Julia Caesar skräder inte orden när hon sågar Stridshingsten Reinfeldt jäms med fotknölarna i sin senaste krönika.

Det svenska invandringsvansinnet och befolkningsutbytet ska inte bara fortsätta. Det ska accelerera. Den störste svenske landsförrädaren i modern tid, statsminister Fredrik Reinfeldt (m), har gett klart besked. Sverige ska fortsätta vara en “humanitär stormakt”. Det är viktigare än allt annat. Därför ska våra gränser fortsätta vara vidöppna för alla som vill bosätta sig här och bli försörjda på livstid av de svenska skattebetalarna. Och vi ska inte bara öppna våra gränser, utan dessutom, på statlig befallning, öppna våra hjärtan.

Fredrik Reinfeldt vet, eller fruktar (vilket är lika skrämmande) att han ute ur leken om en månad. De flesta opinionsundersökningar tyder på en kommande röd-grön valseger. Visserligen har han med största sannolikhet stoppat undan generöst tilltagna resurser och ordnat en eller flera reträttposter åt sig vid en valförlust. Men att bli avsatt som statsminister efter två mandatperioder är en narcissistisk kränkning, djupt kränkande för en person med den grandiosa självbild som kännetecknar Fredrik Reinfeldt. Han vill inte falla ensam. Han vill dra hela svenska folket med sig i ett utvidgat självmord. 

Nu är vi vid The point of no return

Det är svårt att tolka Reinfeldts tal på Norrmalmstorg i Stockholm på lördagen på annat sätt. Om han ska falla så ska han ha hela folket, 9,5 miljoner människor, med sig i fallet ned i sammanbrott och armod. Han, som ägnat sig åt att håna, bespotta och förtrycka svenska folket som ingen annan, har mage att befalla folket att “ha tålamod” och att “öppna sina hjärtan”.

Nu är vi där, vid The point of no return, som mängder av invandringskritiker har varnat för i många år. Pengarna är slut. Finito. Den gemensamma kassakistan är tom så den dammar. Vi vet alla i vilket omättligt slukhål skattebetalarnas pengar har stoppats: till att bedriva världens mest extrema och ansvarslösa invandringspolitik. Det finns inga pengar kvar till den svenska ursprungsbefolkningen, vi som har slitit ihop till den välfärd som alltmer börjar likna en ihålig schweizerost.

Ännu har han inte nått sin fulla galenskapspotential

Vansinnet ska fortsätta. Det framgick med all önskvärd tydlighet av Fredrik Reinfeldts tal. Ännu har han inte nått sin fulla galenskapspotential. Men han är mycket nära, och han har ytterligare fyra veckor på sig fram till riksdagsvalet att spränga målsnöret. Utrymmet för nya vallöften är mycket begränsat, får vi veta. Pengarna kommer att gå till ökande kostnader för flyktingmottagandet:

“Jag kan redan säga att det kommer att bli omfattande kostnader för att ta emot dessa människor. De är så pass omfattande att det kommer att lägga ytterligare restriktioner för vad som finns utrymme för i offentlig finansiering. Därför lovar vi nära nog ingenting i den här valrörelsen, det kommer inte att finnas inget utrymme för det” sa Fredrik Reinfeldt.

Flest asylsökande i hela Europa

Då ska man veta att Sverige under en lång följd av år har tagit emot ett jämfört med andra länder extremt antal asylsökande och anhöriginvandrare, och att vi nu tar emot flest asylsökande i hela Europa.

“Sverige beviljar nu mellan tre till fyra gånger så många uppehållstillstånd till asylsökande som övriga nordiska länder tillsammans. Förra året gick vi för första gången förbi Tyskland, och nu är Sverige det land inom EU i vilket flest asylsökande får stanna. Därtill kommer en uppskattningsvis lika stor anhöriginvandring av olika slag. Med en prognos på upp till 90 000 asylsökande i år är mottagandet utom kontroll”

skriver socionomen och journalisten Gunnar Sandelin i Dagens samhälle.

Han har hoppat jämfota på svenska folkets hjärtan

Det är sannerligen magstarkt att tala om tålamod och öppna hjärtan, av en man som i åtta års tid inte har gjort annat än exploatera vårt tålamod långt över bristningsgränsen, som har vridit om kniven i och hoppat jämfota med spikskor på svenska folkets hjärtan. Jag kan avslöja en sak. Ingen politisk psykopat ska kommendera mig att öppna mitt hjärta. Mitt hjärta är öppet för alla människor som jag håller av, men jag avgör själv vilka därutöver jag släpper in. Mitt hjärta är definitivt stängt för Fredrik Reinfeldt.

