Att svenska medborgare åker till Irak och Syrien för att ansluta till en islamistisk terrorsekt som Islamiska staten (IS) kan verka obegripligt, men är ett stort problem. Säpo känner till 130 personer som har anslutit till IS. 80 av dem har återvänt till Sverige. Mörkertalet tros vara stort.
Alla som har följt höstens nyhetsrapporteringen, eller IS-anhängare i sociala medier, har kunnat bevittna en ofattbar brutalitet. Med medeltida metoder mördas och förslavas kristna, yezidikurder och alla andra IS anser sig ha rätt att döda. Och i detta deltar övertygade islamister från svenska städer. De reser för att delta i ett så kallat heligt krig, somliga dör och en del återvänder.
Mona Sahlin har uttalat sig, som regeringens samordnare mot våldsbejakande extremism, om hur kommuner förhåller sig till problemet: “Jag kan i alla fall säga att det är väldigt många kommuner som lite naivt inte ser att de har de här grupperingarna och riskerna.” (Dagens Samhälle, nr 2 2015).
Det sista vi behöver är beslutsfattare som stoppar huvudet i sanden, eller föreslår fel åtgärder i en naiv tro om att IS-terrorister är ”ungdomar på glid”. Skolpersonal, fritidsledare, arbetsgivare, poliser och övriga som kan tänkas komma i kontakt med personer som dras till islamism måste veta vad som pågår och hur man bör agera.
Göteborg har sedan länge ringats in som en av de städer där rekryteringen är omfattande. Även Örebro, med området Vivalla, har uppmärksammats. Till SVT Tvärsnytt vittnar en anonym Örebroare om en ökad oro. Det finns muslimska familjer som känner sig övervakade av islamister, och kristna familjer som inte längre vågar julpynta. Behcet Barsom, kristdemokrat och initiativtagare till ett interreligiöst råd, berättar att det har förekommit hot mot personer som har kritiserat IS.
I fredags gick Örebros centerpartistiske kommunalråd Rasmus Persson ut och berättade att det förs diskussioner om hur kommunen ska arbeta för att ”de här pojkarna” som har kommit tillbaka inte åker igen, och att de ska få hjälp att bearbeta traumatiska upplevelser. (16/1, SVT Tvärsnytt). Ett förslag, som även Sahlin stödjer, har varit att de ska erbjudas jobb och terapi. I veckan kom det fram att Örebro kommun redan har delat ut praktikplatser.
Kommunalrådet vill förstås väl men ”de här pojkarna”, som han kallar dem, har åkt för att delta i vår tids mest brutala terrorsekt. Vad de, aktivt och frivilligt, har varit med om är förmodligen ingenting mot vad Islamiska statens offer har varit med om.
Den som ansluter sig till en terrorsekt som IS behöver inte signalen att det väntar en varm famn när man återvänder.
Terapi i all ära, men de som har medverkat till grova våldshandlingar, som att halshugga och våldta, behöver i första hand straffas och bevakas. Att se övertygade terrorister som ”pojkar” på glid är både magstarkt och farligt.
