Socialsekreterare Anders Willhelmsson i Halmstad vill kasta ut vita svenskar från sina hus och bostadsrätter i syfte att klara den antivita regimens massinvandringspolitik – bara därför att hudfärg inte spelar någon roll. Till stöd för förslaget lutar han sig mot den gamla exproprieringsrätten som instiftades av den tidigare borgerliga regeringen i december 1992.
Till att börja med skall det konstateras att Halland har under ett antal år varit lite utav ett ”problembarn” för antivita politiker. Redan 2000 larmade länsstyrelsen i Halland i en gemensam enkät med Boverket om bostadssituationen på den lokala orten.
Resultatet var nedslående: fem av sex kommuner i länet uppgav att det rådde bostadsbrist på den egna orten. Den främsta orsaken angavs vara en kraftig inflyttning som sträckte sig tillbaka till tidigt 1970-tal (alltså innan massinvandringen) i kombination med lågt bostadsbyggande. Det här skapar förstås problem för antivita politiker och bilan har hängt tungt över Halland som under flera år har tagit emot en fjärdedel av det överenskomna mottagandet.
Detta har fått Halmstads socialsekreterare, Anders Willhelmsson, att ligga sömnlös om nätterna vilket kokar ner till hans förslag om att kasta ut vita svenskar från hus och hem för att stilla antivita politikers förväntningar.
Förslaget är format utifrån ett brev som han personligen nedtecknat och skickat till kommunstyrelsen genom att hävda den så kallade exproprieringsrätten som motiverar konfiskerandet av småhus och bostäder från inneboende svenskar i syfte att ges till massinvandrade.
Som stöd för argumentationen menar Halmstads socialsekretare att det rör sig om ett solidariskt beslagtagande och att ”samhället” (läs: vita svenskar) bör ställa upp på att få sina bostäder konfiskerade. Bostadssituationen i Halmstad (liksom Halland i stort) har inte lösts och med över 450 invandrare, inklusive anhöriginvandrare, på ingång menar Willhelmsson att något ”radikalt” behöver göras för att tillfredställa antivita politiker.
Exproprieringsrätten dök upp på den politiska himlen i samband med att den borgerliga regeringen i December 1992 givit Försvarsdepartementet i uppdrag att kalla samman en kommitté för att utreda påfrestningar på det civila samhället i fredstid i samband med eventuell massflykt av asyl och hjälpsökande. Betänkandet kokade ner i föredraget 1992:03 och 1993/94:94. Flertalet olika delbetänkanden utgavs som komplement till ett större huvudsbetänkande kallat Ett säkrare Sverige.
Det är från ett gammalt inlägg från den numer nedsläckta Demokratbloggen vars inlägg på gamla forumet Exilen som publicerade bland annat ett inlägg (kallat: Planerna för Sveriges undergång) från utredningens 8:e paragraf Rekvirering av fastigheter vid massflykt, som gör oss uppmärksammade på Exproprieringsrättens tillkomst. I den kan man läsa: § 19 Fastighet eller del av fastighet som tillhör annan än staten får genom rekvisition tas i anspråk med nyttjanderätt under begränsad tid för det ändamål som anges i § 20. Genom rekvisition får även särskild rätt till fastighet eller del av fastighet för samma tid upphävas eller begränsas, om rättigheten tillkommer annan än staten. Med särskild rätt, som nu sagts, avses nyttjanderätt och servitut och liknande rätt. Om sådan rätt rubbas genom rekvisition gäller bestämmelserna om rekvisition av fastighet i tillämpliga delar.
Rekvisition riktas mot fastighetens ägare eller innehavaren av fastigheten eller särskild rätt till denna. Bestämmelserna i denna lag om fastighet äger motsvarande tillämpning i fråga om byggnad på annans mark. § 20 Rekvisition får, när andra lösningar inte utan avsevärd olägenhet kan komma i fråga, ske för att tillgodose kommuns, polismyndighets eller Statens Invandrarverks ofrånkomliga behov av lämpligt belägna och utformade utrednings- och inkvarteringslokaler så att de uppgifter som enligt denna lag åvilar kommun eller myndighet kan fullgöras på ett riktigt sätt och att enlighet med intresset att bereda de skyddssökande ett så värdigt och mänskligt mottagande- och vistelse som möjligt.
Fastighet, del av fastighet eller särskild rätt till fastighet, som oundgängligen behövs för någons förvärvsverksamhet får inte utan absolut tvingande skäl tas i anspråk genom rekvisition. § 21 Ägareeller innehavare av egendom, som tas i anspråk enligt § 19, är skyldig att, i förekommande fall, mot särskild ersättning, godta att inredning eller utrustning som hör till egendomen flyttas eller ändras och att även i övrigt tåla de åtgärder i fråga om egendomen som befinns nödvändiga för att egendomen skall kunna användas för ändamål som sägs i § 20. När rekvisitionen upphör, skall egendomen på statens försorg eller på dess bekostnad så långt möjligt återställas i sitt tidigare skick.
I sammanhanget kan det vara värt att påminna sig om vad antivita brukar argumentera för när de rättfärdigar sin antivita politik. Det kan vanligen handla om den retoriska frågan vem/vad som är svenskt följt av konstaterandet att vi är ”alla invandrare”. Vi påminner återigen om att det intressanta är varken frågan, definitionen eller konstaterandet utan det faktumet att det i olika sammanhang används som en ursäkt för sin antivita politik. I den här artikeln har antivita Anders Willhelmsson själv definierat vad (eller vilka) som är svenskar.
Genom att inrikta sig på husägare och svenska bostadsinnehavare (och titulerar 450 personer som ”massflykt”) ursäktar han sin antivita politik med att påpeka det solidariska i att låta konfiskera svenskars hus och bostäder.
Källa & Länk: Samtidatankar
