Texten nedan är en artikel från Hallandsposten 19.4.2014 Tyvärr kan man inte läsa den där utan prenumeration.

Det är orättvist att sätta nyanlända flyktingar i hyresområden där förhållandena redan är ansträngda med utanförskap och arbetslöshet. Det anser en tjänsteman som vill att kommunen tvångsinlöser småhus och bostadsrätter för flyktingarnas behov. 

Det är i ett färskt ett brev adresserat till kommunstyrelsen som socialsekreterare Anders Wilhelmsson, på utbildnings- och arbetsmarknadsenhetens avdelning för ekonomiskt bistånd, skriver att Halmstads kommun bör expropriera bostäder på småhus- och bostadsmarknaden för att försörja flyktingmottagandet med bostäder. Syftet är att rättvisare fördela användandet och utnyttjandet av bostäder som annars mest drabbar hyresrätter.

–Jag har tänkt länge på hur fel det är att ständigt sätta de här människorna i miljonprogramsområden med hög arbetslöshet och utanförskap samtidigt som folk i innerstaden och i många villaområden lever helt segregerat i en värld av vit arbetande medelklass, säger Anders Wilhelmsson.

Genom att kommunen införskaffar, genom expropriering men helst på frivillig väg genom inköp eller avtal med bostadsrättföreningar eller småhusägare, andra typer av bostäder i fler områden skulle integrationen bli både bättre och mer solidarisk.

–I stället för att hamna i samma områden skulle de som kommer hit direkt komma in i nya miljöer och barnen spridas i olika skolor. De kan knyta nya kontakter och kommer in i ett annat socialt sammanhang med svenskar. I dag är det de som redan är svaga i utsatta områden som solidariskt får ställa upp för dem som kommer, menar Wilhelmsson.

Det svenska samhället ser annorlunda ut i dag och är mer mångkulturellt och blandat än tidigare, vilket dock inte syns i många av bostadsområdena i Halmstad. När kommunen nu ska ta emot 450 nya flyktingar och asylsökande plus anhöriga till flyktingar som har kommit eller kommer så måste fler ställa upp och göra mottagandet möjligt.

–Det här är ett förslag, men också ett rop om att nu måste politikerna tänka i nya breda banor om vi ska lösa det här. Vi har en tankecensur där vi utgår ifrån att det där går ju inte, men visst går det om vi försöker.

Att expropriera, det vill säga att tvångsinlösa egendom för kommunens räkning, kan låta extremt och Anders Wilhelmsson är medveten om det.

–Frivilligt är bäst, men det behövs något radikalt. Det står i regeringsformen att expropriation får ske om det är angeläget för allmänhetens bästa och jag anser att bostäder och integration åt de här människorna är viktigare än att ta mark för att bygga en väg.

Förhoppningen är att väcka en tanke.

–Att det går så långt att de tar mig på orden och exproprierar hus tror jag inte är realistiskt. Men kanske öppnar de ögonen och hittar nya ställen på bostadsmarknaden. Dystopin är att allting fortsätter precis som vanligt.”

Källa & Länk:   http://gruvmor.wordpress.com/

Nya problem rullas upp inom Röda Korset.

Ordföranden i kretsen Uddevalla polisanmäls nu för sina val att placera pengar i externa bolag, i så kallade lån. Pengarna har nämligen Röda Korset inte sett röken av sedan dess.

Dålig investering. Den lokala Röda Korset-ordföranden i Uddevalla satsade 1,5 miljoner i riskbolag.

Ett av dem har gått i konkurs.                               Foto: Cia Karlsson. Fotograf: Cia Karlsson

 Åh nej, inte nu igen, säger Berit Persson, 70 år och engagerad i Dragsmarks Röda Korset-krets.

Hon har precis fått höra att Roger Pettersson, ordförande för Uddevallas Röda Korset-krets, enligt egen utsago, har placerat föreningens pengar i högriskbolag. De 1,5 miljoner kronorna verkar nu vara försvunna och ordföranden är polisanmäld av Röda Korset centralt.

Berit Persson och många andra Röda Korset-veteraner runt om i regionen har fortfarande skandalen i färskt minne då Johan af Donner svindlade organisationen på enorma belopp.

Sedan det som hände i Stockolm har det varit svårt att få nya medlemmar, berättar hon.

– Här ute i Dragsmark är vi fem, sex damer som håller ihop det. Vi bakar och grejar och har loppis och julmarknad och vi får vara glada om vi får in några tusenlappar.

Dragsmark är en liten avdelning bland många i Sverige. Nytt blod är svårt att få in.

