David Schwarz, tidigare redaktör för tidskriften ”Invandrare & Minoriteter”, och en av Sveriges första och mesta invandrardebattörer, skriver i DN den 4/11 -97, under rubriken ”STATEN SKA INTE LÄGGA SIG I – Invandrartidningen utgör ett hinder för integration”:

”Jag är övertygad om att många bland såväl de gamla som de nya svenskarna tycker som jag – att det inte är statens uppgift att ‘integrera’ invandrarna, det kan de göra bättre och billigare själva! – men vågar inte ta till orda i denna infekterade fråga av rädsla för att stämpas som främlingsfientliga.”

David Schwarz har även tidigare gjort intressanta uttalanden. I ”Invandrare & Minoriteter” nr 5-6/93 sade han bl a:

”Frågan är inte längre om Sverige borde bli ett mångkulturellt samhälle… utan snarare varför invandrare nästan aldrig hissar svenska flaggan på nationaldagen.”

”Etniska problem slutar ofta i konflikt. Då blir… frågan om vi tror oss kunna lösa etniska konflikter i andra länder och världsdelar genom att importera dem hit?”

”…nya generationer av halvförsvenskade barn i Rosengård och andra invandrargetton om ett par decennier kommer att bilda kriminella gäng och ställa till med stora problem för samhället och revoltera som en följd av dagens vettlösa och destruktiva politik.”

”Problemet är inte längre den svenska flyktingpolitikens utan den svenska demokratins vara eller icke vara.”

”Vi måste skilja mellan asylinvandring av politiska flyktingar, som är hotade till liv och lem, och annan invandring…. Det vore naturligtvis mycket bättre om de demokratiska krafterna tog upp de här problemen, men de har i stället lämnats på entreprenad till extremhögern, och det är mycket tragiskt.”

”Vad man nu gör i Sverige är att man bokstavligen lägger grunden till framtida etniska motsättningar genom att bevilja permanent arbets- och uppehållstillstånd åt asylsökande och deras anhöriga från allt mer avlägsna länder med allt mer särpräglade kulturer utan att göra tillräckligt för deras integrering i den svenska samhällsgemenskapen.”

”Att vi skulle få en sådan byråkrati för invandrar- och flyktingfrågan… Det har ju växt fram en hel industri för detta ändamål, med en massa tjänstemän och s k invandrarexperter.”

”Just nu är det t ex inne att bekämpa rasism och främlingsfientlighet, medan allt som har med invandrarnas långsiktiga integration att göra har lagts på hyllan. Det borde vara tvärtom.”

”Min modell av Sverige är naturligtvis att det ska vara ett land med svenska spelregler, övergripande svenska värderingar, naturligtvis med den påverkan som invandrarna har kunnat utöva på detta land, eftersom ett samhälle ändå måste ha en övergripande ideologi.”

”…det har för övrigt börjat bli ett säkerhetsproblem det här att Sverige har en så liberal inställning till identitetskontrollen. Det kommer hit människor som man inte vet någonting om och inte ens är särskilt noga med att kontrollera på riktigt.

I Sverige kan man få uppehållstillstånd utan att identiteten är klar, och sedan kan man ändå gå ut i samhället och få identitetshandlingar, ja, i princip kan man bli vald till kommunfullmäktige och t.om bli dess ordförande.”

”Frågan är därför om det inte är dags nu att politikerna och andra som tar till orda i denna ömtåliga fråga mönstrar ut ur sin vokabulär de till intet förpliktigande honnörsorden ‘tolerans’, ‘generös flyktingpolitik’, ‘aktiv tvåspråkighet’, ‘mångkulturellt samhälle’ m fl.”

”Hur många invandrare kan vi ta emot?… nöden i världen är stor och då måste man prioritera…under ‘normala’ förhållanden tror jag Sverige kunde ha haft en större asylinvandring av verkligt förföljda om man varit mera återhållsam med den övriga invandringen. Naturligtvis vore det bra om vi kunde hjälpa dessa människor att stanna kvar i sina hemländer, för som Jonas Widgren skrev … ‘Antingen exporterar Nord välstånd till Syd eller så exporterar Syd fattigdom till Nord genom invandring’.