Han har haft åtta år på sig att visa vem han är. Nu vet vi. Vi har sett att kejsaren är synnerligen naken, och vi är många som gärna skulle bidra till att påskynda hans uttåg ur svensk politik med en uppmuntrande spark där bak. I skarp konkurrens med Olof Palme (s) har Reinfeldt avancerat till positionen som Sveriges mest hatade statsminister.

Har inkompetensförklarat sin egen befolkning

Vilka tror han att han lurar? I ett Sverige som under invandringstrycket snabbt är på väg mot kollaps på flera viktiga samhällsområden (skola, sjukvård, socialtjänst, äldreomsorg, polis, rättsväsen, tågtrafik) talar han om att

“Vi har lärt oss att det är människor som kommer in i det svenska samhället och bygger Sverige tillsammans med oss, kommer det att blir ett bättre samhälle, tillsammans bygger vi ett bättre Sverige.”

Budskapet är tydligt: Fredrik Reinfeldt anser inte att svenska folket klarar att själva bygga sitt samhälle – trots att vi har gjort det i hundratals år. Reinfeldt tror att invandrarna är en förutsättning för att kunna bygga “ett bättre Sverige”. Han har alltså inte i något avseende ändrat inställning till svenska folkets kompetens sedan han i november 2006 inledde sin statsministerbana med att vid ett besök i invandrartäta Ronna i Södertälje fälla det numera klassiska yttrandet “Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån.” Blankt underkänt – för att vi är svenskar.

Efter terrordådet: “Värna den svenska öppenheten”

Han har heller inte någonsin erkänt att Sverige på grund av massinvandringen från främst muslimska länder har förvandlats till ett otryggt och våldsutsatt land. När den irakiske självmordsbombaren och islamisten Taimour Abdulwahab i december 2010 försökte mörda mängder av svenskar i den intensiva julhandeln i Stockholms city (men bara lyckades ta kål på sig själv) tog det 19 timmar innan statsministern kunde få fram ett ord om terrordådet till de chockade medborgarna. Och när han väl öppnade munnen kom ingenting mer än tomma plattityder.

”Det som hänt är oönskat och oacceptabelt” sa Reinfeldt. Verkliga kraftord i ett nationellt krisläge. Sedan kallade han terrordådet ”oacceptabelt därför att Sverige är ett öppet samhälle” och talade om att ”värna den svenska öppenheten och ha tålamod med demokratin.”

Öppenheten är livsfarlig

“Tålamod och öppenhet” är fortfarande Fredrik Reinfeldts mantran, fyra år senare. Han har ingenting sett, ingenting hört och ingenting lärt under sina åtta år som statsminister. Han tror fortfarande att det är genom att “stå upp för vår öppenhet och frihet som vi bekämpar terrorism och sekterism i vår omvärld.” I själva verket är öppenheten livsfarlig när den innebär att 95 procent av alla som söker asyl inte visar några ID-handlingar. Varken migrationsverket eller någon annan har den blekaste aning om vilka de är, var de kommer ifrån och vad de har för avsikter. Det är på det sättet vi får in tusentals terrorister i Sverige.

Vi har haft alldeles för mycket tålamod

Fredrik Reinfeldt ska inte tala med svenska folket om tålamod. Det har vi haft alldeles för mycket och för länge. För att straffa de 5,7 procent väljare som i valet 2010 röstade på Sverigedemokraterna kastade sig Fredrik Reinfeldt handlöst i famnen på invandringsextremisterna i miljöpartiet och genomdrev en ännu mer extrem invandringspolitik än som redan var fallet. Ett exempel på hämnd- och strafftänkande som anstår en mycket liten pojke på sandlådenivå.

Reinfeldt ska ta sitt pyramidala misslyckande med sig och gå nu. Allt eventuellt förtroende är kört i botten, till stor del också bland moderata väljare. Konkursboet efter åtta år med alliansregeringen kommer att lämpas över på Stefan Löfven (s), om det blir han som efterträder Reinfeldt. Men då är Reinfeldt redan långt härifrån.

Efter hans sommartal återstår bara en fråga: Vad behövs mer för att svenska folket ska dra upp näven ur byxfickan?

/Julia Caesar

Källa: snaphanen.dk

Det finns fortfarande människor i vårt land som tror att våra politiker är bättre än i andra länder. Varken höger eller vänster i Sverige har åstadkommit en pol...itik för pensionärer som är värt namnet. De har bara skaffat sig fördelar själv.