Så var det även för Uddevallas krets. Tills Roger Pettersson kom under 2011. En 27-åring som kom med hopp om nya idéer och ny energi. Han valdes till ny ordförande för en av de rikaste kretsarna i landet. Uddevalla hade då omkring 200 medlemmar och närmare 11 miljoner på banken, med betydande avkastning varje år.

Men det gick inte lång tid innan den nya stilen krockade med den gamla. Den unge ordföranden följde inte de traditionella mönstren, stadgar tolkades olika och en del av de 80-åriga eldsjälarna med många år i föreningen kände sig inte längre välkomna.

Under 2012 briserade situationen i ett öppet bråk mellan den gamla ordföranden och den nya.

– Allt som hänt det senaste året känns väldigt olustigt. Allt skar sig väldigt snabbt och i dag känner jag mig över huvud taget inte välkommen, sa den förre ordföranden då.

– Att gamla medlemmar inte känner sig välkomna är beklagligt. Jag vet med mig att jag tog ett förhastat beslut om en reklamsatsning. Men det har jag tagit ansvar för, sa Roger Pettersson då.

Trots den goda ekonomin stod alltså verksamheten lamslagen av de interna konflikterna. Röda Korsets regionala avdelning fick kopplas in för att man överhuvud taget skulle få till en årsstämma i februari 2012.

– Det saknades uppgifter som behövdes för att kunna fortsätta. Vi kommer nu att reda ut hur ekonomin ser ut, förklarade Ann Blomquist Ölander, vice ordförande i Röda Korsets regionråd i Västra Götaland.

På andra försöket hölls årsstämman. Endast ett tiotal personer dök upp. Roger Persson blev omvald till ordförande och styrelsen beviljades ansvarsfrihet.

– Vi ska försöka skapa ett förtroende i samhället igen. Jag hoppas att allt är genomgånget så att vi kan börja om och få igång en ny verksamhet, sa den omvalde Roger Pettersson.

Sedan dess har det varit ganska tyst kring Uddevallakretsen. Tills nu.

När nyheten om de försvunna pengarna når Ann Blomquist Ölander under skärtorsdagen har hon hunnit bli ordförande i Röda Korsets regionråd i Västra Götaland.

– Detta känns så tråkigt. Röda Korset har en bra balans i dag igen efter allt som hänt och de problem som varit. Jag har inte fått några signaler från Uddevalla sedan 2012 annat än att allt är som det ska, säger hon.

Men frågan som Röda Korset centralt nu ställer sig är om allt verkligen är som det ska.

– Antingen är det här ett brott eller en riktigt dålig investering. Vi har nu polisanmält ärendet till Ekobrottsmyndigheten och överlåter till polisen att utreda om det har begåtts något brott. Ordförande har fråntagits firmateckningsrätten, säger Tord Pettersson, ansvarig för förtroendemannadialogen i Svenska Röda Korset.

Det han talar om är 1 560 300 kronor som hamnat hos externa bolag och inte kommit tillbaka. I ett pressmeddelande skriver Röda Korset att ordföranden i Uddevalla har beviljat lån på denna summa under 2013 med motiveringen att detta skulle ge god ränta.

Men när Bohusläningen ringer upp Roger Persson själv så medger han att det även kan ses som en investering eller placering. Han tycker själv att det kan vara svårt att skilja på detta och på ett lån.

– Jag kan bara vara ärlig just nu. Med facit i hand nu så är det ju en blandning av båda två.

Han berättar sedan om bolagen som fått dela på pengarna.

– Det är två privata bolag. Det ena är ett investmentbolag och ett annat bolag jobbar med reklamfinansierade produkter. Syftet var att ge bättre avkastning än så som pengarna var placerade innan, på vanliga bankkonton. Ja, du vet ju själv vad bankkonton ger, säger han.

Efter lång tvekan säger han två namn på bolag som han menar är bolagen han lämnat pengarna till.

– Det ena är ett LTD-bolag, då registrerat i England. Det bolaget är kursat i dag. Men där har jag en mer personlig relation med den kontaktpersonen så jag vet ju om att det fortfarande jobbas på det fast i ett annat bolag. Det är en av anledningarna till att jag en gång ingick i detta, att jag har haft kontakt med personen innan. De fick två tredjedelar av pengarna.

Så det finns en chans att få tillbaka dessa pengar via det nya bolaget menar du?

– Ja precis, precis.

Vad heter det nya bolaget då?

– Jag har tyvärr inget namn på det.