För man kan inte blunda för det faktum att mycket av dagens flyktinginvandring… alltmer kommit att likna en folkomflyttning…”

”Idag kan man bli svensk medborgare utan att kunna svenska. Det är ofattbart!”

Källa:    Tanketornet

Om inte Sverige hade haft den idiotiska migrationspolitiken skulle mycket färre vilja komma hit och mycket färre människor skulle riskera livet på Medelhavet. Kort sagt, det är Sveriges regering som bär ansvaret för alla människors död och medhjälp till människosmuggling.

Ta på dig " DUMSTRUTEN " Marlena Ernman!

Också en fråga till ljushuvudet Marlena Ernman, "Vilka svenska fartyg? det finns 87st svensk flaggade fartyg kvar i hela svenska handelsflottan. Någonting som våra tidigare sosse och moderat regeringar lyckat krympa den till. Marinen dom är väl nästan ett minne blott dom också, vet inte om man kan säga att vi har en svensk marin som är något att räkna med.

Nu är det den Svenska lastbils näringen som står på tur, den är också snart ett minne blott.

Det är tydligen bättre att det kör utländska lasbilar och kör sönder våra vägar och som inte betalar vägskatt. Hur är våra politiker funtade i huvudet, vilken värld lever dom och Marlena Ernman i, inte i vår iallafall ???

Här visar hon hur korkad hon är, vet hon inte om att i stort sett alla Svenska fartyg är utflaggade på grund av dessa idiotiska villkor för redarna. Lär dig tänka innan du glappar med käften, samma gamla tugg som vi hört tusentals gånger från journalister och andra godhetsapostlar.

Nämndemannen Anita Edin (M) tyckte att man kunde införa dödsstraff "för vissa raser". Efter uttalandet avbröts rättegången.

– Vi har självklart nolltolerans mot sådant här, säger domaren Kristina Svedberg.

   Foto: Leif Johansson

Uttalandet fälldes under en paus i en rättegång i Sundsvalls tingsrätt på onsdagen, där flera personer med utländskt ursprung stod åtalade för narkotikabrott.

I pausen sa en av de tre nämndemännen att denne skulle skriva en motion om dödsstraff.

– Ja, i vart fall för vissa raser, svarade Anita Edin, nämndeman och moderat politiker i Timrå.

Domaren Kristina Svedberg bröt in i diskussionen mellan nämndemännen och påpekade för Anita Edin att uttalanden om dödstraff på grund av ras är mycket olämpliga.

– Nej, det är klart, så får man inte säga. Det får man bara tänka, ska Anita Edin ha svarat.

Under rättegångar är det viktigt att alla nämndemän och domare är opartiska, och inte har några förutfattade meningar och fördomar om personerna som de ska döma. Faktorer som etnisk bakgrund får inte spela någon roll, enligt den ed som nämndemännen får läsa när de tillträder.

Därför beslutade domaren Kristina Svedberg att den pågående rättegången måste avbrytas, och att Anita Edin inte kunde fortsätta som nämndeman i målet.

– Sådana här uttalanden hör naturligtvis inte hemma i en domstol, säger Kristina Svedberg.

Sundsvalls Tidning har sökt Anita Edin för en kommentar, men hon har inte varit anträffbar.

Inför domaren har Anita Edin försvarat sig med att uttalandet inte gällde personerna med utländsk bakgrund i den pågående rättegången, utan att det var lösryckta citat ur en diskussion nämndemännen hade i pausen om en bok de läst.

En uppfriskning av vad olika politiker sagt,  smygrasister och dubbelmoral skulle jag vilja kalla det!

Hmm.... hur kan det vara fel att uttrycka sig så som Anita Edin (M) gjorde, när det inte finns raser enligt de politskt korrekta i vårt samhälle??