Det skulle vara hur lätt som helst att lyfta våra fattigpensionärer till en drägligare nivå genom att göra som det som stora Tyskland har gjort.

”Inte en enda enstaka individ – inte ens personen som finner det näst intill omöjligt att koncentrera sig eller sitta still – är påverkad av störningen ADHD som vi kallar den idag”, skriver neurologen Richard Saul i sin nya uppmärksammade bok.

Han menar att vi har blivit så ”hjärntvättade” av den enorma propagandan bakom ADHD att folk kommer in självmant till läkarna och anmäler sig för diagnos.

Vi har träffat ett flertal neurologer som bara ruskar på huvudet åt neuropsykiatrin. ”Psykiatrin är en lekstuga. Det är ingen vetenskap”, sade en känd svensk neurolog till KMR i höstas. Det finns inga vetenskapliga bevis för ADHD och de som presenteras är till största delen påhittade.

Det är inga kritiker av ADHD som förnekar att barn och vuxna kan ha problem med koncentrationen eller kan bli överaktiva, vilket brukar vara argumentet emot kritikerna. Tvärtom är det så kritikerna oftast är mer engagerade i dessa personer än de som bara vill ge dem amfetamin. Kritiken riktar sig mot att det skulle vara något fel på hjärnan på dessa personer, att man ger dem en etikett, en klumpdiagnos och sjukdomsförklarar dem.

Barnläkare och neurolog Fred Jr Baughman är en känd amerikansk läkare som kritiserat psykiatrins diagnoser i många år, och i synnerhet ADHD som han anser är en ren bluff, enbart avsedd att sälja ADHD-droger. Han menar att de började i fel ända, de hade för avsikt sälja psykiatriska droger och gick bakåt för att hitta symtom som de kunde klassificera som sjukdom. Han avslöjar den ena myten efter den andra i sin bok.

Ta bara exemplet med 400 magnetröntgenbilder som gjordes på 400 barn, som fortfarande refereras till som vetenskapligt underlag. Hälften av barnen hade ADHD-diagnos. Psykiatrin på högsta nivå i USA (NIH) ansåg genom denna studie att barnens hjärna utvecklade sig senare hos ”ADHD-barn” på grundval av dessa bilder.

Vad de inte rapporterade var att 66 procent av ADHD-barnen hade gått på kraftiga centralstimulantia, amfetaminliknande preparat, innan vilka bevisligen undertrycker tillväxt, vilket naturligtvis inkluderar hjärnan. Detta var vad de såg. Tidigare undersökningar har visat att ADHD-droger krymper hjärnan med 10 procent. (1998 National Institutes of Health (NIH) Consensus Conference on ADHD)

Baughman pekar ut en annan studie som publicerades i The Lancet år 2000, där man hävdade att ADHD kunde kopplas till överproduktion av dopamin i hjärnan. Nu publicerade man inte det faktum att hälften hade gått på centralstimulantia lång tid innan, och slutat ta det först en månad innan hjärnan skannades. Man vet att centralstimulantia påverkar dopaminsystemet. Skillnaden mellan de med påstådd ADHD och kontrollgruppen hade naturligtvis orsakats av amfetaminet.

Det finns inga hållbara vetenskapliga bevis för att ADHD existerar. Till och med i den uppmärksammade psykiatriska diagnosboken DSM skriver man: ”det finns inga laboratorietest som etablerats för att diagnostisera ADHD”.

De senaste 30 åren har dock psykiatrin kört en offensiv kampanj för att omvandla barndom till en mental störning genom diagnosen ADHD. De har haft stor hjälp av anhörigföreningar – som naturligtvis har fått betalt för denna hjälp. I synnerhet för hjälpen att sälja amfetamin. I USA i synnerhet. Mångmiljonbelopp har slussats dit, men även i Sverige.

Media hänger på som vanligt när det gäller kontroverser. Och myndigheter blir överkörda av läkemedelsbolag och deras betalda konsulter. Allmänheten har i sin tur blivit fullständigt ”hjärntvättad” av propagandan. Folk kommer nu in på läkarmottagningarna efter att ha sett på TV eller läst i tidningar om ADHD, med krav på att de själva eller deras barn skall få en ADHD-diagnos – med tillhörande obligatorisk ”medicin”. Skolan och lärarna kräver det.