Vad personen som han haft kontakt med heter vill han inte gå in på.

– Jag vill inte gå in på det, så de råkar illa ut. Jag vill meddela dem vad som hänt först.

Det andra bolaget är svenskt, enligt Roger Pettersson.

– De hade en affärsidé som jag tror på. Eller jag ska kanske säga trodde på, nu då eftersom allt är vänts upp och ner. Detta jobbar vi på nu, där har avtalet egentligen löpt ut. De fick en tredjedel av pengarna.

Han säger att det är lätt att vara efterklok.

– Jag visste inte att Röda Korset har en policy som säger att pengar ska placeras på lågrisk. I policyn står det även att det ska vara publika bolag, bolag som finns på börsen.

- Gjort är gjort, jag får stå för vad som hänt, jag har inte längre förtroendet och kommer att säga upp mitt ordförandeskap.

Enligt Röda Korset centralt finns det nu misstankar om bristande förvaltning och oansvarigt agerande. Roger Pettersson har, enligt svenska Röda Korset, beviljat två lån och har därigenom brustit i sitt uppdrag att förvalta föreningens pengar på ett ansvarsfullt sätt.

– Vi har agerat snabbt på beskedet från revisorn och vi ser mycket allvarligt på det som har skett. Det står tydligt i våra riktlinjer att alla inom Röda Korset ska ta ansvar för att alla resurser, personella, ekonomiska och materiella, används effektivt och till de ändamål de är avsedda för, säger Tord Pettersson.

Tord Petterson säger att lånen anses riskfyllda och bryter mot organisationens förvaltningspolicy. Pengarna skulle dessutom ha betalts tillbaka i början av 2014 men dessa har Röda Korset ännu inte sett röken av.

Källa & Länk:    http://bohuslaningen.se/

   Granskning Sveriges lyssnare fick inte tillåtelse att fråga Stefan Löfven om hur han

ser på samarbetet med antidemokratiska vänsterextremister.

INRIKES. I december tågade Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven sida vid sida med våldsbejakande vänsterextrema grupper under en demonstration i Kärrtorp, och partiet har idag flera mer eller mindre öppna kopplingar till våldsvänstern. Men socialdemokratiska företrädare vägrar beskriva samarbetet i mer detalj.

Den alternativa nätradion Granskning Sverige går i sitt senaste avsnitt igenom den svenska socialdemokratins samröre med kommunister, från stödet för FNL och Pol Pot under 1960- och 1970-talet till dagens öppna samarbete med den vänsterextrema organisationen Expo.

I programmet intervjuas bland annat en facklig företrädare som beskriver hur Socialdemokraternas PR-maskineri tagit hjälp av radikala vänsteraktivister för att orkestrera falska "folkliga protester" mot SD-ledaren Jimmie Åkesson under hans aktuella Sverigeturné.

Efter den så kallade nazistattacken i Kärrtorp i december deltog S-ledaren Stefan Löfven i en demonstration "mot politiskt våld". Demonstrationen hade anordnats av antidemokratiska terrorgrupper som AFA och Revolutionära Fronten, vars enda syfte är att utöva systematiskt våld mot sina politiska motståndare.

Men när en av Granskning Sveriges lyssnare försöker få tag på Löfven för att fråga honom hur han ser på Revolutionära Fronten och andra terrorgrupper så blir det stopp direkt.

– Du kommer att säga att den här demonstrationen i Kärrtorp skedde i samarbete med extremvänstern och så där. Jag tror vi avböjer från att vara med, säger Löfvens pressekreterare Erik Nises, som därefter avslutar samtalet.

Lyssna på hela veckans avsnitt av Granskning Sverige nedan:

http://youtu.be/wm_CBl3dL-U

Källa & Länk:  FriaTider

Tusentals svenskar skänker pengar till Rädda Barnen varje år. De hoppas bidra till en bättre tillvaro för utsatta barn runtom i världen. ”Jag ger inga pengar till Rädda Barnen längre. Om någon frågar mig avråder jag”, säger Elisabet Brunnberg Johnsson som var organisationens chef i Mellanöstern fram till 2007.

                                                                                             Foto:   Bertil Ericson

Jemen är ett land längst ner på den arabiska halvön. När Elisabet Brunnberg Johnsson som nybliven chef för Rädda Barnens Mellanösternkontor anlände till huvudstaden Sana år 2002 fann hon en verksamhet som gett sig själv fria tyglar.