Källa:   ST.nu

Nästan hälften av de europeiska jihadister är kända för att ha rest till territoriet som innehas av den extremist islamiska staten grupp är fransk, en rapport från landets överhuset senaten avslöjade på onsdagen.

Drygt 1.430 fransmän har gjort sin väg till Irak och Syrien, vilket motsvarar 47 procent av jihadister från Europa som är kända och redovisas, säger senator Jean-Pierre Sueur, som gått i spetsen en parlamentarisk sond i jihadist nätverk, till journalister.

Enligt Sueur, är franska inrikesunderrättelsetjänster för närvarande övervakning över mer än 3000 personer som misstänks vara inblandade i en eller annan i syriska nätverk på något sätt - en ökning med 24 procent sedan november förra året.

Några av dessa 85 franska medborgare tros ha dött i IS-innehas zoner medan två hålls kvar i Syrien, enligt rapporten.

Av särskilt intresse för underrättelsetjänster, har cirka 200 för avsikt att komma tillbaka till Frankrike, vilket får rädslan att de kan iscensätta attacker som speglar 07-09 januari skytte spree som lämnade 17 döda.

Sueur tillade att 152 islamistiska radikaler var närvarande i fängelse i Frankrike.

Myndigheter är oroliga för att fängelsers radikalisering och har presenterat en rad åtgärder för att försöka bekämpa detta, till exempel anställa en extra 60 muslimska kaplaner ovanpå 182 som redan arbetar i fängelser

Källa:   Naharnet

Ibland sitter jag och tänker på vilken migrationspolitisk debatt vi skulle haft i Sverige om den övre medelklassen också drabbats av invandringens negativa konsekvenser.

Tänk om nyanlända invandrare skickades till bostadsområden där den övre medelklassen bor. Tänk om ”kidsen” hängde vid de affärer och restauranger som Aftonbladets krönikörer besöker. Tänk om den övre medelklassen fick ta konsekvenserna av den segregation som ser till att nyanlända invandrare hamnar hos samhällets mest utsatta människor. Skulle vi haft en annorlunda debatt om invandringen då?

Idag är inte invandringen ett problem för den övre medelklassen i Sverige eftersom denna grupp bor i områden där majoriteten är svenskar och assimilerade invandrare, som efter att ha fått ett bra jobb har kunnat flytta in i den övre medelklassens bostadsområden. De individer inom den övre medelklassen som kritiserar invandring är solidariska människor som visar solidaritet med människor som bor i gamla arbetarklassområden som Rosengård och Fosie.

För att bevisa att de välbeställda flyr från invandringens negativa konsekvenser så kan man ställa sig en enkel fråga: Vill någon i Täby flytta till Rosengård? Någon? Ingen vill flytta till invandrartäta områden och alla som har råd flyr från dessa områden. Den svenska opinionen skulle varit mycket mer kritisk mot invandring om alla skulle tagit del av invandringens negativa konsekvenser.

Även invandrare är medvetna om denna massiva flykt från invandringens sociala kostnader. Forskaren Ing-Marie Parszyk skrev i sin avhandling att assyriska föräldrar med sina barn i en skola med många assyriska barn var kritiska. Man ville att barnen skulle träffa fler svenskar för att lära sig det svenska språket och komma in i det svenska samhället. Invandrartäta skolor ogillades av invandrare.

Människor vet att invandringen har kostnader och ingen vill egentligen betala dessa kostnader. Fler och fler vill minimera sina egna kostnader. Den övre medelklassen i Sverige, har tack vare segregationen, lyckats betala minst för invandringen medan de som är mest utsatta tvingas betala mest eftersom de inte har råd att flytta ifrån invandrartäta områden.

När vänsterorienterade debattörer och politiker från den övre medelklassen pratar om tolerans så pratar de egentligen om att någon annan ska visa tolerans. Själva är de inte så ”toleranta” utan har distanserat sig ifrån allt som liknar en nyanländ invandrare. De skulle aldrig tänka sig att flytta till ett område där det bor nyanlända invandrare.

