Tjänstemannaansvar innebär att en tjänsteman i offentlig förvaltning har ansvar för beslut, och kan bli föremål för disciplinåtgärder eller avsked vid förseelser. Man kan nästan dagligen i media läsa om offentliga myndighetsutövare som begår fel i tjänsten, utan att behöva stå till svars för sitt handlande.

 Två av de ansvariga Löfven och Reinfeldth

Sverige brukar listas som ett av världens minst korrupta länder när Transparency International gör sina årliga kartläggningar. Likaså har vi en hög grad av social tillit, kort sagt människor litar på varandra. Detta förenklar affärer och avtal vilket samhället i stort tjänar på.

Men detta stämmer inte. Det är lika mycket korrupta politiker, tjänstemän, affärsmän i Sverige som vilket annat land som helst i världen. Sverige är inget undantag från mutor och korruption. Den godtrogna svensken måste få upp ögonen så vi får bort dessa kriminella politiker, tjänstemän och affärsmän i Sverige.

Det är av stor vikt att medborgare, media och myndighetsutövare är vaksamma mot mutor och korruption. Det är också viktigt att värna den höga graden av social tillit. Om vi får ett samhälle där vi inte tror att offentliga tjänstemän och myndighetsutövare försöker agera rättvist och efter lagens bokstav så urholkas även den sociala tilliten.

Några av de ansvariga, tyvärr finns det många många fler som borde straffas

Därför är det också betydelsefullt att medborgarna upplever att offentliga myndighetsutövare som begår fel i tjänsten får ta sitt ansvar. Om man upplever motsatsen riskeras både förtroendet och det som bygger den sociala tilliten. Det sänder dessutom fel signaler när fel begångna i tjänsten inte får några konsekvenser och straff för sitt handlande.

De nuvarande bestämmelserna fick sin utformning vid 1975 års ämbetsansvarsreform. Reformen innebar en avkriminalisering. Före den hade offentligt anställda tjänstemän ett straffrättsligt ansvar som medförde att de kunde dömas för tjänstefel i väsentligt fler situationer än idag. Vid sidan av vanliga straff kunde de dömas till de särskilda ämbetsstraffen avsättning och suspension.

För statstjänstemän gällde utöver detta bestämmelser om disciplinansvar i den numera upphävda statstjänstemannalagen. Den innebar att tjänstemannen kunde få disciplinstraff såsom varning, löneavdrag, suspension eller i särskilda fall avsättning för förseelser som i princip var desamma som de som ingår i brottet tjänstefel.

Idag ser det betydligt annorlunda ut. I samband med den offentliga sektorns kraftiga expansion på 1970-talet blev reglerna för privata och offentliga anställningar allt mer lika och en stor del av tjänstemannaansvaret som tidigare hanterats av rättsväsendet överfördes till arbetsrätten. Arbetsgivarens verktyg för att hålla disciplinen reducerades till varning.

Tjänstefelet har i linje med detta på det hela taget avkriminaliserats och tjänstefel som bedöms som ringa är idag straffria. Vi ser idag en utveckling där allt fler anställda inom offentlig förvaltning anmäls för brottet tjänstefel men där allt färre döms.

I Brottsbalken står det visserligen att den som ”uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år.” Det är dock ovanligt att någon döms efter brottsbalken för detta. 

På grund av ovanstående borde man se över lagstiftningen så att tjänstemannaansvaret i betydligt högre grad än idag åter hanteras av rättsväsendet. Myndighetsutövare beslutar om människors liv. Om det begås fel bör samhället sända en signal som kan återupprätta offren och inskärpa vilken betydelse uppgiften har.

Med den senaste utgåvan av Hillary Clintons e-post från Wikileaks, allmänheten vet nu exakt hur North Atlantic Treaty Organization (NATO) gick från en kollektivt försvars organisation till den nya Barbary Coast Pirates of imperialism.

 

Under 2011 libyska upproret, passerade FN: s säkerhetsråds resolution 1973, som krävde ett eldupphör och auktoriserad militära åtgärder för att skydda civila liv. En koalition bildas, centrerad kring Nato med 17 mars 2011 som passerar i resolutionen. Dess syfte - en så kallad "flygförbudszon" över Libyen.

Ironin att USA-dominerade Natos militära organisation skulle beröras med "skydda" arabiska civila är alltför uppenbar eftersom USA är landets mest ansvarig för att ha dödat arabiska civila.

 De verkliga orsakerna till attacken har behandlats mest direkt av USA: s berömda reformerade "ekonomisk hitman" John Perkins.

 Perkins påpekar att attacken mot Libyen, som attacken mot Irak, har att göra med makt och kontroll av resurser, inte bara olja, men guld. Libyen har den högsta levnadsstandarden i Afrika. "Enligt IMF, är Libyens centralbank 100% statligt ägda. IMF bedömer att banken hade nästan 144 ton guld i sina valv", skrev Perkins.

Nato gick in där som moderna Barbary Coast pirater - för att plundra Libyens guld. Ryska medier, förutom Perkins, rapporterade att Pan-Africanist Qaddafi, tidigare ordföranden för Afrikanska unionen, hade förespråkat att Afrika använder guldet så gott om i Libyen och Sydafrika för att skapa en afrikansk valuta baserat på ett guld dinar .

"Det är viktigt att under månaderna som hänvisade till en FN-resolution som tillät USA och dess allierade att sända trupper till Libyen, Muammar al-Qaddafi var öppet förespråkar skapandet av en ny valuta som skulle konkurrera med dollarn och euron. I faktum är att han kallade på afrikanska och muslimska länder att ansluta sig till en allians som skulle göra denna nya valutan, guld dinar, deras primära form av pengar och utländsk valuta. de skulle sälja olja och andra resurser till USA och resten av världen bara för guld dinarer.

Uppenbarelse i E-post till Hillary Clinton

Wikileaks har släppt en icke US Department of State dokument som skickades till Hillary daterad April 2, 2011, nyckel Clinton medhjälpare Sidney Blumenthal bekräftade att Perkins hade rätt och angrepp Libyen. Detta hade ingenting att göra med Gaddafi som var ett hot mot USA och Nato och allt med plundringen av hans guld.

 "Gaddafis regering hade 143 ton guld, och ett liknande belopp i silver Under slutet av mars, 2011, då dessa flyttades till Sabha (sydväst i riktning mot den libyska gränsen till Niger och Tchad), detta flyttades från valven i libyska centralbanken i Tripoli, "rapporterade Blumenthal till Hillary Clinton.