– Jag fick en chock. Man hade två kontor med jättemånga anställda. Man hade en massa Toyota landcruisers och laptops, alla hade mobiltelefoner hemma som de kunde göra som de ville med. Pengar betalades direkt ur ett kassaskåp. Det fanns sexuella trakasserier. Där fanns allt.

Brunnberg Johnsson hittade ett brev från en student, som hade kommit från Sverige och jobbat där en sommar och undrat varför man inte lade ner alltihop. Andra hade tio år tidigare påtalat korruptionen.

– Ingen hade vågat röra vid det här. Jag sa upp kontoren och flera av bilarna såldes. Jag har aldrig varit på ett så tyst personalmöte. Det blev mordhot, så klart. De hade inte varit med om något sådant, dessutom var det en kvinna som talade. Vi skaffade ett mindre kontor och försökte reda i det här oerhörda, där man också betalade ut pengar som hamnade hos fruar till män i parlamentet. Vi bara skrattade till slut. Det var så hemskt.

Här saknades all kontroll. En gång i tiden, för flera decennier sedan, hade Rädda Barnen byggt ett sjukhus, men nu var det svårare att säga om något positivt åstadkoms för pengarna. Bland pappren hittades även guldkantade avtal.

– Någon som hade haft hand om ekonomin, och som knappt kunde räkna, fick en miljon svenska kronor i avgångsvederlag. I Jemen, där man tjänar några hundra i månaden. Han var väldigt bekymrad över att han nu inte skulle kunna behålla sina barn på Yale-universitetet i USA. Det är en jätteskandal och så sitter man där själv och blir tystad och trakasserad.

Missförhållandena i Jemen bekräftas av Sten Arvidsson, chefsekonom för Rädda Barnens internationella program, som i en rapport beskrivit hur lättvindigt pengar hanterades och hur redovisningen missköttes: ”Sannolikt med avsikt att dölja höga administrativa kostnader, har kontorshyra, vissa lönekostnader m m bokförts på olika insatser, i motsats till instruktioner från kansliet.”

ALDRIG MER EN ENDASTE KRONA TILL RÄDDA BARNEN!

Tusentals svenskar skänker pengar till Rädda Barnen. De hoppas att det ska bidra till en bättre tillvaro för fattiga, utsatta barn. Frågan är alltid: hur mycket når fram? En annan lika aktuell fråga är: varför märks Rädda Barnen så lite i debatten om barns rättigheter i Sverige?

Avståndet mellan de 88 000 betalande medlemmarna och ledningen för organisationen, som deltar i en process för att jämka samman all utlandsverksamhet under en hatt, har blivit uppenbar. Det är lätt att grundvärderingar – och barn – försvinner någonstans på vägen; att den enskilde reduceras till någon som skakar bössa åt ett namnlöst kontor med ekonomiska kontrollanter som bor på andra sidan oceanen.

I grund och botten har svenska Rädda Barnen stor insamlingsgoodwill och 234 lokalföreningar på traditionellt folkrörelsemanér. Med det är en tunn tråd – allt tunnare, menar många gräsrötter – som får rörelsen att hänga ihop med internationella Rädda Barnen, Save the Children Alliance, som likt ett globaliserat storföretag håller på att centralisera sina beslut för att smälta samman de olika medlemsorganisationernas verksamheter ute på fältet.

Omställningen är stor och snabb och den accelererar. Svenska Rädda Barnen kommer att stänga många av sina egna lokalkontor i Afrika, Asien och Latinamerika och de mest inflytelserika medlemmarna i Save the Children Alliance, USA och Storbritannien, tar ett fastare grepp om det dagliga arbetet. Mycket få Rädda Barnen-kontor kommer framöver att ha en svensk chef.

Här uppstår både trovärdighets- och säker­hetsproblem när svensk biståndspersonal hamnar under exempelvis amerikansk ledning i länder där USA uppfattas negativt. Den svenska organisationen har dessutom haft en starkare betoning än övriga länder av barns rättigheter, men den så kallade harmoniseringen genomförs i effektiviseringens namn och för att alla ska säga ungefär samma sak. I London i november hålls ett möte för att ytterligare stärka ”den gemensamma identiteten”.

Kort uttryckt är det okontroversiellt att bygga skolor åt fattiga barn. Det är däremot utmanande att ge sig på de strukturer som förtrycker barn.

Åtskilliga av motionerna till Rädda Barnens senaste riksmöte (2008) andades misstro mot ledningen. Generalsekreterarens lön ifrågasattes. Avståndet mellan styrelse och lokalföreningar kommenterades. ”Förr var vi med och och verkligen kände att vi hjälpte de mest utsatta barnen i världen. Vi var en fantastisk medlemsrörelse. Varför känns det inte på samma sätt längre?” skrev en medlem.