Att den övre medelklassen som har inflytande i mediala sammanhang och kan påverka opinionen, genom segregation lyckats hålla invandringens sociala kostnader långt borta från sin egen vardag, är nyckeln till att kritik mot invandringen inte är så populär i Sverige som den egentligen borde vara.

Professor Nihad Bunar som forskar vid avdelningen för barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet beskriver denna orättvisa situation på ett genialt sätt:

”Vi skulle egentligen kunna dela den nuvarande svenska diskursen om mångkulturalism i två delar. Den första är den levda, men påtvingade, fattiga och stigmatiserade mångkulturalismen som råder i storstädernas förorter. Den andra är den föreställda som inte sällan reduceras till en politisk övertygelse om att alla människor är lika värda och ibland levda genom restaurangbesök, mångkulturella festivaler, kulturkonsumtion, ‘kompisar med invandrarbakgrund’, medelklassens mångkulturalism som dominerar den offentliga svenska debatten.”

Med andra ord så finns det en grupp välbeställda människor i Sverige som tror att den mångkulturalism som blir konsekvensen av en generös invandringspolitik, handlar om att äta en falafel och hänga med Abdullah någon lördag. Att faktiskt leva sida vid sida med invandrare i ett område där det finns många invandrare är ingenting denna välbeställda grupp kan tänka sig. Men som Bunar säger så är det just denna grupp, med sin bild av mångkulturalism, som dominerar den svenska offentliga debatten.

Orättvisorna fortsätter och man skickar nyanlända invandrare till små kommuner vars befolkning inte har en stark röst i mediala sammanhang. Protesterar de så dyker journalister från Stockholm upp och frågar om de är nazister. Protesterar de inte så får de bära invandringens sociala kostnader. Men jag kan lova att om några nyanlända invandrare dyker upp nära samma journalisters bostäder så kommer det bli en annan ton från dessa ”toleranta” människor som beskyddas från invandringens kostnader genom segregationen.

Trots att det är tydligt att det är de mest utsatta i samhället som bär invandringens sociala kostnader och att de som påverkar den offentliga debatten lever i homogena områden, där mångkultur är en kebabtallrik eller en arabisk filmfestival, så finns det opinionsbildare som inte ser detta. Aftonbladets krönikör Ehsan Fadakar skriver:

”Sverige är ett land. Vi röstar fram en regering. Och en riksdag har beslutat att Sverige ska ta emot flyktingar. Då måste alla kommuner agera som en. Även om man måste tvinga dem.”

Konstigt nog förstår inte Fadakar att i den stund det blir känt att alla måste betala samma pris för invandringen som människor i Rosengård och Tensta betalar varje dag, så kommer toleransen för en generös invandringspolitik försvinna. En generös invandringspolitik får stöd så länge det är andra människor som betalar för det. Om alla människor skulle betala priset för en generös invandringspolitik skulle ingen vilja ha en generös invandringspolitik.

Grunden för en generös invandringspolitik är exploateringen av samhällets utsatta. Vanliga människor som inte har nog med pengar för att flytta från invandrartäta områden får leva i misär för att någon på Södermalm ska känna att han har ett samvete. Utan denna exploatering skulle en generös invandringspolitik inte vara möjlig i Sverige.

Nima Gholam Ali Pour

Källa:   Samtiden

De invandrare som vuxit upp med islam men lämnat religionen, har erfarenheter och kunskaper som många svenskar saknar. Det är viktigt att lyssna på dem för att förstå hur långt islamiseringen har gått i Sverige.
En av dessa personer är Mona Walter som är född i Somalia och kom till Sverige 1994. För Samtiden berättar hon vad hon sett i de svenska förorterna och hur hon förföljs för sin islamkritik.

Mona Walter

Först tar hon fram helgens Svenska Dagbladet för att visa debattinlägget ”Att hata islam är inte fobi” (25/1) av en annan före detta muslim, svensk-iraniern Devin Rexvid. Ett inlägg som gjorde henne jätteglad.