Det har resulterat i att barn med ADHD-diagnoser fullständigt exploderat. I USA hade år 2011 över 11 procent av alla barn ADHD (6,4 miljoner barn enligt CDC). CNSNews.com rapporterade förra året att 20 procent av alla 11-åringar hade fått en ADHD-diagnos. I en skola i San Diego hade 65 procent av alla femteklassare (fifth grade) ADHD och gick på amfetamin. I Storbritannien är det den mest vanliga mentala störningen. I Sverige på Gotland och Upplands län får 7 procent av alla pojkar 10-14 år narkotika i form av Concerta/Ritalin.

Ren narkotika ges alltså unga barn, ända ner till tre års ålder, utan någon som helst test eller bevis för att det är något medicinskt eller fysiskt fel på dem som berättigar detta. Pröva det med diabetes eller cancer. Läkare skulle anmälas och få sparken. Inom psykiatrin går uppenbarligen vad som helst. Många miljoner ungar drogas helt enkelt ner för sitt beteende. Det är ett gigantiskt experiment; ett rent övergrepp som sker.

Myndigheterna blir totalt överkörda av betalda experter och konsulter som är så intimt kopplade till läkemedelsindustrin att de lika väl kunde vara anställda som försäljare.

En ny bok med titeln ADHD Does Not Exist: The Truth About Attention Deficit and Hyperactivity Disorder, är resultatet av neurolog Richard Sauls halvsekellånga erfarenhet med att behandla tusentals barn och vuxna.

Han säger: ”Inte en enda enstaka individ – inte ens personen som finner det näst intill omöjligt att koncentrera sig eller sitta still – är påverkad av störningen ADHD som vi kallar den idag”.

Han hade mängder med patienter med uppmärksamhetssvårigheter som kom in till hans mottagning och hävdade att de hade ADHD. De var mentalt självdiagnostiserade med ADHD efter all propaganda. Och de ville ha – krävde – Adderall eller Ritalina.

Han berättar hur patienter besökt honom med diagnosen ADHD redan inskrivet i pannan. Dr Sauls kunde dock lokalisera det underliggande problemet som kunde lösas utan diagnos och det annars obligatoriska amfetaminet.

”ADHD utgör en utmärkt ursäkt”, säger han. ”Diagnosen är en lättillgänglig krycka. Dessutom finns det ett attraktivt element med en ADHD-diagnos, i synnerhet hos vuxna – det kan vara spännande att betrakta sig själv som en individ involverad i många olika saker på en gång – istället för att ha fastnat i en tråkig fåra.”

Dr Saul tror att den påhittade diagnosen ADHD i själva verket är en samling symtom, inte en sjukdom eller mental störning. Det är ett kluster med symtom som härstammar från ett tjugotal olika orsaker. Han anser att ADHD som diagnos borde lyftas ur diagnosbibeln DSM. Han tycker att symtomen borde närmas holistiskt istället för att se på hyperaktivitet, rastlöshet och brist på fokus som en ”klumpsjukdom”.

Dr Saul beskriver orsaker, metoder och alternativa lösningar för människor som har svårt att koncentrera sig och fokusera. Han nämner ett exempel med en flicka som behandlades för ADHD därför att hon var störande i klassen. Det visade sig att hon inte kunde se svarta tavlan. Hon var uttråkad av att inte kunna följa med och blev störande. Hon behövde glasögon, inte amfetamin. När hon fick glasögon ändrades hennes beteende omedelbart.

En annan pojke som han beordrade blodtest på hade järnbrist på grund av att han åt mest sockerrik mat, utan järn. Det orsakar utmattning, dålig uppmärksamhet och koncentration. Hans beteende förbättrades i takt med järnintaget från näringsrik mat. Hade en psykiatriker fått tag i honom hade han fått amfetamin omedelbart.

I Frankrike fann en studie år 2004 att 84 procent av barnen som hade fått diagnosen ADHD hade järnbrist, jämfört med 18 procent av de icke ”ADHD-barn”.

Dr Saul undersökte noggrant en efter en av sina patienter och fann allt annat än ”ADHD”.

Och det kan ta lite tid, men är väl värt det. En ADHD-test i form av en checklista med ett tjugotal olika beteenden kan ta några minuter, och vips har man en diagnos. Man behöver bara pricka i fem beteenden av tjugo så får man en ADHD-diagnos.

Vi har själva hört talas om ett flertal barn som inte hört vad läraren sagt och som fått ADHD-diagnos med obligatoriskt amfetamin – när de i själva verket skulle behövt en hörselundersökning och kanske en hörapparat, eller få bort vaxproppen i örat.

För att inte tala om alla allergireaktioner som exakt liknar de symtom som psykiatrikerna listar upp som ADHD-symtom.

Källa:    mynewsdesk