Andra motionärer undrade varför beställda forskarrapporter hade stoppats. Och hur mycket försvinner egentligen i administrativa kostnader?

Drygt 12 procent står det i Rädda Barnens årsredovisning. Personer med inblick i den internationella verksamheten menar att det inte går att komma under 40 procent i vissa länder. Häromåret orsakade flytten av ett regionkontor i Afrika sådana administrativa utgifter att budgeten överskreds med 427 procent. Sidas senaste systemrevision av Rädda Barnen kommer fram till ett snitt på 17 procent, med en brasklapp: ”Emellertid bör det noteras att det inte finns någon generell definition av begreppet administrativa kostnader.”

Rädda Barnen har länge varit en viktig opinionsbildare. Håller den kritiska blicken nu på att grumlas och rösten att förstummas? På basplanet märks förvåning över att Rädda Barnen inte driver på i viktiga frågor om barns villkor i Sverige.

Man har verksamhet för dem som utsätts för övergrepp, men arbetar inte för att förhindra att de blir utsatta. I det vakuum som uppstått har Bris och nya grupper som arbetar mot hederskulturen fångat upp tidens akuta frågor.

Medlemmen Peter Nordlund motionerade i fjol om att Rädda Barnen ska engagera sig mot omskärelse av pojkar.

– Jag häpnar över hur man bara låter pojkarna drabbas och motiverar det med att annars kan man inte göra något för tjejerna. Rädda Barnen är undflyende, det är rent katastrofalt, säger Peter Nordlund.

En annan motionär i samma ärende fick redan 2003 det här svaret av styrelsen:

”Ett arbete i enlighet med motionärens förslag skulle högst sannolikt få negativa konsekvenser på flera nivåer ...: 1) Internationellt i våra programländer, där denna fråga på många håll betraktas som mycket märklig. 2) Nationellt i Sverige kan en sådan linje försvåra arbetet mot kvinnlig könsstympning ... 3) Lokalt i Sverige, där flera lokalföreningar arbetar i nära samarbete med etniska grupper där ett sådant ställningstagande skulle riskera att uppfattas som kränkande, och försvåra arbetet.”

Alltså håller man tyst. Konsekvensen blir att man tvärtom ger sitt stöd åt just dem som vill att barn ska behandlas efter skilda måttstockar.

Maria Hagberg, socialarbetare och initiativtagare till Nätverket mot hedersrelaterat våld:

– Jag är medlem i Rädda Barnen, men de vågar inte lyfta frågan kring heder. Vi ska acceptera olika religioner, men inte att de utövar förtryck.

Enligt henne har frivilligorganisationerna blivit alldeles för institutionaliserade.

– Där finns eldsjälar, men också de som bara är politiskt korrekta och går den vägen och får inflytande. Man blir anställd för att vara engagerad i stället för att ta anställning för att man är engagerad.

Det är en speciell tillvaro där ute, ibland som i en bubbla med hög luft mitt i tyngande fattigdom och konflikt. Biståndsvärlden har sitt eget cirkulationssystem, man rör sig mellan de olika organisationerna, driver projekt och minglar.

En tidigare Rädda Barnen-medarbetare beskriver Palestinaarbetet som ett cocktailparty. Ett exempel på den extravaganta kulturen är att en anställd i Östafrika ansökte – dock utan framgång – om att få sin transport av hästar mellan Etiopien och Kenya betald av arbetsgivaren. Dyra skolavgifter, väldigt skiftande och inte transparenta, bekostas av Rädda Barnen. Cheferna på utlandskontoren har haft olika löner, några dubbelt så höga som andra.

Hösten 2008 publicerade Sida en omfattande genomgång av Rädda Barnens arbete i utlandet, en så kallad systemrevision. Enligt den finns brister nästan över allt; från bokföring och redovisning till riskanalys till insikt om hur den svenska organisationen kommer att förändras av sin anpassning till Save the Children Alliance.

Man har helt enkelt ingen plan för hur det ska se ut om några år. Här finns dessutom passager som kan göra barnen mörkrädda om man läser högt: ”Valet av partnerorganisationer kan ifrågasättas. Vi finner det tämligen märkligt att svenska Rädda Barnen i Kenya ger ekonomiskt stöd åt polisen och vice-presidentens kontor.”

En central slutsats i systemrevisionen är att aktiviteter rapporteras, men att det saknas metoder för att mäta om de faktiskt påverkar och ger resultat.