– Precis så är det. Att hata islam är inte något irrationellt eller fobiskt. Bara rent förnuft. Däremot hatar jag inte muslimer. De är lika mycket värda som andra medmänniskor.
– Jag tror att det bara är vi ex-muslimer som kan tala om islam i Sverige idag. Vi har levt under sharialagar och vi märker när samma förtryck från islam uppstår här.

– Ni svenskar är så politiskt korrekta och vågar inte. Ni tror på allt imamerna säger. Men jag vet vad islam predikar, så mig lurar de inte.

Efter att Mona Walter skrev tre debattartiklar förra året, i Göteborgs-Posten, kristna Dagen och Nyheter24 samt framträtt i SVT, blev hon förföljd, bespottad och dödshotad av uppretade muslimer. Hon tvingades att leva med skyddad adress och har alltid en mobil uppkopplad till polisen så att de kan hitta henne om något skulle hända.

– Men jag är inte rädd. Jag ser på Mohammed och hans bok Koranen på samma sätt som på Hitler och hans bok Mein Kampf. Det är min rätt att yttra mig så. Sen får de kalla mig ”husneger”, förrädare, att jag allierar mig med rasister – vad de vill!

Från besök i några förorter runt Göteborg då hon dolt sig bakom niqab så att bara hennes ögon syns har hon för en utländsk tevestation dokumenterat hur sharialagar används där, särskilt för att säga till flickor att de inte klär sig rätt.

– Sverige har små mini-kalifat där män går runt och påminner vad Koranen säger om slöjor och ser till att kvinnor och män sitter på varsin sida på kaféerna, om nu kvinnorna skulle våga sig dit. Samma sak i badhusen

Källa & Länk:   Samtiden

Chefredaktören Daniel Wiklander för tidningen Arbetaren anser att vänstern bör ta till vapen om Europa ger nationalister makt. Den annars så omhuldade folkviljan verkar inte längre så viktig för vänstern.

  Vänsterextremisten Daniel Wiklander chefredaktör på tidningen Arbetaren

Demokrati är ett luddigt och många gånger olustigt begrepp. I dess renaste form ska det betyda ”folkstyre” och i den moderna demokratiska myten betyder det att folket väljer sina ledare. De som väljs är demokratiskt tillsatta och ”folkets vilja” ska respekteras.

Så fungerar det så klart inte i praktiken. När folk väljer ”fel” ökar ropen på att ”folkviljan” inte ska respekteras — ta bojkotterna mot Österrike efter FPÖ:s framgångar eller sanktionerna mot Palestina efter Hamas valseger. Den syndikalistiska veckotidningen Arbetaren väljer att ta sin demokrati ett steg längre — röstar européerna fel så ska de bekämpas med vapen. Chefredaktören Daniel Wiklander skriver i ledarartikeln ”Demokratin hotas från flera håll”:

”Flera av de partier som nu kommer in i Europaparlamentet är sådana som skulle behöva bekämpas med vapen om de någonsin fick verklig makt över våra liv. Jobbik, Gyllene Gryning och tyska NPD är brunskjortor utan några förmildrande drag.”

Läs igenom det några gånger och fundera på vad det betyder. Skulle nationalister vinna ett val så anser Wiklander att dessa ska bekämpas med vapen — de ska skjutas helt enkelt. Så resonerar alltså en av vänsterns profiler och chefredaktören för Syndikalisternas tidning; att tro att han skulle vara ensam om denna inställning vore naivt.

Det är viktigt att ha detta klart för sig: De som ser sig som goda demokrater är de som ropar efter förbud när den nationalistiska oppositionen växer — och fungerar inte det så tänker de ta till vapen mot den annars så omhuldade folkviljan.

Svenskarnas parti vill inte skjuta de som folket väljer, men kallas ständigt för ”odemokratiska”. Syndikalisterna verkar ha lite närmare till avtryckaren men ses av etablissemanget som goda demokrater. Detta om något synliggör vänsterns definition av demokrati.

AV DAN ERIKSSON DEN 1 JUNI, 2014 

Källa:  Motgift