I en förhållandevis frispråkig ledare i Göteborgs-Posten beskriver tidningens ledarskribent Malin Lernfelt utifrån egna erfarenheter hur massinvandring och välfärd konkret konkurrerar med varandra.

Denna ekonomiska konflikt är något som, sedan SD med sin uppmärksammade och tillspetsade valfilm 2010 förde upp frågan på agendan, ivrigt har förnekats av massinvandringens förespråkare. Oavsett hur många fler skattemiljarder som läggs på invandringen finns det enligt SD-motståndarna ändå lika mycket skattepengar kvar till välfärden.

Gärna försämrad välfärd till förmån för invandring – bara inte där jag bor, tycker Malin Lernfelt

Lernfelts text är bara ett i raden av konkreta exempel på att en offentlig budget inte är något ymnighetshorn och att det får direkta konsekvenser på den samhälleliga servicen när stora summor skattepengar transfereras till mottagande av ett ständigt ökande antal asylanter och deras anhöriga. Texten är också ett exempel på hur det blir annat ljud i skällan när den förda invandringspolitiken gör sig handgripligen påmind i vardagen i de tjattrande klassernas normalt så skyddade reservat.

I sak handlar Lernfelts ledare om hur politikerna aviserat att de ämnar lägga ned en kombinerad för- och lågstadieskola i det välbeställda och pittoreska område i södra Göteborg där Lernfelt bor. Redan innan har det gjorts besparingar och Lernfelt och hennes grannar har ondgjort sig över att sparbetinget medfört att barnen i förskolan och skolan inte får den omsorg och utbildning de har rätt till.

Besparingarna visar sig nu inte räcka till för att fylla de stora hålen i den kommunala budgeten, något som i sin tur beror på stora kostnader för att ta emot s.k ensamkommande flyktingbarn, i praktiken ofta vuxna män i 25-årsåldern från Afghanistan och Somalia men som av outgrundlig anledning anses så oförmögna att klara sig själva att de måste inhysas på boenden där det finns minst lika många personal som boende, dygnet runt.

Lernfelt skriver:

Situationen är ohållbar. Och de bakomliggande orsakerna framgår tydligt. Enligt rapporten handlar det bland annat om en stor tillströmning av ensamkommande flyktingbarn. Senaste året 42 unga skyddssökande. Relativt sett inte många. Men det faktum att varje flyktingbarn, utöver de 1 900 kronor per dygn staten bidrar med, kostar ytterligare ett par tusen (per dygn) som måste tas i från andra verksamheter, skapar en ytterligt olycklig situation då olika skyddsvärda grupper ställs mot varandra. Eftersom lagarna vilka omger skolan och äldreomsorgen inte är särskilt strikta, är det ofta dessa som förlorar striden om resurserna.

Lernfeldt vill eller vågar förstås inte antyda att problemet ligger i ett för stort asyl- och anhörigmottagande – det i särklass största i hela EU – utan skyfflar i stället det ekonomiska ansvaret vidare till staten. Lernfelt inser att den offentliga kommunala budgeten inte är något ymnighetshorn som ständigt är fullt hur mycket man öser ur det. Däremot tycks hon anse att statsbudgeten är det. Lernfeldt förmår inte tänka tanken till slut.

Den korttänktheten gäller även det faktum att det inte bara är i Lernfelts kommun som lokalpolitikerna brottas med den här underfinansieringen för ett allt större asylmottagande. Var varannan svensk kommun befinner sig i exakt samma situation. Det är i grunden samma svenska folk som fyller på den statliga skattkistan som fyller på de kommunala. Om ännu mer pengar i statsbudgeten ska föras över till områdena migration och integration måste annat stå tillbaka, precis som i Göteborg.

Detta vill Lernfelt inte låtsas om. Än mindre vill hon precisera på vilka områden svenskarna ska stå tillbaka till förmån för fortsatt och ökad massinvandring. I stället avslutar Lernfelt sin jeremiad i eget intresse med en brasklapp om öppna hjärtan och öppna gränser och förmaningar om risk för främlingsfientlighet. Klämma åt nån asylbaron som skor sig på invandringen kan man dock gott göra, anser Lernfelt indignerat.

Kontentan är att massinvandringen gärna får skapa kaos på andra håll i landet – så som den sedan länge gör i flertalet stadsdelar i Lernfelts eget Göteborg, exempelvis Bergsjön, där det nu slås rekord i gängskjutningar och den grova organiserade gängkriminaliteten skenar bortom polisens kontroll. På Lernfelts bakgård ska det däremot vara rent. Det får staten allt ta och se till. Har man betalt dyrt för att köpa sig fri från de negativa effekterna av det mångkulturalistiska massinvandringsexperimentets sociala ingenjörskonst ska man inte behöva stå ut med sånt här.

Källa & Länk:  Avpixlat

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Är Europas folk på väg att revoltera mot EU-kolossen?   EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen hotade med hårda åtgärder mot Italien långt innan valdagen, baserat på opinionsundersökningar vars prognoser inte föll henne i smaken. Bry...

Majoriteten av britterna vill att Liz Truss avgår – omröstning Över en tredjedel av de tillfrågade moderaterna vill också att statsministern slutar.         Mer än hälften av britterna vill att premiärminister Liz Truss avgår, visa...

  Attacken riktade sig mot bilar som försökte ta sig in i en ryskkontrollerad del av Zaporozhyeregionen, enligt den lokala administrationen.   Minst 24 människor dödades och 36 skadades när ukrainska styrkor slog till mot en flyktingkonvoj på f...

Konflikten eskalerar nu på bägge sidor. Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov varnar för ett tredje världskrig.           Det är ”helt legitimt” för Ukraina att identifiera mål i Ryssland att attackera. Det säger Storbr...

Ryssland hotar att använda kärnvapen mot Sverige och Finland om de går med i NATO.   Ryssland varnar för att Finland och Sverige går med i Nato det skulle innebära nya utplaceringar av kärnvapen till Östersjöområdet.   Varningen kom i ett ...