– Under min tid hos Rädda Barnen i Mellanöstern förlorade jag mycket av min tro på bistånd, säger Elisabet Brunnberg Johnsson, som också har suttit i organisationens styrelse. Jag ger inga pengar till Rädda Barnen längre. Om någon frågar mig avråder jag.

Enligt andra personer med mycket god insyn i Rädda Barnens verksamhet finns flera frågetecken kring hur de nästan 700 miljoner som årligen kommer in från bidragsgivarna förvaltas. När en inhyrd byggare i Darfur plötsligt försvinner med fordon, material och förskottsbetalning låtsas man i bokföringen som om det regnar och till och med som om den planerade skolan faktiskt har blivit byggd. Vid ett annat tillfälle förlorade organisationen tiotals miljoner kronor för att kanslianställda inte följt styrelsens beslut om hur kapitalet skulle förvaltas.

För Rädda Barnen handlar det nu om vad det fortfarande goda ryktet ska användas till. Problemet är inte pengarna utan människors inställning, sa redan Eglantyne Jebb, som grundade Save the Children i England 1919.

Källa & Länk:   GP.se

Det är till att vinkla sanningen där skyldiga blir till "OFFER"... Aftonbladet.
Varför inte skriva HELA sanningen för omväxlings skull Aftonbladet, vilka attackerades av vilka EGENTLIGEN?!

25-åringen attackerades av nazister enligt slaskmedia, Svenskarnas Parti är ett Nationalistiskt parti oavsett vad slaskmedia skriver. (vilket är mera sannings enligt) Attacken ägde rum efter en demonstration extremvänstern hade i Malmö den 8 mars.

Detta resulterade då med en samman drabbning mellan dessa vänsterextrema och några Nationalister, och som slutade med att en från extremvänstern knivskars svårt då dessa Nationalister försvarade sig mot deras angrepp.

Media gör nu skyldiga till oskyldiga för attacken mot Nationalisterna de har dessutom fått ett massivt stöd från många olika håll. Grupper har bildats på sociala medier och runt om i landet har organisationer och idrottsklubbar postat bilder och publicerat texter för att visa sitt engagemang våldsvänsterns agerande.

Vad är det som händer i vårt samhälle, ska så kallade journalister få vrida på sanningen hur som helst utan att behöva stå till svars?  Men som sagt sanningen segrar alltid till sist kom ihåg detta slaskmedia!

Källa & Länk:  Aftonbladet

När man är uppenbart stolt över att ha värvat en somalisk kvinna till Sverigedemokraterna blir det smärtsamt tydligt hur man övergett svenskarna.

Om du är medlem så syns här en spelare så att du kan lyssna på artikeln. Glöm inte att logga in. Inte medlem än? Bli det nu!

Tidigt imorse twittrade Jörgen Fogelklou om Sverigedemokraterna Göteborgs senaste värvning. Tillsammans med hashtaggen #nollrasism skrev han glatt om hur deras senaste medlem är en ”kvinna med ursprung från Somalia. Detta får mig direkt att tänka på två saker:

1. Sverigedemokraterna har helt omfamnat kulturmarxismen

När Fogelklou tycker det är värt en tweet att berätta om hur man värvat en somalisk kvinna visar det på att han tycker det slår högre än om de värvat en vit man. Anledningen till detta är att han köpt kulturmarxismens världsbild där svarta står i underläge mot vita och kvinnor i underläge mot män, och att det finns en konflikt däremellan. Genom att Sverigedemokraterna nu träffat den kulturmarxistiska jackpoten — nära på iallafall, bäst hade så klart varit om hon också var lesbisk — fylls Fogelklou med stolthet och måste berätta om det för hela världen.

Att han dessutom väljer att signera tweeten med #nollrasism, en kampanj från TV4 som syftar till att fylla svenskarna med skam över sitt ursprung och hylla allt ickesvenskt, spär på bilden av en person som desperat vill omfamnas av det svenskfientliga etablissemanget hans parti tidigare påstod sig vara utmanare till.

2. Sverigedemokraterna företräder inte svenskarna

När Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010 gjorde man det på mandat från ett svenskt folk som tröttnat på mångkulturen. Man ville ha in röster i riksdagen som företrädde svenskarna. Istället fick man in karriärskåta småborgare som skulle sälja ut svenska folket för mindre än 30 silverpenningar.

Sverigedemokraterna skulle vara svenskarnas röst i en tid då andra folkgrupper kräver mer och mer makt i Sverige, men istället vände man svenskarna ryggen och backade på punkt efter punkt — senast när man inte längre anser att läkare ska behöva kontakta polisen om illegala invandrare kommer till dem.

