nu, som ni vet, ger Robert Gates tilltro till det.

Källor säger nu åter att denna information från rebellsidan är obekräftad, oberoende av västerländska underrättelse säger), att Gaddafi hade antagit en våldtäkt politik och gav även ut Viagra till soldaterna. Händelsen vid presskonferensen i Tripoli, där en involverar kvinna hävdade att hon blivit våldtagen är osannolikt detta kommer att söka ytterligare bekräftelse.

Inte nog med att försvarsminister Robert Gates främjade dessa bisarra handling med "iscensatta kroppar" teori om CBS News ' "Face The Nation", men ännu underligare Viagra våldtäkt fiction gjort internationella rubriker som USA: s ambassadör till FN: s Susan Rice gjorde en formell anklagelse mot Libyen framför FN: s säkerhetsråd.

Källa:     donaldtrumpnews

Moskva | National Security Agency whistleblower Edward Snowden, har gjort en ny kontroversiell påstående, säger att han hade några sekretessbelagda uppgifter som visar att Osama Bin Laden är fortfarande lever.

Snowden, som lever som en flykting i Ryssland efter läckande dokument om NSA: s övervakningsprogram. Han har gjort några tidigare orapporterade påståenden om den berömda terroristen, Usama Bin Laden, under en intervju med Moskva Tribune.

Terrorist leader Osama Bin Laden was supposedly killed by United States Navy SEALs on May 2 2011, is still alive in a luxurious Nassau.

Enligt honom, är Bin Laden fortfarande levande, han bor och har en påkostad livsstil på Bahamas, tack vare regelbundna betalningar från CIA. "Jag har dokument som visar att bin Ladin fortfarande är på CIA:s lönelista", hävdar Edward Snowden. "Han får mer än $ 100.000 per månad, som överförs genom några större företag och organisationer, direkt till sitt Nassau bankkonto. Jag är inte säker på var han är nu, men 2013, bodde han i sin villa med fem av sina fruar och många barn. "

Mr Snowden säger att CIA iscensatt hans död, den tidigare ledaren Binladen för al-Qaida, men i själva verket transporteras han med sin familj till en hemlig plats på Bahamas."Osama Bin Laden var en av CIA: s mest effektiva agenter för en lång tid", hävdar den berömda whistleblowern Edward Snowden.

Vilken typ av budskap skulle det ge till sina andra arbetare om de skulle låta SEALs döda honom? De organiserade hans påhittade död i samarbete med de pakistanska underrättelsetjänsten, och han helt enkelt övergav sin cover.

Eftersom alla tror att han är död, är det ingen söker honom, så det var ganska lätt att försvinna. Utan skägget och militärjacka , känner ingen igen honom. "Mr Snowden säger att handlingar som visar att bin Ladin fortfarande lever kommer att återges i hans nya bok, som förväntades att släppas i september.

Edward Snowden hyrdes av en NSA entreprenör 2013 efter tidigare anställning med Dell och CIA. I juni månad samma år, då avslöjade han tusentals sekretessbelagda NSA dokument till journalister. Den amerikanska regeringen sparade spionage anklagelserna mot honom strax efter hans avslöjanden offentliggjordes . Han har sedan dess levt under asyl i Moskva, efter att ha flytt från USA.

Jag tror också han lever, då jag tycker att sättet hur han dödades är väldigt konstigt samt hur Amerikanarna efteråt gjorde med liket. 1. Rusar in och skjuter honom 2. tar liket och gravsätter honom i Arabiska havet. 3. varför sänka liket i Arabiska havet?? Jag har mycket svårt att tro att det gick till så. Nej här ligger en hund begravd, det är något som inte stämmer. Snowdens teori kan mycket väl vara sann.

Källa:    worldpoliticus

Tjänstemannaansvar innebär att en tjänsteman i offentlig förvaltning har ansvar för beslut, och kan bli föremål för disciplinåtgärder eller avsked vid förseelser. Man kan nästan dagligen i media läsa om offentliga myndighetsutövare som begår fel i tjänsten, utan att behöva stå till svars för sitt handlande.

 Två av de ansvariga Löfven och Reinfeldth

Sverige brukar listas som ett av världens minst korrupta länder när Transparency International gör sina årliga kartläggningar. Likaså har vi en hög grad av social tillit, kort sagt människor litar på varandra. Detta förenklar affärer och avtal vilket samhället i stort tjänar på.

Men detta stämmer inte. Det är lika mycket korrupta politiker, tjänstemän, affärsmän i Sverige som vilket annat land som helst i världen. Sverige är inget undantag från mutor och korruption. Den godtrogna svensken måste få upp ögonen så vi får bort dessa kriminella politiker, tjänstemän och affärsmän i Sverige.

Det är av stor vikt att medborgare, media och myndighetsutövare är vaksamma mot mutor och korruption. Det är också viktigt att värna den höga graden av social tillit. Om vi får ett samhälle där vi inte tror att offentliga tjänstemän och myndighetsutövare försöker agera rättvist och efter lagens bokstav så urholkas även den sociala tilliten.

Några av de ansvariga, tyvärr finns det många många fler som borde straffas

Därför är det också betydelsefullt att medborgarna upplever att offentliga myndighetsutövare som begår fel i tjänsten får ta sitt ansvar. Om man upplever motsatsen riskeras både förtroendet och det som bygger den sociala tilliten. Det sänder dessutom fel signaler när fel begångna i tjänsten inte får några konsekvenser och straff för sitt handlande.

De nuvarande bestämmelserna fick sin utformning vid 1975 års ämbetsansvarsreform. Reformen innebar en avkriminalisering. Före den hade offentligt anställda tjänstemän ett straffrättsligt ansvar som medförde att de kunde dömas för tjänstefel i väsentligt fler situationer än idag. Vid sidan av vanliga straff kunde de dömas till de särskilda ämbetsstraffen avsättning och suspension.

För statstjänstemän gällde utöver detta bestämmelser om disciplinansvar i den numera upphävda statstjänstemannalagen. Den innebar att tjänstemannen kunde få disciplinstraff såsom varning, löneavdrag, suspension eller i särskilda fall avsättning för förseelser som i princip var desamma som de som ingår i brottet tjänstefel.

Idag ser det betydligt annorlunda ut. I samband med den offentliga sektorns kraftiga expansion på 1970-talet blev reglerna för privata och offentliga anställningar allt mer lika och en stor del av tjänstemannaansvaret som tidigare hanterats av rättsväsendet överfördes till arbetsrätten. Arbetsgivarens verktyg för att hålla disciplinen reducerades till varning.

Tjänstefelet har i linje med detta på det hela taget avkriminaliserats och tjänstefel som bedöms som ringa är idag straffria. Vi ser idag en utveckling där allt fler anställda inom offentlig förvaltning anmäls för brottet tjänstefel men där allt färre döms.

I Brottsbalken står det visserligen att den som ”uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år.” Det är dock ovanligt att någon döms efter brottsbalken för detta. 

På grund av ovanstående borde man se över lagstiftningen så att tjänstemannaansvaret i betydligt högre grad än idag åter hanteras av rättsväsendet. Myndighetsutövare beslutar om människors liv. Om det begås fel bör samhället sända en signal som kan återupprätta offren och inskärpa vilken betydelse uppgiften har.