”Inte en enda enstaka individ – inte ens personen som finner det näst intill omöjligt att koncentrera sig eller sitta still – är påverkad av störningen ADHD som vi kallar den idag”, skriver neurologen Richard Saul i sin nya uppmärksammade bok.
Han menar att vi har blivit så ”hjärntvättade” av den enorma propagandan bakom ADHD att folk kommer in självmant till läkarna och anmäler sig för diagnos.
Vi har träffat ett flertal neurologer som bara ruskar på huvudet åt neuropsykiatrin. ”Psykiatrin är en lekstuga. Det är ingen vetenskap”, sade en känd svensk neurolog till KMR i höstas. Det finns inga vetenskapliga bevis för ADHD och de som presenteras är till största delen påhittade.
Det är inga kritiker av ADHD som förnekar att barn och vuxna kan ha problem med koncentrationen eller kan bli överaktiva, vilket brukar vara argumentet emot kritikerna. Tvärtom är det så kritikerna oftast är mer engagerade i dessa personer än de som bara vill ge dem amfetamin. Kritiken riktar sig mot att det skulle vara något fel på hjärnan på dessa personer, att man ger dem en etikett, en klumpdiagnos och sjukdomsförklarar dem.
Barnläkare och neurolog Fred Jr Baughman är en känd amerikansk läkare som kritiserat psykiatrins diagnoser i många år, och i synnerhet ADHD som han anser är en ren bluff, enbart avsedd att sälja ADHD-droger. Han menar att de började i fel ända, de hade för avsikt sälja psykiatriska droger och gick bakåt för att hitta symtom som de kunde klassificera som sjukdom. Han avslöjar den ena myten efter den andra i sin bok.
Ta bara exemplet med 400 magnetröntgenbilder som gjordes på 400 barn, som fortfarande refereras till som vetenskapligt underlag. Hälften av barnen hade ADHD-diagnos. Psykiatrin på högsta nivå i USA (NIH) ansåg genom denna studie att barnens hjärna utvecklade sig senare hos ”ADHD-barn” på grundval av dessa bilder.
Vad de inte rapporterade var att 66 procent av ADHD-barnen hade gått på kraftiga centralstimulantia, amfetaminliknande preparat, innan vilka bevisligen undertrycker tillväxt, vilket naturligtvis inkluderar hjärnan. Detta var vad de såg. Tidigare undersökningar har visat att ADHD-droger krymper hjärnan med 10 procent. (1998 National Institutes of Health (NIH) Consensus Conference on ADHD)
Baughman pekar ut en annan studie som publicerades i The Lancet år 2000, där man hävdade att ADHD kunde kopplas till överproduktion av dopamin i hjärnan. Nu publicerade man inte det faktum att hälften hade gått på centralstimulantia lång tid innan, och slutat ta det först en månad innan hjärnan skannades. Man vet att centralstimulantia påverkar dopaminsystemet. Skillnaden mellan de med påstådd ADHD och kontrollgruppen hade naturligtvis orsakats av amfetaminet.
Det finns inga hållbara vetenskapliga bevis för att ADHD existerar. Till och med i den uppmärksammade psykiatriska diagnosboken DSM skriver man: ”det finns inga laboratorietest som etablerats för att diagnostisera ADHD”.
De senaste 30 åren har dock psykiatrin kört en offensiv kampanj för att omvandla barndom till en mental störning genom diagnosen ADHD. De har haft stor hjälp av anhörigföreningar – som naturligtvis har fått betalt för denna hjälp. I synnerhet för hjälpen att sälja amfetamin. I USA i synnerhet. Mångmiljonbelopp har slussats dit, men även i Sverige.
Media hänger på som vanligt när det gäller kontroverser. Och myndigheter blir överkörda av läkemedelsbolag och deras betalda konsulter. Allmänheten har i sin tur blivit fullständigt ”hjärntvättad” av propagandan. Folk kommer nu in på läkarmottagningarna efter att ha sett på TV eller läst i tidningar om ADHD, med krav på att de själva eller deras barn skall få en ADHD-diagnos – med tillhörande obligatorisk ”medicin”. Skolan och lärarna kräver det.
Det har resulterat i att barn med ADHD-diagnoser fullständigt exploderat. I USA hade år 2011 över 11 procent av alla barn ADHD (6,4 miljoner barn enligt CDC). CNSNews.com rapporterade förra året att 20 procent av alla 11-åringar hade fått en ADHD-diagnos. I en skola i San Diego hade 65 procent av alla femteklassare (fifth grade) ADHD och gick på amfetamin. I Storbritannien är det den mest vanliga mentala störningen. I Sverige på Gotland och Upplands län får 7 procent av alla pojkar 10-14 år narkotika i form av Concerta/Ritalin.