Det är klart och tydligt att det inte finns något hopp för Sverigedemokraterna som en röst för svenskarna. Man har urvattnats så väl politiskt som moraliskt, och varje sund media, organisation och individ bör vara tydliga i sitt fördömande av det parti som lurat hundratusentals svenskar.

Ett sätt att visa vad man tycker om deras beteende är att vägra rösta på dem i höstens val, och istället lägga sin röst på Svenskarnas parti. Det är nämligen ett parti som uttalat vill vara en röst för de etniska svenskarna, och företräda svenskarnas intressen i alla lägen.

Fotnot: De somaliska flickorna på bilden har inget med artikeln att göra.

Källa & Länk:   Motgift.nu

Jag har sett dom två första avsnitten av Trolljägarna. Folk som skriver elaka saker på nätet spåras upp och konfronteras av EXPO-medarbetaren Robert Aschberg. Ganska tråkigt faktiskt. Simpla, korkade uttalanden utgör ”brottet”.

Robban kallar sina offer för ”fega råttor”. Hur modig är han själv? En priviligierad, politiskt korrekt mångmiljonär, som backas upp av media och hela etablissemanget. Låter som en ”feg råtta”. Invandringskritiker riskerar däremot jobb, hot och överfall om dom går ut med eget namn. Något invandringsförespråkarna inte behöver oroa sig för.

Aschberg är en uttalad SD-hatare och ansvarig utgivare för EXPO. Nu har TV3 gett honom chansen att jaga sina politiska motståndare. 

Programmets ide´ tycks vara att tysta anonyma invandringskritiker så här inför valet. Man jagar invandringskritiker och för syns skull även opolitiska. Ingen skall känna sig säker! Naturligtvis lyckas dom inte!

För att citera twittraren @gargameln : Mördare,Våldtäktsmän ska pixlas och skyddas. Folk som skriver anonymt på nätet ska hängas ut i tv program. Logik ?

I första programmet konfronteras två invandringskritiker och en opolitisk person. Två SD-hatande journalistkolleger var ”offer”. Den ena journalisten är den inkvoteterade hycklaren Kawa Zolfagari som skriver att ”man skall  skjuta alla rasister”. Är det konstigt att ett sånt svin hotas? Att han får smaka på sin egen medicin? Antingen gör Aschberg ingen research, eller så accepterar han vänsterhatet! Skillnaden är bara att äcklet Zolfagary skriver i eget namn, för han riskerar inte jobbet och backas upp av hela PK-etablissemanget.

Zolfagary har även önskat livet ur journalisten Per Gudmundson som granskat militanta islamister. Du får fan skärpa dig Aschberg! Du suger för helvete!

Alla som är kritiska till Sveriges extreminvandring av muslimer klassas som ”rasister” av denna dummerJöns. Varför vill han ha hit muslimerna han flydde ifrån??? Åsna!

Inga vänstertroll har hittills konfronterats, trots att dom är kända för sina dödshot etc på t ex Twitter. Men f d (?) kommunisten Aschberg är knappast intresserad av att hänga ut kompisarna på yttersta vänsterkanten!

Det politiska budskapet så här långt är att den som ger sig på feminister och invandringsförespråkare riskerar att hängas ut. När t o m en sansad man som Jan Milld spekulerar i om han blir konfronterad, så inser man att budskapet nått fram. Men vänstertroll kan ta det lugnt. En av Sveriges värsta näthatare är Aftonbladets Åsa Linderborg, som Aschberg lär förvandla till ett självömkande offer. Det framgår av reklamen. Att sprida hat i eget namn är OK, men inte att göra det anonymt.

I andra  avsnittet ömmas det för bloggaren @Sinoes alias Fanny Åström. Hennes blogg heter ”kom i kontakt med ditt inre hat, den orakade rabiata rabiesfeministen”. En medvetet provokativ titel. Hon är alltså ute efter att provocera och lyckas i sitt uppsåt. Men då var det inte så kul längre!

Jag måste säga att jag tar avstånd från alla vidriga och dödsönskande kommentarer! Varför inte uttrycka sig som ”Jag rekommenderar Gestapo å det varmaste”?

Själv bryr jag mig inte i henne, egentligen. Tar bara upp henne för hon var med i programmet. Hon verkar vara ett  måttligt begåvat ”mentalcase”, förmodligen med ett mörkt förflutet. Har svårt att bli upphetsad av såna.

