Hur det går till att skriva
För den som inte själv skriver professionellt eller har någon anledning att gå djupare in i ämnet, är journalistik något av en transportfråga. Jobbet består i att omvandla verklighet till text, att tillverka ett slags verbalt fotografi av verkligheten. Detta är den syn på journalistik och det journalistiska hantverket som också journalisterna själva gillar. Raka puckar, raka rör och inga krångligheter. Det finns ett antal uttryck som de anser beskriver den goda journalistiken, som ”tell it like it is”, ”publish and be damned”.
Nu är det inte alls så enkelt, varken med verkligheten eller med skrivandet. Verkligheten är ett flöde och hur detta flöde ser ut, beror på med vems ögon den betraktas. Den som ska skriva måste därför börja med att bestämma infallsvinkel, varefter det gäller att omvandla verkligheten till en berättelse med en början och ett slut, och däremellan ett händelseförlopp som logiskt hänger samman. Den journalistiska texten är med andra ord en skapelse, som förhoppningsvis men inte nödvändigtvis har verkligheten som utgångspunkt.
Också trovärdigheten är något som skapas. Den finns inte på något självklart sätt i relationen mellan verklighet och text, utan ligger i själva texten. Det är av den anledningen som begåvade skönlitterära författare lyckas bättre med att engagera sina läsare, än aldrig så kompetenta journalister. Av samma skäl har den skickligt sammanfogade lögnen högre trovärdighet än den hederligt framvaskade ”sanningen”. Den som vill skriva trovärdigt och kan koppla loss från verkligheten, har helt enkelt ett större register och fler instrument att spela på.
Jag, och många med mig, upprörs och skräms av de svenska mediernas allt intensivare propaganda i frågor som rör invandring och invandringspolitik. Vi dissidenter genomskådar vanligtvis journalistiken. Men i det är vi avvikare. En förkrossande majoritet av mediekonsumenterna utgår från att det i stort sett är sant, det som står i tidningarna, sägs i radio och visas i teve.
I synnerhet blir det effekten när samtliga medier påstår samma sak, alltifrån morgonnyheterna på radion eller i teves morgonsoffa, över morgontidningarna och kvällstidningarna till teves nyhetsprogram på kvällen. Ivriga nyhetskonsumenter tar del av samma medienyhet flera gånger varje dag. Upprepningen är oerhört effektiv när det gäller att trumma in budskapet. Ändå, det kan bli för mycket. Så här skriver en bloggläsare om uppvaknandet:
För några år sedan såg jag er annons för ”Invandring och mörkläggning” i DN. Jag lade märke till den eftersom den skilde sig lite från mängden. Jag hade dock inte tänkt att köpa boken. Några dagar senare blev det en debatt om er annons. Jag tyckte att debatten var helskum och skaffade därför boken. Mycket bra bok.
Lånade sedan ”Svenskar och Zigenare” på riksdagsbiblioteket. Mycket bra också! Jag kom då ihåg den sjuka debatten som följde på Jan Guillous program om polska zigenare i Malmö. Dessa båda böcker väckte mitt intresse för svensk politik och samhällsdebatt. Nu kan jag inte begripa hur jag kan ha gått igenom de senaste trettio åren utan att förstå hur manipulerad jag blev.
Läs vidare på länken här nedan:
De två stora lögnerna
Källa: Mörkläggning