Ren narkotika ges alltså unga barn, ända ner till tre års ålder, utan någon som helst test eller bevis för att det är något medicinskt eller fysiskt fel på dem som berättigar detta. Pröva det med diabetes eller cancer. Läkare skulle anmälas och få sparken. Inom psykiatrin går uppenbarligen vad som helst. Många miljoner ungar drogas helt enkelt ner för sitt beteende. Det är ett gigantiskt experiment; ett rent övergrepp som sker.
Myndigheterna blir totalt överkörda av betalda experter och konsulter som är så intimt kopplade till läkemedelsindustrin att de lika väl kunde vara anställda som försäljare.
En ny bok med titeln ADHD Does Not Exist: The Truth About Attention Deficit and Hyperactivity Disorder, är resultatet av neurolog Richard Sauls halvsekellånga erfarenhet med att behandla tusentals barn och vuxna.
Han säger: ”Inte en enda enstaka individ – inte ens personen som finner det näst intill omöjligt att koncentrera sig eller sitta still – är påverkad av störningen ADHD som vi kallar den idag”.
Han hade mängder med patienter med uppmärksamhetssvårigheter som kom in till hans mottagning och hävdade att de hade ADHD. De var mentalt självdiagnostiserade med ADHD efter all propaganda. Och de ville ha – krävde – Adderall eller Ritalina.
Han berättar hur patienter besökt honom med diagnosen ADHD redan inskrivet i pannan. Dr Sauls kunde dock lokalisera det underliggande problemet som kunde lösas utan diagnos och det annars obligatoriska amfetaminet.
”ADHD utgör en utmärkt ursäkt”, säger han. ”Diagnosen är en lättillgänglig krycka. Dessutom finns det ett attraktivt element med en ADHD-diagnos, i synnerhet hos vuxna – det kan vara spännande att betrakta sig själv som en individ involverad i många olika saker på en gång – istället för att ha fastnat i en tråkig fåra.”
Dr Saul tror att den påhittade diagnosen ADHD i själva verket är en samling symtom, inte en sjukdom eller mental störning. Det är ett kluster med symtom som härstammar från ett tjugotal olika orsaker. Han anser att ADHD som diagnos borde lyftas ur diagnosbibeln DSM. Han tycker att symtomen borde närmas holistiskt istället för att se på hyperaktivitet, rastlöshet och brist på fokus som en ”klumpsjukdom”.
Dr Saul beskriver orsaker, metoder och alternativa lösningar för människor som har svårt att koncentrera sig och fokusera. Han nämner ett exempel med en flicka som behandlades för ADHD därför att hon var störande i klassen. Det visade sig att hon inte kunde se svarta tavlan. Hon var uttråkad av att inte kunna följa med och blev störande. Hon behövde glasögon, inte amfetamin. När hon fick glasögon ändrades hennes beteende omedelbart.
En annan pojke som han beordrade blodtest på hade järnbrist på grund av att han åt mest sockerrik mat, utan järn. Det orsakar utmattning, dålig uppmärksamhet och koncentration. Hans beteende förbättrades i takt med järnintaget från näringsrik mat. Hade en psykiatriker fått tag i honom hade han fått amfetamin omedelbart.
I Frankrike fann en studie år 2004 att 84 procent av barnen som hade fått diagnosen ADHD hade järnbrist, jämfört med 18 procent av de icke ”ADHD-barn”.
Dr Saul undersökte noggrant en efter en av sina patienter och fann allt annat än ”ADHD”.
Och det kan ta lite tid, men är väl värt det. En ADHD-test i form av en checklista med ett tjugotal olika beteenden kan ta några minuter, och vips har man en diagnos. Man behöver bara pricka i fem beteenden av tjugo så får man en ADHD-diagnos.
Vi har själva hört talas om ett flertal barn som inte hört vad läraren sagt och som fått ADHD-diagnos med obligatoriskt amfetamin – när de i själva verket skulle behövt en hörselundersökning och kanske en hörapparat, eller få bort vaxproppen i örat.
För att inte tala om alla allergireaktioner som exakt liknar de symtom som psykiatrikerna listar upp som ADHD-symtom.
Källa: mynewsdesk