Men intressant är att hon förutom manshatare  är våldsförespråkare och motståndare till parlamentarism.

manshatet: http://t.co/ADjV2rOL7r

Ogillar parlamentarism: ”Jag vänder mig emot parlamentarism som samhällsystem” : http://t.co/zB97hVBe9F

politiskt våld: http://t.co/7bPm7G19dC

Vilket är värst? Att hata män, ta avstånd från parlamentarismen och förespråka våld mot politiska motståndare eller att djupt kränka den som gör så? Hon är farligare än ”trollen”. Att med vårdat språk förespråka antidemokrati, politiskt våld och manshat är mycket farligare än verbala personangrepp!

Hon får räkna med att folk blir skitförbannade, vilket även tycks vara målsättningen. Däremot tycker jag kritikerna borde uttrycka sig sakligt! Men alla har inte språket. Då är det lätt att uttrycka sig vidrigt. Andra är bara jävligt elaka! Men det framgår inte om de vidriga kommentarerna var enstaka undantag (och resten sakliga) . Man får väl anta att kommentarerna inte var undantag.  Annars är det skrämmande!

Ett flertal av ”offren” är själva näthatare. Vi måste alltså granska vilka det är som hatas! Är dom själv hatare så kan dom få det! Vem fan bryr sig?

Det framgår heller inte i vilket sammanhang kommentarerna fällts, om det t ex var en reaktion på ett vidrigt inlägg eller en reaktion på en vidrig kommentar. Det får vi inte veta.

Jag har själv uttryckt mig illa mot folk, särskilt på twitter. Då har jag kallat folk för ”idiot” och svurit, blandat med saklig kritik. Skäms nästan alltid efteråt! Men jag har blivit mycket bättre. Ofta har jag bett om ursäkt. Ber inte om ursäkt till såna som inte intresserar sig för en saklig debatt, utan är fastlåsta i sin agenda.

Till saken hör att jag fått flera indirekta mordhot från islamister här på bloggen. Men de är förstås sällsynta undantag. Något för Robban att hugga tag i? Om viljan fanns.

Intressant är att invandringsförespråkare och fulmedia fruktar saklig kritik mer än allt annat! Det gör dom svarslösa. Osakliga angrepp ”bekräftar” att dom har rätt. Jag blockas systematiskt från alla tidningar och vänsterbloggar. Sen har vi invandringsförespråkare på twitter: dom är livrädda för saklig kritik! Otaliga har blockat mig, efter helt sakliga kommentarer. Jag bryr mig inte. Brydde jag mig, skulle jag ägna mig åt självcensur. Vi kan bara framhärda med vår kritik. Dom som blockar, dom blockar, gömmer sig som fega råttor och ”debatterar” med likasinnade. En sorglig tillvaro.

Våra motståndare  är inte intresserade av saklig kritik, med få undantag!

En gång sågade jag (sakligt) en person, så han deklarerade att han tänkte stänga sin blogg. Då skyndade jag mig att be om ursäkt och berömma, vilket uppskattades och bloggen överlevde. Jag vill inte knäcka någon. Det ÄR omoraliskt att utnyttja anonymiteten till att få ett överläge. Jag försöker alltid följa min höga :) moraliska kompass.

Jag försöker följa principen att uttrycka mig på ett sätt jag kan stå för IRL. Lyckas dock inte alltid. För att kunna skriva vettigt måste jag vara i balans med mig själv, det är jag inte om jag ägnar mig åt kränkningar.

 Det Fina Hatet

Källa & Länk:  klartexten.wordpress.com

EKONOMI. USA:s statsskuld har ökat dramatiskt under Obamas presidentperiod samtidigt som allt fler amerikaner lever på matkuponger.

En studie från Harvards universitet i USA visar att USA:s statsskuld utslaget per sysselsatt person nu är uppe i drygt 106.000 dollar, nästan 690.000 kronor. Om statsskulden återbetalades på en gång skulle varje invånare i USA, inklusive barn, pensionärer och arbetslösa, behöva plocka fram 52.000 dollar eller nästan 340.000 kronor.

Under Barack Hussein Obamas tid i Vita huset har statsskulden ökat med 58 procent, från 10.600 miljarder dollar (cirka 69.000 miljarder kronor) till 16.700 miljarder dollar (cirka 109.000 miljarder kronor).

Under samma tid har utdelningen av matkuponger ökat med 77 procent och kostnaden fördubblats till cirka 470 miljarder kronor, skriverWashington Examiner.

President Obama måsta vara den sämsta presidenten genom tiderna i USA?

Källa & Länk:   FriaTider